by Anders Arhammar | Nov 5, 2014
Min bror, som har färdtjänst för att han inte alltid har det så lätt i vardagen, brukar äta ute sista fredagen i månaden. Det är hans guldkant på tillvaron.
Han tjänar ändå 760 kronor i månaden på sina 19 dagars arbete på Tunapack. Drar man av de 665 som han betalar på samma ställe för lunchen, så blir det ett överskott på 95 kronor i månaden, som han alltså festar upp på sin gyllene fredag. Det brukar bli en pizza och en läsk, någonstans längs SL:s linjenät.
Ibland hamnar han lite för mycket vid sidan om, och då ber han någon på restaurangen att beställa en taxi åt honom. Med färdtjänstkortet runt halsen kommer han då ända hem.
Den sista fredagen i oktober var en sådan dag, men tyvärr fungerade det dåligt denna gång. Min bror tvingades lösa ut sig med 439 kronor när han kom fram. Chauffören var oresonlig. Kanske tyckte han sig ha någon regel eller paragraf att luta sig mot, eller så såg han en möjlighet att sno åt sig en större summa för egen del, när nu kunden såg lite lättlurad ut, eller så hade han bara en vanlig grinig dag, där bakom ratten.
Hursomhelst, taxichaufför, nu har du snott min bror på resultatet av 4,5 månaders arbete. I april 2015 har han åter 95 kronor att festa på i slutet av månaden.
Hoppas pengarna sitter bra i din plånbok.
Pucko.
Uppdatering:
Enligt ett samtal med en presskontakt på Taxi Kurir, beställdes det en vanlig taxi till min bror och inte en färdtjänsttaxi. Presskontakten sa också att sådant här händer ibland och att det då brukar lösa sig med pengar via färdtjänsten.
Ja det är ju klart att Taxi Kurir inte vill kännas vid att de eller deras chaufför gjort något fel. Det är ju ingen bra PR för dem direkt.
Ur min brors synvinkel så kommer det en beställd taxi till honom, som det brukar, han går in, som han brukar med färdtjänstkort hängande om halsen, och åker hem som vanligt.
För honom är det en svart taxi som det står taxikurir på. Om den är vanlig eller ovanlig funderar han knappast över. Han kan bara lita på att människan som sitter bakom ratten gör sitt jobb på rätt sätt.
Det udda i detta fall är att chauffören inte vill ta färdtjänstkortet utan kräver pengar för resan. Det var bara för min bror att betala, med hjälp av personal på plats.
Sen kan ju Taxikurir skylla ifrån sig och säga att färdtjänsten löser frågan sedan, och att det är ett missförstånd från beställarens sida.
Missförståndet ligger i mina ögon inte på beställaren, min brors, sida utan snarare hos Taxi Kurir. Så i slutänden blir det den svaga människan som är förloraren, min bror i detta fall.
by Anders Arhammar | Nov 1, 2014
Trädet var bara ett ungt skott, stöttat av en naken pinne när du dog, Josefin. Jag var där den majdag då du lades ner i minneslunden, alldeles intill det träd som jag sedan sett växa sig allt högre, år för år. Den nakna stöttande pinnen är sedan länge borta, efter 26 år behövs den inte längre. Ditt träd står fast på egen hand, vackert, oändligt evigt och vi sätter ner en kruka med ljung i kanten av rabatten och tänder ett ljus, inte för att betvinga mörkret utan mer för att rama in det.
Jag tar upp ett extra vackert höstlöv som nyss singlade ner vid mina fötter, och bär det med mig en bit, innan det åter får falla till marken. Det småregnar.
Småregn är bra för träd.
I församlingsgården bjuder man på kaffe, saft, muffins och pepparkakor.
Kaffe och saft är bra för oss.
by Anders Arhammar | Oct 31, 2014
Man går ut ur sin dörr, ner för sina trappor, snörvlar in morgonförkylningen, känner om plånboken är med och hör något som rör sig innanför ytterdörren i bostadshuset. Det rör sig liksom lite annorlunda.
Så, när jag kommer ner i farstun, dyker den här mannen upp.
Han har en nätt liten ryggsäck på ryggen, rena vita byxor och en svart jacka. Lite orakad. I fickorna på de vita byxorna, som på något sätt ska ge intrycket av att vara målarbyxor, har han hängt såna här namnlappar som man får på kongresser. För säkerhets skull har han hängt en i jack-kanten också.
