by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Något mätt och slö efter middagen, fattar jag nu pennan. Präktig middag, kål (mycket god) och pepparrotskött. Det är nog bara för mamma är här, som vi bestå oss med sådan “ordentlig” mat. Annars blir det allt lite’ mera “lättvindigt”.
På förmiddagen idag ha vi varit ute på söder och tittat bl.a. på Andax, där pappa hålls om dagarna. Och sen kilade vi omkring därute i gränderna och tittade på alla möjliga och omöjliga träkåkar. Du skulle se på Sågaregatan en länga hus, som ligga i tripp, trapp, trull. Vid Tjärhovsgatan, samma gata där Andax ligger, finns det också en hel del gamla byggnader från det “Stockholm som går”. På hemvägen kunde vi förstås inte motstå frestelsen att slinka in på “Feiths”. Där var en musik som bl.a. spelade ett högst besynnerligt potpourri: “La serenata”, “Andersson”, “Min palmehave”, “Åh, i morgon kväll”, etc. i en härlig röra.
Under veckan som gått, har vi gynnat en del biografer. “Kungsholms” på tisdag (Charles Ray), “Imperial” ( John Barrymore) på fredag och “Auditorinnan” (Mary Pickford) igår. Acceptabelt alltsammans. På onsdag fick vi en trevlig låda från Värmland med äpplen, potatis och lite mjöl. Synnerligen välkommet. Vi voro så flitiga hela eftermiddagen med att plocka äpplen, sortera och lägga i silkespapper för att gömma undan. En del ha vi torkat. Utmärkt att ha sen!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Den första snön har fallit i eftermiddag, så nu är det så vitt och vackert överallt. Mamma, Naemi och jag gingo på 8 – föreställningen på “Kungsholms” och sågo Charles Ray i “Dansmästaren”. Han verkar ju mycket sympatisk, men inte är han något så storslagen precis. Fast det kanske inte är meningen.
Då vi kommo ut, låg snön djup på gatorna och lyste i lyktskenet. Och några okynniga pojkar bombarderade de förbigående med stora snöbollar. Ack, hade jag den tiden åter, då jag kunde finna mitt högsta nöje i ett snöbollskrig!!
Som mamma kanske skrivit och talat om för dig, voro vi i söndags och sågo “Läderlappen” på Oscarsteatern. Och Du må tro det var trevligt. Alla de bästa krafterna voro i elden. Barcklind, Ottoson, Niska och Pegel. Och de tre förstnämnda voro så stiliga i sina frackkostymer, att vi gav “oss levandes över” alla fyra. Du hade nog aldrig överleft det.
Och rätt som jag tittar ner i orkestern, (vi satt på andra bänk parkett) vem tror du sitter där spelande violoncell och kastande eldiga 25-öresblickar om inte – sköna Svea!! Jag kände genast igen honom och han tydligen mig. Och hur det nu var kikade jag alltemellanåt ner i orkestern i stället för på scenen, dock helst när Barcklind och Niska inte voro inne.
Igår var verkligen en “jobbig” dag för mig. Direkt från Skandia gick jag och spelade. Jag har redan sen andra gången spelat stycken (Väva vadmal, Till Österland o.d.), som fru Carlstein påstår, att andra få börja med först då de tagit 1O – 20 lektioner! Och från spelningen gick jag och badade “turkiskt”. Det är skönt, må du tro. Men vilka typer! Där finns tjocka madammer! Och vilka briljantringar och armband etc. de ståta med t.o.m. i badet. När jag blivit tillräckligt “utsvettad”, knådad, duschad och torkad, begav jag mig till gymnastiken och gnodde värre där – Så inte är jag lat inte.
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Nu har jag “hållit på” det här brevet en hel vecka! Så nu undrar du väl, varför jag inte skrivit på så länge. Och jag har endast den gamla vanliga ursäkten: “Jag har inte haft tid”. För det är väldigt, vad man är upptagen jämt ändå. Men så har jag också många järn i elden.
Först och främst Skandia, så matlagning, fiolspelning, pianospelning, gymnastik, sömnad m.m. m.m. Sannerligen jag får ligga “På latsidan”. Du må tro det blev glädje och gamman här, när mamma och pappa kom i måndags. Vi voro och mötte dem vid station förstås och kom i sista minuten. Hann inte in på perrongen en gång.
För att riktigt fira “välkomsten” bjödo vi på finare kaffe med “cremotarter”, franska bröd med smör och ost, hårt bröd med marmelad. Va’ tyx?? Mums, mums!
På kvällen lågo vi förstås och pratade väldigt länge, för vi ville förstås höra alla möjliga nyheter. Tisdag kväll voro vi på “Kungsholms” och sågo “Gudarnas dotter!” Annette Kellerman uppträdde så gott som splitter naken i huvudrollen och simmade och dök väldeligen. Det hela är ju en saga, och en mycket vacker sådan. Och Anette är ju synnerligen välskapad.
