I Göteborg tillbringade Judit sina första 20 år.

Det var i september 1897 som familjen Boudin kom till Göteborg. Deras första bostad i Göteborg var på Landsvägsgatan 33. Det var en mycket vacker lägenhet på ett rum och kök, och en liten tambur. Redan i oktober blev det tillökning i familjen med ännu en dotter. Hon föddes den 11 oktober. Hon var en kraftig flicka, vägde vid födelsen 4 kg. BB var på den tiden, där nuvarande samskolan är, i hörnet av Vasa och Sprängkullsgatorna. Hon döptes på BB och fick namnen Rut Jenny Majken.

På Landsvägsgatan bodde Judit bara ett år, och hösten 1898 flyttade familjen till Tredje Långgatan 1. Det första året där bodde de på nedre botten. Det var ett stort rum och kök och tambur, men så skulle det bli butik där, så de fick flytta upp till tredje våningen där en tvårumslägenhet var ledig. Det började gå bättre för Judit och hennes familj.

På bilden från 1898, under ett besök i Sulvik, kan vi se att familjen ser välmående ut. Där längst till vänster står Julius föräldrar, Johan med fru Brita, bredvid en stolt Julius och Jenny med nyfödda Rut i famnen. Framför en hjälpsam dam står Judit och hennes äldre syster Naemi.

Julen 1899 var Judit, hennes syskon och mamma Jenny ensamma. Pappa Julius var uppe i Kristiansund i Norge för firmans räkning. Han reste i början av december. Då fick Judit lära sig att ha en pappa på resande fot.

Den 4 maj 1900 fick Judit ännu en liten syster, så då blev det 4 flickor i familjen. Judits farfar ville, att hon skulle heta Alma Maria efter sin faster, som hade dött året innan, bara 18 år gammal.

På sommaren 1900 hade familjen Boudin besök av farmor och farfar, och.under deras besök blev Naemi och Judit döpta. Det hade inte skett tidigare, eftersom Jenny och Julius vid deras födelse var frälsningssoldater, och det var inte brukligt inom armén med barndop – det var naturligtvis frivilligt.

“Och nog hade vi överlämnat våra små flickor i Guds beskydd”, konstaterade Jenny. Men farmor och farfar var inte riktigt nöjda med detta utan en dag begav de sig till Oscar Fredriks kyrka med Naemi och Judit vid handen till dopet. Det var nog ett par ganska ovanliga dopkandidater, pastor Elmgren Varberg hade.

Den sommaren var familjen inte i Sulvik, annars var var de där varje sommar, så länge farfar levde. Han ville så gärna att de skulle komma. Men 1901 åkte man åter upp till Sulvik, då Judit var 6 år. Judits mamma berättar om den resan.

– På våren 1901 blev vår lilla Alma dålig. Hon hade just börjat att gå då. Hon blev inte bättre, utan jag gick till läkare med henne. Vi skulle då resa till Sulvik, det var i början av juni.

Den gången reste vi med båt, och Beda Wiklund var med som min assistent. Den lilla var ganska grinig hela vägen upp och vi hade inte varit i Sulvik många dagar, förrän vi förstod, att hon ej hade många dagar kvar i livet. Natten mellan den 15 och 16 juni fick hon gå hem till Gud.

Julius, som ju vistades i Göteborg, var uppe hos den läkare, som vi sökt för att få en dödsattest, och han sade, att hon dött i hjärnhinneinflammation. Jag minns så väl, hur det lilla barnet riktigt vissnade bort, så fastän det kändes tomt ett mista henne, så kunde jag inte annat än tacka Gud för att hon fick dö.

Den sommarvistelsen både började och slutade för oss med dödsfall, i det att Judits farmor, som hade magkräfta och under sommaren blivit allt sämre, måste intagas på lasarettet i Karlstad för operation. Hon kom inte hem levande, avled efter operationen. Det var i slutet av augusti.

Hösten 1901 började Judit i Ljunggrens skola och familjen flyttade från tredje Långgatan till Linnégatan 36, första våningen. Det var två rum och kök, till synes mycket trevligt, men de kom snart underfund med att lägenheten var fuktig och möglig.

Judit och hennes syskon fick åkommor av olika slag, så där bodde de inte mer än ett år. 1902 på hösten flyttade de till Risåsgatan 5, också det en tvårumslägenhet. Ett stort, vackert rum åt gatan, ett åt gården, ganska stor, ljus tambur. Där bodde de i tre år. Där ökades familjen också: den 8 September 1904 föddes Judits lillebror Harry. Den sommaren var Judit och hennes storasyster Naemi hos farfar Johan i Sulvik ensamma för första gången,

1905 på hösten flyttade familjen från Risåsgatan till Olivedalsgatan 2, som då var nybyggt. Där fick de en större lägenhet, med tre rum, jungfrukammare, lång tambur med egen ingång till alla rummen, serveringsrum, kök och balkong åt gatan. Det var en mycket bra lägenhet, så där blev familjen fast i hela 17 år.

En större lägenhet betydde att fler möbler måste köpas in, och den här gången blev det en matsalsmöbel. Omkring det stora matsalsbordet lästes mycket läxor. Det var lyckliga år för familjen, även om pappa Julius, som nu var handelsresande, var borta borta från hemmet så mycket, så när han kom hem var det nästan som att få främmande.
“Han var dock hos oss med sina tankar, ty han skrev brev och skickade vykort så ofta, att jag aldrig hann med att vänta på dem en gång. Jag tror inte det är många, som är så trägna att skriva hem, som han vara alla de år, han reste”, konstaterade Jenny.

Den l februari 1907 kom den sista telningen i Boudinska familjen. Då föddes Lilly Rosa Margareta, och allt eftersom hon växte till, blev hon både syskons och föräldrars älskling.

Om Lilly, som alltid fick heta Lillan, skrev Jenny senare:

Hon var så snäll när hon var liten. När Lillan och jag var hemma i Rothemmet sommaren l909, sade min far: “Den flickan blir inte gammal.” Hon var så försigkommen också. Lillan slog kullerbytta för morfar, och så fick hon smultron för det. Jag kommer ihåg en gång, när Pappa var sjuk ooh doktorn var hemma. Lillan stod bredvid mig, sedan han gått, och så sade hon: ”Mamma, doktorn är springpojke åt Gud”.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.