Med Xbox kinect styr man dataspelen med hela kroppen. Framför tv:n känns det helt naturligt, men man kan ju undra hur det ser ut för grannarna, och vad de tänker… Det är väl samma känsla som när man förr såg pionjärerna prata med handsfree i sina mobiltelefoner. Man gick över på andra sidan gatan och förfasades över att “dom” släppt ut psykfallen på stan, folk som gick runt och pratade högt för sig själva.
J O Waldner och äpplet håller fortfarande stilen, som det anstår världsmästare. Det är stort att se en av världens mest kända idrottsmän live, på hemmaplan. Enskedehallen förvandlas till en världsmetropol. Och vilken bollbehandling.
Vad gör man när barnens rum på kulturhuset är fullbelagt? Jo då går man självklart på den indiska utställningen med de fina färgrika tavlorna, och sen rundar man av med utställningen av den palestinska konstnären Larissa Sansour. Loa tyckte i och för sig att robotinstallationen var intressant, men katalogen var den stora behållningen!
Salt och peppar tillhör livets väsentligheter, och den här lilla saltskeden från Etiopien är ett måste. Om man inte vill ha det salta pepparparet från Korea förstås. Ähhh, det finns förresten plats för alla på matbordet, nu när flingsaltet gjort entré.
Var är skyffeln? Vart har alla isskrapor tagit vägen? Gatan ser ut som barnboken “hunden Sture spårar”. Där har en lastbil åkt, där en bil med sommardäck, där en tant med en dra-maten och där en barnvagn med ståbräda. Där ser jag spåren av en skata och en skateboardare som ramlat. Livet stannar fast det går vidare.