Även Aftonbladet har varit ungt och nybörjare. Inte mycket till bildreportage här inte, men små notiser finns det gott om. Kan vara original, eller faksimil. Jag vet inte, det var ett tag sedan jag såg det. Nu ligger det platt längst ner, liksom många andra saker i prylhörnan, snart på väg till ett loppis nära dig. Vi fördelar jämnt på stadsmissionen, myrorna och bikupan.
Det här är Götes träbukett. Den håller i alla väder och genom alla flyttar, doftar inte men vissnar inte heller.
Då och då dyker den upp och sätter lite färg på vardagen.
Och här är motsatsen till ordstävet om att det som göms i snö kommer fram i tö. Här är det snö som göms under en hög tö. Eller grus kanske det heter.
Men det är lönlöst att gömma sig, vintern. Det är vår tid nu.
Välkommen hit till denna plats i utkanten av internet. Kul att du hittade hit. Som du ser är jag inte inne ikväll, men det är bara en tidsfråga innan jag kommer tillbaka. Just nu flyger jag runt i cyberspace, tittar på månen och funderar över livet.
Livet är fullt av mellanrum, av tidsutrymmen som vi måste passera. En del mellanrum tvingas på oss, när vi måste vänta. Som när bussen är försenad eller när tiden i någons väntrum blir längre än vi tänkt oss. Andra mellanrum väljer vi själva.
Livet är mellanrum, men det är också ett pärlband av episoder som formar oss och vår framtid.
Imorgon kommer jag alla gånger hitta ännu en pärla att sätta i bandet. Tills dess – kvällspaus.
De här snäckorna, vars namn jag självklart helt glömt, plockades utanför Malindi 1963. Då bodde det något slemmigt djur i dem, som var helt omöjligt att få bort. Så vi grävde ner snäckorna två dygn ganska djupt ner i sanden, och när vi sedan grävde upp dem luktade det mycket illa men de gick lätt att rensa.
Sen sköljde vi dem och om man lade snäckan till örat, kunde man höra havet brusa. Det kan man än idag.
De kan möjligen heta porslinssnäckor.