På torsdag middag var jag först och spelade (jag går dit direkt från Skandia) och sedan på kvällen var jag i gymnastiken. Hade skolkat tre kvällar förut. På fredag voro vi på Röda kvarn. Musiken var härlig, som vanligt men annars var det just inget vidare.
Ikväll har mamma och jag varit på 5:an, där vi hälsade på fru Beyer och överste Rosendal. Där var för övrigt kaffefest med en massa härligt hembakat bröd. Och där var typer, må du tro!
Nu fira vi “lördagskväll”. Klockan är väl över 11 nu, men inte änna vi gå till sängs än på länge. Vi har nu börjat ordna med gamla dräkter, som skola ändras till eleganta klänningar. Ungefär så här har jag tänkt mig min: Blå cheviot med beigefärgad insättning och blå broderier. Blir nog stiligt, när det blir färdigt.
Nu pockar Naemi i högljudda ordalag på, att jag skall höra upp hennes engelska läxa och jag får väl göra det. Adjö!
Deres Alma Jensen
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Om du kunde se, ett så förtjusande begoniaträd som nu ståtar på bordet bredvid mig. så glansiga, mjukt gröna blad och sådana små söta, rara, skära blommor. Det låter nästan prosaiskt att tala om att jag idag lyckades komma över den i Centralsaluhallen för 4:50. Otroligt billigt i dessa tider! På Birger Jarlsgatan ta’ de 10 och 15 för samma exemplar.
Tänk ändå vilka tider vi leva i! Att nu ha fått uppleva kejsaren av Tysklands abdikation!! Men vi ha blivit så härdade nu under kriget, så att ingenting egentligen gör intryck på oss längre. Stackars den väldige stolte kejsarn!! Han lider nog outsägligt i dessa dagar. Att först få se Tyskland besegrat efter 4 års oavbruten, modig kamp och sedan få vika från sin tron för framstormande socialister! På sätt och vis känns det nog som en lättnad att få draga sig tillbaka, men sinnet, tankarna, den själsliga smärtan, lägger sig nog inte så snart till ro.
Idag har det varit ett stort evenemang även i Skandia. Häradshövding Herlitz har efter en c:a 30-årig verksamhet i Skandia nu lämnat sin befattning som verkställande direktör. Hela den väldiga personalen var samlad i styrelserummet för att säga adjö. Den lille, rare gubben höll ett så vackert och rart avskedstal, och tårarna kvävde hans röst, då han till slut sade oss, hur stor plats Skandia och dess personal alltid haft i hans hjärta. Herr Stedt svarade och tackade å hela personalens vägnar, och det var verkligen riktigt gripande att bevittna vår stränga, allvarliga “livchefs” rörelse.
Så talade tillträdande direktören, kort, rakt på sak och innehållsrikt utmärkt! Men säkert är att han nog kommer att föra spiran med hårdare hand än Herltz.
Ikväll är Naemi bjuden till revisorerna så jag sitter här i största ensamhet. Bara jag hade en cigarett, skulle jag må utmärkt. Vet du, det är för väl, att jag inte kan få köpa cigaretter, annars skulle jag nog säkert bli en passionerad rökare.
Men nu måste jag tala om för dig, att Naemi och jag gjort de mest fruktansvärda upptäckter vis-a-vis vårt “Nuckebo”. Kan du tänka, att Naemi sent en kväll, då hon kom in, mötte en skön herre i trappan! En kväll såg jag ett par arm i arm stanna utanför och ta adjö, varefter hon slank in, och en annan gång mötte jag en herre med en stor blombukett i farstun!! Och häromdagen hade jag i hissen sällskap upp med en vilt ögonflirtande herre!! Var skall detta sluta!! Det måtte bli massvräkning.
Men “Nuckebo” är allt “Nuckebo” ändå. Häromkvällen satt jag och spelade just klockan 10, varvid genast hördes en ringning och därute stod en riktig typ med en röd schal omkring sig. “Här får man inte spela efter klockan 10”. Jag blev så “platt” att jag i hastigheten inte fann något spydigt svar.
Egentligen skulle jag nu sy flitigt på en blus, som jag klippte till igår. Men jag kan omöjligen komma mig för. Jag har suttit och övat på Griegs “Per Gynt” i närmare en timma och så måste jag passa på att öva på fiolen, då Naemi är borta. För det låter hemskt, må Du tro. Katzenjammer i högsta grad!
by Anders Arhammar | Mar 8, 2020
Nu har jag verkligen ordentligt festat av min avlöning, så nu gäller det att spara under resten av månaden. Först och främst har jag köpt gott (äpplen, choklad, konfekt o.d.) för 8 kronor. Skäms Judit!! Så har jag badat turkiskt bad (Måste anses som nöje, då det kostar 2:50, och man kan få bastu för 50 öre). De’ värsta var, att jag hade så brått, så jag hann inte bli masserad. Och det som är så skönt.
