by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Hemma i Sulvik igen. Här är sig likt som vanligt. Efter att ha tagit adjö från allt och alla på Warpnäs reste jag från Vålbergs anhalt Klockan 7.40 på fredag eftermiddag. Tora följde mig till stationen. Vid framkomsten mötte mig Janne, Greta och Rut.
Sen vi ätit litet när vi kommit fram, gick vi och lade oss meddetsamma. På lördag sam jag till Bergshagen på 45 minuter. Det var ju inget rekord just, men det var ju en dryg bit. På kvällen klädde Josef och jag ut oss (bytte kläder) och så sprang vi i landsvägen och lyste med en ficklampa på alla som vi mötte. Somliga blevo så rädda att de skrek och la iväg med en väldig fart.
På söndag hade Greta och jag livat. Vi gick ut strax efter middag, och fick då se en gubbe, Nils Andersson i Stridsbol med en kabriol och vi bad att få åka med. Det fick vi och så åkte vi barhuvade ända till kyrkan, där vi gick och ordnade med gravarna. Så fick vi se kyrkoherden och bad honom att få komma in. Han släppte in oss och visade oss gamla tavlor och den förtjusande brudkronan. Så spelade vi på orgeln och sen voro vi allra högst uppe i tornet, så högt vi kunde komma. Vi fingo klättra på stegar och till sist en spira med pinnar på och klämma oss igenom smala hål. Men skoj var det. Hem gick vi hela vägen.
När vi gått halvvägs ungefär, kom vi till ett litet förtjusande vattenfall i en bäck. Ormbunkar hängde ned över det och i dem satt spindelvävar med daggdroppar, som gnistrade som diamanter. På sidorna voro förtjusande små gröna kullar, klädda med mörkgrön mossa och violblad, omgivna av gröna träd och buskar. Där var verkligen idylliskt. Vi döpte stället till ”Älvornas silverslöja”. Vattnet såg så skönt och svalt ut att vi inte kunde motstå frestelsen att ta oss ett härligt fotbad. Jag torkade mig på underkjolen (den vita, finaste).
Hemma hade de undrat mycket var vi hade varit. På kvällen klädde vi ut oss igen och mötte i vägen Janne, Ingergård, Albert och Fridolf, vilka skrattade väldigt åt oss. Så var vi hos lärarinnan. Där var Emma, Olga och Valborg. Därefter sprang vi och lyste med ficklampan på Verners lillstugfönster, där satt han och några pojkar och flickor. Idag träffade jag Verner och han kunde inte förstå vad det var för uslingar som hade lyst på fönstret och jag höll med honom förstås.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Idag har vi varit ute och bundit och satt upp fröklöver. På eftermiddagen var Gunnar och jag ute och spankulerade, i ladugården o.s.v. och sen var fröken H. med oss till mossladan ett tag. Imorgon skall jag resa med 7.40-tåget, vill inte stanna längre. Godnatt!
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Uppehållsväder hela dagen. Ovanligt nog. På förmiddagen gick fröken, Tora och jag till Nor efter posten och där blev jag så arg på Tora att jag gick i förväg hem och promenerade omkring en lång stund ute i skogen för att lugna mina upprörda känslor. När detta någorlunda lyckats klev jag iväg ner till gården och där satt Tora och låtsades som om inget hade hänt och började prata. Jag slog mig ner vid samma bord och började nysta en rysligt trasslig härva garn, som jag dock fick reda på till slut.
Sen blevo vi goda vänner igen förståss. På eftermiddagen voro vi alla ute och plockade svamp. Vi funno smörsvampar, kantareller och några Karl-Johansvampar. Sen rensade vi dem. Usch, vad det var “klifsigt”. På kvällen var fru Vikström samt Karin och Erik, en rysligt tjock och lång pojk, här. Vi lekte “dunk” och hade ganska roligt.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Ja, imorgon hade jag ämnat fara, men det vilja de här inte. Så jag far väl inte förrän till fredag eller lördag. Idag har det varit lika regnigt som de andra dagarna. Usch, usch! På uppehållsstunderna spankulerade vi ute, hos Ander, där hade de fått hem ny choklad och sen voro vi i ladugården och såg på mjölkningen, naturligtvis bara för att “en viss” var där.
På förmiddagen voro vi på “tolvte” på Lillerud istället för igår. Ikväll ha vi spelat kort och Gunnar narrade oss i skratt, så vi kunde kikna med sitt “ge emot”,”gi imäut”.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Oh, vad arga Tora och jag voro igår. Inte på morron, jag åtminstone, ty då fick jag ett brev från pappa med en femma i och det var ju utmärkt. Men på eftermiddagen.
Vi skulle ha farit till Trossnäs och sett på dansen och dansat också kanske och så åskade det och störtregnade så att vi naturligtvis inte kunde fara. Vi sutto inne och läste och spela kort hela eftermiddagen nästan. Kunde bara vara ute en liten stund. Idag har det också regnat på förmiddagen, men i eftermiddags har det varit klart. På samma gång Tora och jag voro efter posten, gick vi till sågverksägare Persson och lämnade honom hälsningar, som pappa skickat i sitt brev. Sen plockade vi vinbär och rensade dem på eftermiddagen. Det var en faslig massa.
På eftermiddagen voro vi bjudna på en utflykt till Rondviken med Vikströms, det var Karins födelsedag, men fröken Hagström hade inte tid att följa med och vi fingo inte fara ensamma för direktören. Vi va hemskt arga. Men sen på kvällen spelade vi en oerhört spännande krocketmatch, vänner och ovänner och sen voro vi vid minnesmärket.
