Andrejewa, en gudabenådad röst i Stockholm.

Andrejewa von Skilondz föddes i Sankt Petersburg den 27 januari 1882, uppfostrades vid en internatskola för unga adelsdamer, gjorde sig tidigt bemärkt som pianist och fick spela upp för det kejserliga husets medlemmar, när de kom på inspektionsbesök. Hon blev en av de allra största och uppburna operasångerskorna i början av 1900-talet, och verkade bland annat i Ryssland, Stockholm, Helsingfors och Berlin.

Revolutionen 1917 gjorde det omöjligt för Andrejewa von Skilondz att återvända till Ryssland. Hon blev bofast i Sverige, var den ledande sångerskan vid Stockholms opera till 1922, då hon drog sig tillbaka och blev pedagog och inspiratris för många av våra mest framgångsrika sångare och sångerskor. Hon var övertygad om att alla kan lära sig sjunga, men att det kräver tålamod och arbete.

Nästan alla hennes drygt 50 skivinspelningar tillkom under åren 1912 och 1913, de flesta för Deutsche Grammophon A-G.

Så här kunde det låta i den tidens tidningar, när Andrejewa uppträdde:

Vid operans föreställning på måndagskvällen gavs ”Lakmé” med med fru Andrejevna Skilondz i titelpartiet. Det var med stort nöje man återknöt bekantskapen, vilket också de fullsatta bänkraderna vittnade om. Fru Skilondz underbara sånginstrument framkallade nu, liksom under den gångna säsongen, oförställd beundran som tog sig uttryck i handklappningar för öppen ridå blomhyllningar och så vidare. Konungen bevistade föreställningen.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.