Prylhörnan: Tuttgumman bland grabbarna

Vilken mängd gubbar som dyker upp ur skrymslen och vrår. De vaktar, skräms, pryder och ståtar. Och mitt bland alla trägubbar en liten charmerande tuttgumma.






Vilken mängd gubbar som dyker upp ur skrymslen och vrår. De vaktar, skräms, pryder och ståtar. Och mitt bland alla trägubbar en liten charmerande tuttgumma.





Man kan tro att dockan är gjord av plast, men den är äldre än så och verkar snarare vara tillverkad celluloid. Så gammal att den strax efter sin fotosession bröt benet, som många andra gamlingar också gör.
Dockan är nu uppsatt för lagning i mars ungefär. Vårdköerna är långa även i leksaksvärlden.

Någonstans någon gång kom någon på att klistra ihop några stenar och skriva Hammarby och Modo på dem. Och någon gång kom någon annan på att det var den rätta presenten att ge till mig. Och någon tid stod de sedan på någon hylla och spred sitt budskap. Nu står de någon annanstans.


Nu är det jul igen och aldrig har det varit så kallt och aldrig så mycket snö och det mesta denna jul verkar hänföras till värst, först, störst och unikast i mannaminne.
Nu är inte mannaminne något att lita på, för det är alldeles för kort. Ibland kortare än förra vintern och absolut kortare än vintern 1951. För att veta vad som hände då för man bläddra i jultidningen från 1952. Jo, de åt knäck på den tiden också, godaste knäcken i mannaminne.

Här står de på vakt, mina två krigare. På vakt som de alltid gjort. Ingen vet längre vad de vaktar, eller vem. De kanske inte ens vaktar längre, utan bara avvaktar.