Fredag den 21 november 1916. Lilla mamma är här för att hälsa på sina flickor nu!

Tänk, att lilla mamma är här för att hälsa på sina flickor nu! En dag i förra veckan, då jag var uppe hos Naemi, kläckte hon helt lugnt ur sig att mamma ämnade sig hit och skulle komma på lördag kväll. Vi voro och mötte henne bägge två, och sedan drucko vi té hemma hos Rakel och Naemi, Varefter jag begav mig hit, till min “håla”.

På söndag förmiddag var jag redan vid 10-tiden hos “ungkarlarna”, där mamma också bor, medan hon är här. Mamma och jag gingo i “Jakob” där vi hörde en riktigt bra predikan om hur vi skola förlåta. Sen åt vi middag hos fröken Lundin och satt och pratade en stund varunder Eric kom upp för att hälsa på morsan.

På kvällen gingo vi på ”sture” och såg Grebsts “Fången på Karstens fästning”. Ganska bra. Härliga naturscenerier från västkusten. Efter att ånyo blivit undfägnad med té och käkat opp diverse, åt Rakel från hennes mamma medförda matvaror, måste jag skudda stoftet av mina fötter. Doktorn hade på middag haft ett par gamla fröknar, och jag hade förut hört talas om, att det skulle bli mycket fint.

Bäst som jag satt här i min ensamhet, kammande mina blonda lockar, knackade det på dörren, och in kommer Hanna, bärande en silverbricka med de delikataste små smörgåsar jämte en stor portion vaniljglace. Och försvann för att hämta ytterligare en butelj champagne, iskall och härlig. Mycket hyggligt. Jag smaskade värre och drack champagne, så jag blev nästan yr i huvudet.

På måndag förmiddag var jag och köpte biljetter åt mamma och mig för att höra ”Lakme” på operan på kvällen. Sen var mamma här, och tyckte jag hade det förtjusande. Oh, Du gode! – en sådan njutningsrik kväll!!! Lakmes roll sjöngs av ryskan Andrejewa Skilondz. Goodness – en sådan röst!! Underbar, obeskrivligt underbar.

Jag kan inte finna ord nog starka att ge en föreställning om den. De ljuvaste drillar, klara som kristall, pärlande löpningar, vågsvall af toner med klang som silverklockor och ljudande malm. Oh Gud, en sådan överjordiskt härlig röst. Jag var alldeles betagen, och mamma, som egentligen mest tycker om mansröster, tyckte också att det var ljuvligt. Övriga roller kreerades av Hislop, mycket behaglig röst, Oscar, Rydkvist, Söderman, Malm m.fl. Men oh – Andrejewa Skilondz!!!

Idag ha mamma och jag varit först på Feiths och sedan på vaktparaden. Och därifrån gingo vi var och en till sitt, jag måste hem, för att öva stenografi.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 – 1922

Illustration för Judit Boudins dagböcker 1912-1922

Bläddra i dagboken