De här snäckorna, vars namn jag självklart helt glömt, plockades utanför Malindi 1963. Då bodde det något slemmigt djur i dem, som var helt omöjligt att få bort. Så vi grävde ner snäckorna två dygn ganska djupt ner i sanden, och när vi sedan grävde upp dem luktade det mycket illa men de gick lätt att rensa.
Sen sköljde vi dem och om man lade snäckan till örat, kunde man höra havet brusa. Det kan man än idag.
De kan möjligen heta porslinssnäckor.