Nu tror jag att det äntligen skall bli vackert väder. De två sista dagarna har det varit härligt solsken. Vi ha också passat på att bada så mycket som möjligt, men det ligger en båt vid bryggan, så vi är tvungna att ro ut på sjön, vilket ju är ganska besvärligt. Igår fick jag brev från Anna-Lisa. Hon var i Sunderland och skulle fara till Narvik. Jag skrev dit till henne.

Idag gick jag upp klockan 7. Tänk så tidigt! Men, vad det var förtjusande ute! Strålande solskensväder och friskt och klart i luften. Och så den härliga naturen häruppe! Jag kan aldrig se mig mätt på den. Jag försäkrar, att det kan inte vara vackrare någonstans på hela jorden. Om det bara vore litet mer “stadsfolk”, så skulle det vara riktigt härligt här. Men det är bara “bönder”att umgås med. Flera av dem äro riktigt käcka, men det blir ändå inte detsamma, som kamrater i staden. När det blir alltför tråkigt här, brukar jag gå ner till Verner, han har alltid något komiskt att tala om.