Lördag den 27 januari 1912. Obehagliga fakta om Elof.

Nu har jag inte skrivit i min lilla dagbok på ett par dar. När jag i torsdags gick hem från skolan, mötte jag Rakel Bergkvist på Prinsgatan och hon följde mig hem. Hon talade om en massa saker om Elof och jag hade odelat roligt. Sen på eftermiddagen var jag ute med Anna-Lisa fastän vädret inte var vidare lockande, och då talade jag om för henne, vad Rakel hade sagt och hon tyckte att det var obehagligt.

På fredag eftermiddag skrev jag nästan hela uppsatsen, jag förstår inte vad som kom åt mig, men i en handvändning smidde jag ihop hela klabbet, och blev alls inte gråhårig, som jag förut hade trott. Idag har jag varit på Dammen hela eftermiddagen och det var livat. Det har varit hemskt kallt idag vi ha alla gått och frusit hela dan. Nu äro Naemi och mamma på Boulevarden jag skulle egentligen gått med, men jag kom så sent från dammen så jag hann inte. Nu har jag tvättat ungarna och fått dem i säng, så det är riktigt lugnt.

Onsdag den 24 januari 1912. Förbjuden frukt smakar bäst!

Nu vill jag skriva litet i min lilla dagbok. Det är ganska sent, men jag skall skriva litet ändå, innan jag går och lägger mig.

Igår var jag på dammen på eftermiddagen. På eftermiddagen behöver jag väl knappast skriva, ty på förmiddagen tills klockan halv fyra är man upptagen av den välsignade skolan. Så om man vill ha lite skoj, så får det förståss bli på eftermiddagen, tillika med läxläsning och slika trevliga saker. Brr!
Det var ganska livat på dammen. Jag lekte sista med Rut och Carin Karlsson samt hennes bror och ett par juveler till. Det är förstås inte alls så roligt att gå på dammen som att åka kälke i Stora liden. Men när man inte får det så…

Idag har vi fått ett ämne till en uppsats som säkert kommer att göra mig gråhårig. “Den intet vågar, han intet vinner”. Vem i alla tider kan skriva en lång uppsats om det. Inte jag åtminstone. Begriper inte, hur jag skall klara mig. Hå hå jaja. Det finns många sorger till.

I eftermiddag har jag varit hos Anna-Lisa en stund och sen gingo vi ut ett litet tag. Och pratade om mycket, som kanske ej just är något lämpligt samtalsämne för unga flickor, men just därför så mycket mera lockande. Förbjuden frukt smakar bäst! Men nu kommer Rut och kör mig bort från lilla rummet och säger “att nu ska vi gå och lägga oss”. Den Rut, den Rut! Men jag får väl gå och “lägga mig” för klockan är mycket.

Måndag den 22 januari 1912. Jag har ont i foten.

Idag har jag legat hela dagen för mitt onda i foten. Det skulle nog bli förskräckligt långsamt, att ligga en längre tid. Men att ligga så här en dag är ju inte så tråkigt. Ikväll är det stor konsert på Frälsningsarmén med musikdirektör Laurin, fint program. Jag kunde ju inte gå för jag hade så ont i foten. Mamma och Naemi är där. Idag har Greta rest till Furuhäll igen.

Söndag den 21 januari 1912. Hemskt vad Rönnblom ränner här.

Nu har jag inte skrivit i min dagbok på ett par dagar. På torsdag var Rut och jag i Slottskogen på förmiddagen, och jag skulle lära mig att styra med stång men det gick inte alls. På kvällen var jag på dammen och då var också Douglas och Inge där.

Även på torsdag var Rönnblom här. Jag blev riktigt förskräckt när han kom. Det är verkligen hemskt va han ränner här. På fredag började vi skolan igen. Usch, det är så förfärligt tråkigt. Tänk alla läxor, alla stilar och prov som man har att klara, innan det ljuvliga sommarlivet kommer! På fredag eftermiddag satt jag inne och läste läxor hela tiden. Så hemska läxor första dagen. O!

På lördag var den första skolkonserten. Det var inget vidare roligt. Jag hade så ont i foten. På hemvägen hade jag sällskap hem med Ernst Bergvall.

Idag har jag varit ute med Greta ett tag på förmiddagen. Det var gräsligt mycket folk ute. Nu på eftermiddagen sitter jag inne, har tråkigt. Skulle läsa läxor, bevare. Fy donc. Nej usch nu går jag till Greta.

Onsdag den 17 januari 1912. Vad den där Bartold var dum!

Idag har jag haft väldigt livat. På förmiddagen var jag i Stora Liden och åkte med Arvid Ahnfelt, hans storebror och en till. O, vad den där Bartold var dum! Han käbbla och pratade hela tiden precis som en idiot. Å så dåligt han styrde. Arvid styrde mycket bättre. Det gick fint alla gångerna utom den sista. Då välte vi alldeles där nere. Elsa Lj. påstod, att det var för att hon var med den gången.

I eftermiddags har jag varit på dammen från klockan 4 till 7. Ingeborg och Douglas var också där och så var det Elsa, Rut och jag. Vi lekte “sista”, nästan hela tiden. Ingeborg levde värre och vi andra höll på att kikna av skratt. Nu på kvällen har Naemi och mamma gått till Fräsningsarmén.
Rönnblom har varit här idag. Det var hemskt vad han springer här ofta.