Tisdag den 13 februari 1912. Lille farfar har dött.

I söndags skulle jag ha skrivit i min dagbok, men jag fick inte vara ifred. Naemi och Rut har mycket roligt åt att jag skriver dagbok, men jag säger till dem, att jag författar. På söndag var jag ute med Anna-Lisa en stund på eftermiddagen, sen gick vi upp till henne en liten stund. Igår var det mammas födelsedag. Moster, fru och herr Svensson, fröken Fock, fru Dahlén, Rönnblom och E. voro här. E var förtjusande. Greta var så avundsjuk för att inte hon var här. Jag talade med henne senare i telefon.

Idag har vi fått den sorgliga underrättelsen att lille farfar har dött. Han dog i går förmiddag klockan halv 10. Jag blev så gräsligt ledsen först, men det var allt bäst att han fick dö. Jag är så glad att jag var där i somras hos honom nu. Mamma och pappa skola resa dit på begravningen. Jag vet inte riktigt, när den ska bli.

Torsdag den 8 februari 1912. Nu måste jag ta en sväng med Elsa.

Jag börjar verkligen att bli försumlig med att skriva i min dagbok. Men jag har haft så mycket att göra denna veckan. Först den här uppsatsen som jag knegat så med, idag har jag lämnat in den “klappad och klar”. Idag har jag också varit hos Anna-Lisa ett slag.

Igår onsdag var Anna- Lisa och jag och gick i Slottskogen litet på eftermiddagen. Där mötte vi Ingrid Bolling och om en stund gick Anna-L hem, men vi andra stannade kvar en stund vid Stora Liden.

Jag har alldeles glömt att berätta att vi har haft den härligaste frost nästan hela denna sista månaden. En dag var det 20 grader kallt. Men idag töar det och den härliga snö som kommit och möjliggjort drögpartier och slädföre, smälter ynkligen bort. Och vi, som tänkt att hyra Liden igen den 19. Tänk om det blir tö då med!

På tisdag var jag inte alls ute, men på måndag var Naemi och jag hos Hjalmar och hade skoj. Idag har vi fått det kortet, som pappa och farbröderna tog, när de alla voro församlade i Värmland. Det var utmärkt, utom Janne, som hade blivit ganska konstig. Nu spelar Naemi “Dollarprinsessan” och jag måste upp och ta mig en sväng med Elsa.

Söndag den 4 februari 1912. Jag skall vara hovnarr, bevars.

Nu har jag inte skrivit i min dagbok på en vecka nästan. I tisdags hyrde vi som bestämt var Liden, och det var alldeles gräsligt roligt. Torsten Ahnfelt styrde för Gertrud Kj. och mig och han styrde utmärkt. Det var en väldigt trevlig pojk. Ja, nu kommer jag nästan inte ihåg vad som hänt på de andra dagarna. Jo nu ha vi bestämt vad vi skall ha för pjäs på vår skolresefest. Den heter “Prinsessans visa” och är rar, men alldeles för barnslig, tycker jag. Jag skall vara hovnarr, bevars. Den svåraste rollen, sa fröken.
I torsdags kom en fröken Söderberg från Jönköping hit. Hon skall bo här en tid framigenom. Trevlig, förresten.

Flera dar i denna veckan har Elsa och jag varit i Slottskogen på kvällen och sett på, när de ha åkt där. Livat. Usch, det var hemskt vad jag kladdar.
Idag har fröken Söderberg och jag varit i Slottsskogen litet på förmiddagen och så ha vi varit uppe hos Johanssons lite grand på eftermiddagen, men där var ingen mer än Josef och Herbert hemma. Nu sitter jag inne och har tråkig som vanligt på söndags eftermiddag förresten. Nu ska jag läsa på “english grammer”. Yes, very well. Fy donc, what dull it is with lessons. I am very very angry on them. Yes, yes. Nä, fy vad jag är dum nu, så jag sitter och dillar. Nu går jag till Anna-Lisa.

Och nu har jag varit där. Ingeborg var där också och vi hade ganska livat. Vi skrev långkatekes bl.a. och det var så roligt ett tag, när fröken Johansson och Malte H möttes på en konsert och han sa: “Hej på dej, gamla galanta”, och det slutade med gräl och slagsmål.
Anna-Lisa följde mig som vanligt hem och vi stod i porten och pratade så länge om kristendom. Ja, vi pratar. Nu ska jag läsa i ”Högadals prostgård”, som jag fått låna av Ingeborg.

Tisdag den 30 januari 1912. Överste Cook var mycket rar.

Det är väl bäst att jag tar fram boken nu och skriver litet, annars glömmer jag väl alldeles bort den. I söndags var jag på förmiddagen i kyrkan och såg på K.V. Johanssons begravning. Det var mycket vackert och högtidligt. Kyrkoherde Holm höll ett så rart tal över den döde. Kistan var av massiv ek med bronserade handtag. Det var tre blomstervagnar och 22 andra.

På eftermiddagen var jag hos kyrkoherden och där var endast 7 läsbarn av 65. Jag tycker det är nedrigt av dem att inte komma. Vi drucko té och sjöngo och så läste vi i testamentet och Kerstin Stärdtsel läste en liten dikt av Topelius och kyrkoherden “Rävgropen” ur “Lilliecronas hem”. Det var riktigt trevligt.

På måndag kväll var Naemi och jag på Frälsningsarmén och hörde överste Cook från England. Han var mycket rar. Idag ha vi lov efter frukostrast i skolan. Ikväll ha vi hyrt Liden och det blir nog livat. Nu skall jag gå dit och åka med Lilli Svensson litet på förmiddagen.