Lördag den 26 oktober 1918. Kastrullen for i gatan med soppa och allt.

Vad det är skönt att sluta klockan två på lördag middag. När nu den mörka årstiden nalkas och det är mörkt på gatorna, då man slutar på eftermiddagen, är det så trevligt att någon gång få komma ut medan det ännu är dagsljus. Och så hinner man med en liten promenad eller en visit (ytterst sällan) eller några ärenden, innan man måste hem till den evinnerliga matlagningen.

Apropos matlagning, igår må du tro det hände ett “trevligt” intermezzo på middan. Naemi slutar ju tidigare än jag på tisdag och fredag, så då är det hon, som får stå för maten. Nåväl. Igår hade hon kokt härlig fruktsoppa (äppel och jordgubbsmarmelad och sagogryn) i vår stora, fina emaljkastrull. (Du kommer ihåg den där jag köpte på Slöjdgatan.)

För att soppan skulle svalna, hade hon placerat den i fönstret. När jag så kom hem på middagen och stängde dörren efter mig, slog fönstret igen och smällde till kastrullen så den bums i gatan med soppa och allt. Det sprang fullt med ungar och lekte därnere, men som väl var blev ingen träffad. Men du milde, så kastrullen såg ut, då vi plockat upp den. En stor buckla på ena sidan, och emaljen alldeles bortskrapad på flera ställen både innan och utan! Och all den sköna soppan, som skulle räckt till minst tre middagar spolierad!! Oj, oj!

Vår enda tröst i bedrövelsen var, att inte kastrullen slog ihjäl någon, och att inte fönsterrutan gick sönder. Det hade blivit en fin utgift. (Det skulle allt ha varit en syn att se den, som eventuellt fått soppan över sig! Ha-ha-ha!)

Idag reste pappa med Edvard till landet i morse, så han kommer inte hit, varken idag eller imorgon. Vilket föranledde mig att till middagsmat imorgon helt anspråkslöst köpa sill, som jag nyss rensat och förstekt. Jag har ännu minnen av den i form av fjäll på händerna och en intensiv lukt av stekt sill i hår och kläder. Men vi ska ha fin efterrätt, må du tro. Gräddplättar du – mums, mums-. Annars ha vi nog så bra mat- pannbiff och stekt potatis, makaroner och fläskkorv, kål, köttbullar, kokt fisk med skarpsås etc. Och ibland slår vi på stort och har äkta kaffe med “cremertarter” om eftermiddan.

Oh, ett sådant bedrövligt väder vi nu ha. Regn och rusk och slask och modd på gatorna. Om vi kunde få lite vackert höstsolsken ändå!

Har du börjat i gymnastiken än? Jag har varit där tre gånger nu, och tycker riktigt bra om den nya fröken. Hon har mycket väl valda och verkningsfulla program. Första dagen efter jag varit där kunde jag knappt gå, så ont gjorde det i musklerna. Så nog hade det “tagit” alltid!

Nu måste jag gå och sätta på potatisen, så att maten är färdig då Naemi kommer halv 6-tiden, hungrig som en glupande ulv. Den stackarn äter ju bara ett par rågbitar till lunch. Apropos lunch, nej det får jag ta en annan gång.

Kind regards to all of you från en silldoftande syster.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926