När jag kommer och säger hej, mumlar han något och försvinner ut ur ytterdörren. Namnlapparna viftar i svajet när han går.
En skum man, han kändes utklädd. Inom mig undrade jag vad han gjorde där och reflexmässigt tog jag en bild när han gick, allt fortare, åt ett håll dit han inte räknade med att jag skulle gå, och han hade rätt.
Fortfarande undrar jag vad han hade för planer för dagen. Det är ju i och för sig Halloween.
Det kanske var det han gjorde i trappen i morse? Gick runt i husen, klädde ut sig och skrämdes lite?
“I år är jag….skum målare! Buh”.
by Anders Arhammar | Oct 31, 2014
Lugnande utsikt i väntan på kontakt.
Jag tänkte att det var dags att följa upp mitt klagomål igår över hur dåligt det fungerar på apoteken numera, så jag mailade till apoteket och idag fick jag ett svar.
Ett mail
Hej,
Som mest kan man hämta ut medicin för tre månaders förbrukning om det ingår i högkostnadsskyddet. Man behöver titta på ditt recept för att titta på hur det ser ut eftersom det står så många dagar på ditt recept. Detta är tyvärr inget vi kan göra via e-post.
Istället är du välkommen att ringa oss på telefon 0771-450 450.
Vi har öppet vardagar 8:00 – 19:00.
För att kunna lämna besked dina recept, måste du vara identifierad med personnummer och din personliga kod när du ringer till oss. Den personliga koden får du på lokalt apotek inom Apoteket AB eller skapar via hemsidan om du har e-legitimation.
Ett tips till dig när det gäller att du får gå två gånger till apoteket för att det inte finns på lager.
Har du en e-legitimation så kan du logga in på apoteket.se och där beställa din medicin. Kanske detta kan vara något för dig?
Med vänliga hälsningar , Marie Nilsson, Apoteket AB Kundservice
Förberedelser
Medveten om detta gjorde jag allt och lite till för att förbereda mig.
Jag gick in på apoteket.se med e-legitimation ( som i vanlig ordning precis kräver en ny drivrutin ) och uppdaterade min personliga kod.
Jag kopplade in telefonen med handsfree.
Jag ringde det nummer man ska: 0771-450 450
Jag lyssnade JÄVLIGT noga på alternativen så att jag inte skulle trycka fel val och hamna bland frågor om öppettider eller ApoPlus eller liknande. Det blev att sitta kvar och vänta.
Under tiden fick jag veta att man gärna ville höra hur jag uppfattat samtalet och den hjälp jag fått, efter samtalet var över.
“Väntetiden är FYRA minuter.”
Så kopplas jag fram och framför mitt ärende, men får ett rätt så uppnäst svar i mitt tycke.
“Det är staten som bestämt reglerna.”
– OK- men ni följer dem inte i så fall.
“Det tror jag nog vi gör.”
– Ja men medicinen ska räcka tre månader och det gör den inte.
“Det får du tala med din läkare om.”
– Ja, men nu ringer jag dig eftersom jag fått ett mail från er där det står att jag ska göra det.
“Jag får koppla dig vidare till en farmaceut.”
Tack.
“Tack.”
“Du står nu i kö, väntetiden är FYRA minuter.”
Så kopplas jag fram och framför mitt ärende.
“Är det något som du tror att vi kan ordna?”
– Ja, det är jag övertygad om att ni både kan och ska.
“Jaha, vad har du för personnummer.”
Jag ger det.
“Och någon kod har du förstås inte?”
Jo det har jag, sju siffror, och de ger jag.
Nu blev han lite mer intresserad:
“Oj det brukar man inte ha. Nu ska jag se här…”
“Jaha, det är felregistrerat i samband med expedition ser jag här. Nu ändrar jag det. Nytt datum blir då i december. Var det något mer?”
– Nej, tack för det.
“Tack.”
Så lade vi på.
Något uppföljande kontrollsamtal blev det aldrig, där jag kunde ge betyg på bemötandet i telefon. Och kanske är det säkrast för Apoteket, om man vill undvika kritik. Men det går ju bra att skriva om hur det går till också.
Och bilden har väl inte ändrat sig nämnvärt.
Kontakten med apoteket baserar sig på en djup misstro mot kunderna. DJUP misstro.
by Anders Arhammar | Oct 31, 2014
Nu finns dom lite överallt.
