kaffedags
Gin och belgisk choklad när flyget strejkar
Försenat, inställt, nerlagt. En fransk flygledarstrejk blir tydligast när man kollar ankomst och avgångstavlorna i flygplatsens överfulla passagerarhall. Folk sitter överallt, automatmackorna är slut liksom vattnet och när sedan avgångshallens enda bar också strejkar, så blir det lätt kaotiskt. En vinglande tysk domderar sig fram mellan ben och väskor. I handen bär han en nästan tom ginflaska, Gordons. Även om han dricker ur flaskan som om det vore vatten, tyder hans gång på att det är äkta vara.
Folk äter fin belgisk choklad till lunch, twixbitarna har tagit slut i dutyfreen.
Men när vi sedan lyfter med Norwegian mot Stockholm, fyra timmar sena, då har vi i alla fall fått varsin påse med en flaska vatten, en chokladbit, chips, smörkex och lite äppelmos. Och som mannen på den vita springaren kan vi sakta flyga rakt in i solnedgången.
Monaco från luften
Monaco från luften, man ser hur koncentrerat med båtar det är just i den bukten.
Tomma platser i en hektisk stad
Mitt i veckan i Nice, fullt med folk överallt, men ändå kan man hitta så här stora platser som ligger helt öde mitt på dan. Alla verkar ha jättemycket att göra, fast bara inte just här. Och vad är det för mörkt spår som leder fram till trappan i bakgrunden, som i sin tur leder upp till en liten park utanför museum des beaux arts. Jag hinner inte ta reda på det, för nu kommer buss 23 och den går till flygplatsen. 1 euro.
Alltid denna strand
Vad som än händer och vart du än går i Nice, så hamnar du på ett eller annat sätt längs stranden, på Promenade des Anglais. Alltid lika händelserikt och lockande. Det sägs att om man sitter några timmar på Café de Paris i Rom så ser man alltid en bekant. Jag tror en bänk längs promenaden i Nice fyller samma funktion.
Idag satt jag där i bara fem minuter, och såg tanten på posten gå förbi.
