Söndag den 27 oktober 1918. Nu skall vi snart få lunch i Skandia.

Eftersom brevet inte blev avskickat igår, skall jag passa på att lägga till ännu några rader. Först vill jag då fortsätta det förra genom att apropos lunch tala om, att nu skall vi snart få lunch i Skandia. Där är redan matsal inredd, porslin och andra “agremanger” inköpta o.s.v.

Det skall verkligen bli intressant att se, hurudan mat vi komma att få där. Hoppas att det åtminstone blir rikligare än på S:t Eric. Ty, fast det är mycket trevligt att få promenera dit, sitta vid vårt trevliga fönsterbord och kika ut över hamnen, Nybroplan, Berzelii park och Dramaten, få vi nästan jämt beklaga oss över att vi få så lite mat. Gott är det för det mesta, men ack! vilka portioner! Alla, som möjligen kunna, äta ju extra portioner förstås, men då måste man antingen ha varit borta eller tiggt sig till en kupong av en lyckligare lottad.

Jag var ju borta fem dagar för en tid sen, så jag har haft det bra sista tiden. På hemvägen från lunchen göra vi alltid en liten tur över Norrmalmstorg och Kungsträdgården eller också titta vi på vaktparaden, särskilt om det är “sköna svea”.

Imorse voro Naemi och jag riktigt lata. Då vi vaknade plaskade regnet så vemodigt mot rutan att vi kände alls ingen lust att gå upp, utan låg där och slöade till klockan 11 (Det är allt ljuvligt med söndag ändå!) DÅ klev jag i mina tofflor och ut i kokvrån och lagade “pytt i panna” och té till lunch och den åt vi sedan på sängen. Och så låg vi till klockan 2! Då och då gjorde vi ömsesidiga, våldsamma ansträngningar att köra upp varandra, men det blev bara skratt och oväsen.

När vi ätit middag, “snobbade” Naemi upp sig värre i sin röda sidenklänning för att gå på teatern med Eric, helt obarmhärtigt lämnande mig åt mitt öde, d.v.s. i detta fall diskning i min ensamhet. När jag ordnat allt efter middagen, klädde jag mig i regndräkt och tog mig en lång promenad längs s:t Eriksgatan- Odengatan- Valhallavägen, Sibyllegatan, Karlavägen och Narvavägen. Det var härligt, fast det regnade hela tiden.

vid Djurgårdsbron tog jag spårvagnen hem. Det är så bekvämt, att från alla de centrala punkterna i stan, t. ex. Norrmalmstorg, Dramaten, Stureplan och Djurgårdsbron kan man åka spårvagn direkt hitut med antingen blå eller vit vagn.

Jag orkar sannerligen inte läsa igenom allt jag nu skrivit, för det tar väl en faslig tid. utan jag överlämnar det åt dig!

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926