Flytten till Karlstad varade bara ett år. 13 kronor i veckan kunde man knappt leva på.

Garveriet i Sulvik gav dålig vinst, och med en växande familj att försörja ansåg Julius det bäst att sluta där. Och så kom det sig att familjen på våren 1896 flyttade till Karlstad. Julius fick plats på Lindgrens läderfabrik där hans far Johan redan arbetade och där det allt som allt fanns ett trettiotal arbetare. Som nytillträdd gesäll fick han 13 kronor i veckan, och för den lönen förväntades han arbeta 10 timmar varje dag.

I Lindgrenska garveriet bereddes ett utmärkt fint läder, som var uppskattat över hela landet ooh såldes till goda priser. Fabrikationen bestod av dels bottenläder för skofabriker, dels finare skinnsorter. Vid denna tid hade den s.k. kromgarvningen ännu ej blivit införd, utan lädret garvades på det gamla sättet, i barkkar. Ännu kom den personliga skickligheten till sin rätt i fråga om falsning och blanschening, men en ny tid var i antågande och det dröjde inte många år förrän garverinäringen förändrades i grunden, när kromgarvningen (med kemikalier) och maskindrift infördes.

Familjens första bostad i Karlstad var inte mycket rymligare än den i Sulvik. De hade ett gavelrum, och så delade de kök med en familj som bodde i det andra gavelrummet. Där bodde de endast ett par månader, varefter de flyttade till Åttkantsgatan, till ett rum och kök på första våningen med veranda ut mot gården.

Julius veckolön på 13 kronor i veckan var ju inte så mycket att underhålla en familj på, låt vara, att det var andra priser på den tiden. Så familjen hade en inackordering som låg i köket. Han hette Mellbin och arbetade på Karlstads mekaniska Verkstad.

Det ver en snäll pojke. En liten episod minns Jenny från den tiden. En natt hörde familjen rammel ute från köket. Mellbin hade drömt, att Judit drunknade och hade rusat upp ur sin soffa för att rädda henne.

Vistelsen i Karlstad blev inte så lång, och redan på sommaren 1897 flyttade familjen till Göteborg. Jenny och barnen var hemma i Mjölby den sommaren, så Julius flyttade ensam. Han hade då fått anställning i sin svåger Martin Johanssons fiskexportaffär. När Julius ordnat med alla flyttbestyren, reste Jenny och barnen med båt från Motala till det nya hemmet.
Deras första bostad i Göteborg var på Landsvägsgatan 33. Det var en mycket vacker lägenhet på ett rum och kök, och en liten tambur.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.