Söndag den 8 oktober 1916. Du milde ett sådant brev till löjtnanten.

Höstväder, regn och mulet. I torsdags kväll kom pappa hit och Naemi och jag var förstås och mötte honom. Det är ju förfärligt roligt att ha den käre lille pappis här.

Från stationen gingo vi direkt till Continentals musikkafé men där var alls inte trevligt. Sedan superade vi på “Zum Klosterbräu” på Vasagatan. Pappa bor som vanligt på Auditorium. På fredag kväll voro vi med Peterssons på Södra Teatern och såg “Ack Elvira” eller “Går Ni med på Gyllne Göken – fröken?” Det mesta var ju urfånigt, men där fanns ett par acceptabla vitsar, några stiliga statister och i sluttablån förekom 4 simmerskor, som döko riktigt stiligt i en stor bassäng. De andra superade sedan på “Kronprinsen” men jag gick hem.

På lördag eftermiddag var jag uppe och såg på det rum, som Naemi och Rakel hyrt vid Drottninggatan. Ett riktigt trevligt rum med utsikt åt Gamla Kungsholmsbrogatan och egen ingång från farstun. De ha köpt en trevlig vitlackerad möbel, så där blir riktigt rart.

Till kvällen gick jag hem, och senare satt syster Inger här inne hos mig och pratade en stund. Doktorn är nu, som väl är, bättre. Hoppas att han snart blir riktigt bra. Ja, idag är det Nils, och jag skrev verkligen ett brev. Du milde ett sådant brev till löjtnanten. Ack, den som kunde se hans min, när han läser det ändå!

Idag på förmiddagen ha pappa, Naemi och jag varit på Feiths. Sen gingo de på matiné “Gertrud” på Dramaten, men jag gick hem, för att hålla vakt, medan syster är ute och luftar på sig. I eftermiddag är jag bjuden till Peterssons. Får se, om jag går. De andra äro där på middag.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926