Trädet var bara ett ungt skott, stöttat av en naken pinne när du dog, Josefin. Jag var där den majdag då du lades ner i minneslunden, alldeles intill det träd som jag sedan sett växa sig allt högre, år för år. Den nakna stöttande pinnen är sedan länge borta, efter 26 år behövs den inte längre. Ditt träd står fast på egen hand, vackert, oändligt evigt och vi sätter ner en kruka med ljung i kanten av rabatten och tänder ett ljus, inte för att betvinga mörkret utan mer för att rama in det.
Jag tar upp ett extra vackert höstlöv som nyss singlade ner vid mina fötter, och bär det med mig en bit, innan det åter får falla till marken. Det småregnar.
Småregn är bra för träd.
I församlingsgården bjuder man på kaffe, saft, muffins och pepparkakor.
Kaffe och saft är bra för oss.