Naemi och jag hade nämligen fått inbjudningskort till kyrkan från en gymnastikkamrat Karin Eneson, som då skulle gifta sig. Det var förresten ett så fint kyrkbröllop, som allra helst. Tärnor och marskalkar (fast dom såg gräsligt slöa ut allihop) i långa banor, brudnäbb och körsång. Hela kyrkan var full med folk, vilka dock i allmänhet sågo – ja – inte fina – ut. Karin själv var söt och svarade ett mycket vackert, rent av klingande “ja” på prästens fråga. Och hennes Gösta såg stelare och värdigare ut än någonsin. Men detta var ju en liten utvikning från ämnet hur jag “festat av” avlöningen.
Efter kyrkbröllopet styrde Naemi och jag våra steg till “Rödakvarn,” där vi sågo “Thomas Graals bästa barn”. “Thomas Graals bästa film” spelades förra året och den var riktigt trevlig. Denna gick inte upp mot den förra, men var särdeles vackert fotograferad och Karin Melander var rysligt söt och hade förtjusande dräkter. Och så spelar musiken så härligt på Röda kvarn. Det var således en verksam eftermiddag – bad och bröllop och bio. (obs. allitterationen!).
Och kan du gissa hur mycket jag väger nu? 67,5 kg. Fullkomligt netto! “Hemskt sa’ Rydingen”. Jag är alldeles tvungen att banta. Dvs. sluta upp med att äta sötsaker, såser och fet mat, mjölk, gröt etc. ( vilken blodig ironi med mjölken och gröten i dessa tider)! Och så måste jag ta mycken motion, gymnastisera flitigt och ta turkiskt bad en gång i veckan, och akta dig, en sådan smärt lilja du skall få skåda i jul. (För jag hoppas, att jag får resa hem till jul)!
Fastän jag är tillräckligt strängt upptagen förut, har jag nu givit min verksamhetslust ytterligare uttryck. Jag – har – börjat – att – taga – fiollektioner nu!!! För en fru Carlsten på Styrmansgatan.
Jag var där första gången igår. Egentligen skulle jag ha varit där på tisdag, men det blev en sorglustig färd. Jag gav mig iväg vid 18-tiden per spårvagn till Skeppargatan, gick där en halvtimmes tid i regnet med den tunga fiollådan och småsvor för mig själv och letade efter Nr 55 som helt enkelt inte fanns? Vid ett lindrigt sagt miserabelt humör återvände jag så hem, letade fram lappen med adressen och läste Styrmansgatan 55. Varpå jag inte kunde hålla mig för skratt. Jag ringde emellertid på till fru Carlsten och förklarade varför jag ej kommit.
Och igår spelade jag värre. De’ gick som de’ vore smort med de första övningarna, så jag hann med 11 sidor. Visst lät det lite falskt ibland och visst dinglade stråken lekfullt hit och dit och med mitt grepp över strängarna var de’ ju lite’ hur som helst, men fru Carlsten var särdeles belåten och bara beklagade att jag inte börjat tidigare.
“Visserligen är ju inte fröken Boudin så gammal, men ändå— hur gammal är fröken egentligen”? 23 år svarade jag ärligt och uppriktigt. Varpå gumman blev synbart förvånad och förklarade, att jag såg ut som 18 högst. Så där hör du!
Idag har jag setat inne på “anskaffningen” nästan hela dagen och skrivit på maskin. Och du milde, vilket leverne vi förde ett tag. Herr Husén skulle först visa hur man gör då man börjar gråta och gjorde det med förbluffande skicklighet, om han just inte var till sin fördel precis. så här ungefär, bara ändå hemskare. Och sen skulle han härma en höna, som lagt ägg, men upptäckte då, att han “var för hes för att lägga ägg”. Han lyckades dock få fram några mycket illusoriska läten och lekte sedan “hundar som slåss”. Marta och jag skrattade så tårarna rann.
Och sen skulle Marta försöka att hälla i mig vatten på så sätt, att jag fick sitta på en stol med ansiktet uppåt och gapa, under det hon från en ansenlig höjd skulle “vattna” mig. Vilket naturligtvis totalt misslyckades. Ja- det var en glad stund. Det är verkligen väl, att man har en och annan sådan därnere att pigga upp sig med ibland.
När du var häruppe talade du om en bok “Fröken Börjemans lördagar” som skulle vara så trevlig. Jag kom att tänka på det häromdagen och gick för den skull ut och köpte den i Sandbergs bokhandel, där jag har konto. (De’ ä’ en och annan!) Den är verkligen mycket trevlig. Så behändigt ledig och naturlig och fri från alla överdrifter. Framförallt naturlig. Det är verkligen, som du anmärkte, “precis som Judit” med den betydande skillnaden dock att jag inte har någon chef att förälska mig i. En skillnad – men ett lejon!! Jag har läst boken två gånger redan och tyckte ännu bättre om den andra gången.
Annars läser jag mest engelska böcker. Det har jag en hel hög nu. Vår lilla bokhylla räcker snart inte till. Att inte pappa behagar komma tillbaka nu snart och ta mamma med sig. För all del skicka iväg dem, så fort han kommer tillbaka från Kristiania! Och adjö med dig nu! Du skriver väl genast till den blivande violinistvirtuosen!
