Ett huvud
Genomarbetat på min Iphone

Genomarbetat på min Iphone
Det ska böjas i tid… Idag hade småskolan runt hörnet demonstrationskunskap, och fick lära sig hur man går i tåget, hur man skanderar och hur man håller standaren. De fick till att börja med gå klassvis, sen samlade man ihop sig längre fram. Jag tror man demonstrerade för att rädda jorden och för en bra miljö. Imorgon är det strejk på riktigt, trafikledarna demonstrerar och flygen blir försenade. Det är smällar man får ta…

Nice är stora avenyer, nybyggda torg, modern stadsplanering och levande stad. Men här finns också gömda smala gator och gränder, bara ett stenkast från den mest trafikerade motorvägen som drar rakt genom stan. En del gränder så gömda att man inte får gå där överhuvudtaget.
Ska jag göra en film någon gång, så är det här den perfekta miljön, vare sig det gäller deckare, action eller feelgood romantik.


“Ta det lite lugnt ikväll sa de och det var väl inte mer med det. Men sen ledde det ena till det andra, och så tog vi in på hotell igår, och det var väl inte mer med det. Men sen hade dom vinlottri på bar buffa och sen vart det lite röj och det och sånt, men det ser värre ut så här från gatan.”


När jag fick syn på de här tomtarna var det något som klack till i mig. Det liksom vällde känslor av alla de sorter genom kroppen, det flimrade förbi bilder i en lång parad, utan början och utan slut. Det var min mamma som stoppade om mig, gasbindan runt hela huvudet när jag hade öroninflammation, insidan av den nerfällbara sängen där jag ritade alla mina gubbar, randiga tyger och knirkande stålsäng. Jag tror de här tomtegubbarna hängde ovanför min säng i många år.