by Anders Arhammar | Aug 21, 2014
Man brukar säga att man fickringer. Men min iphone är bättre än så: den fickfotar!
Att hålla igång en blogg och Facebook och Twitter och Youtube och Instagram gör att man ibland glömmer bort någon av platserna. Till exempel bloggen.
Så här kommer en liten sammanfattning över den senaste tiden.
Där sitter dom. Känns som höst.
Jättestora betonghinder på vanliga cykelvägen till Överjärva i Ulriksdal. Varför inte lämna en liten smal lucka för gående och cyklister?
Första dan mot Solna station. Endast två signalfel idag hör jag. Men bra med tvärförbindelser.
En liten färglös bro över E4 vid Haga Norra. Tråkigare än så här går det bara inte att bygga.
Vem behöver trädgård, när man har hela Hagaparken några hundra meter bort?
Brorsan har skaffat ny hatt. Cypern – se upp!
Och ingen hette Agda…
Och vart tog de röda husen vägen som stod vid Ulriksdals station? Jo uppallrade här, på golfbanan.
Tänk att Stockholm bjuder på så fina cykelvägar och scenerier. Speciellt Djurgården.
by Anders Arhammar | Jul 20, 2014
Vilken produktion och upplevelse det är att gå på det som förr var dansrestaurang, men numera är museum. Sandgrund i Karlstad. Lars Lerins akvareller är unika och fängslande.
… Tryck här för att se fler…
by Anders Arhammar | Jul 6, 2014
Ett besök på Ångermanlandsgatan 14 i Örnsköldsvik måste man ju hinna med, när man åker förbi bara några hundra meter därifrån. Så här 55 år senare.
by Anders Arhammar | Jun 21, 2014
Det blir visserligen ingen flygresa denna gång, men jag testar hur det kommer att se ut när jag mailar direkt in på bloggen från min Iphone.
by Anders Arhammar | Jun 14, 2014
Med överbliven sten från bygget av Riksdagshuset, började Hagalunds kyrka byggas den 31 oktober 1904. Många hjälpte till, det mesta skedde på ideell väg. Det var fest och spänning i luften, alla som var närvarande fick slå ett slag på stenen, till och med barnen var med. Samtidigt murade man också ner en kista av metall som var fylld med handlingar om kyrkan, tidningar från Stockholm med omnejd från dagens datum, samt silver, kopparmynt och lite sedlar. Allt ligger i tryggt förvar under altaret.
Den 25 februari 1906 invigdes kyrkan med pompa och ståt av ärkebiskop Ekman. Hela bygget hade då kostat ca 58 000 kronor.
Kyrkans förnämsta prydnad är altartavlan, gjord av skulptören Carl Eldh och föreställer Kristi uppståndelse. Kyrkan har renoverats två gånger, den första gången var 1937. De båda dörrarna på var sin sida om koret blev då dörröppningar i gotisk stil. Den till vänster blev lite större och ledde in till ett nyinrett dopkapell.
1965 var det dags för en ny renovering. Det lilla dopkapellet görs om till sakristia. Den gamla dopfunten med tillhörande skål försvinner och ersätts med en ny som flyttas ut i kyrkorummet. Men vart tog den gamla dopfunten vägen?
Den gamla dopfunten fanns inte ens på någon bild. Men man kunde skymta den till vänster på ett vykort från kyrkans interiör från 1937. Med hjälp av det vykortet återskapade jag en bild som aldrig knäppts, men hade kunnat tagits om det funnits en kamera på plats när jag döptes, den 30 december 1952.
Jakten på den gamla dopfunten ledde mig till Solna hembygdsmuseum, men när museet flyttade från Falkonerarbostaden till Charlottenburg 1967 försvann den helt och hållet, ingen visste var den fanns. Men så en dag, ca två år efter jag började leta, fick jag syn på något i Charlottenburgs trädgård, Sergels arbetssten från torpet ingenting. Och ovanpå den fanns ytterligare en sten som fick hjärtat att slå lite extra: den liknade överdelen av den gamla dopfunten från Hagalunds kyrka! Och högst upp, en blomkruka som fulländade skapelsen.
Man kan ju bara spekulera hur diskussionen gick, där bland stenarna.
– Vi har tre stenar här. Va gör jag?
– Sätt dom på varann.
– “Ska jag fixa en plåt till Sergelstenen med text på?
– Ja gör det.
– Vad gör jag med funten?
– Sluta fråga så mycket. Lägg lekakulor i den.
– Och krukan då?
– Högst upp förstås!
Det visade sig att det verkligen var dopfunten, men var fanns då dopfatet?
Jo, det visste Berit Fransson, som med hjälp av en inventarielista kunde plocka fram den för fotografering. Efter snart 62 år är jag åter vid den gamla dopfunten med tillhörande dopfat, och kan konstatera att fatet verkar vara gjort av mässing och inte ärgad koppar som det stått i något dokument som passerat mina ögon under min två år långa jakt.
Så för första gången sedan restaureringen av Hagalunds kyrka 1965, här är fat och dopfunt återförenade för en kort stund, på Sergels arbetssten från torpet Ingenting i Solna.
