Hör du, din räpa, varför har du inte svarat på mitt senaste brev? Du skriver bara till pappa nuförtiden, totalt ignorerande en annan stackare. Var så god och svara mig omgående på detta, annars så skriver jag aldrig mera till dig!

När Naemi och jag skall roa oss i all enkelhet, bruka vi gå på någon liten “bio” härborta i krokarna. En kväll hade vi lurat pappa med oss på en, som hette “Thule” Och det var roligt må du tro! Så gott som direkt från gatan kom man in i en liten lokal, som förut antagligen varit en portgång. Plats för 55 åskådare. Då föreställningen började, var där 13 personer, inklusive oss. Framme vid pianot slokade en ynklig artificiell palm, och konfektförsäljare finns där också. Jojomen, och han var så kobent, att benen från knät såg ut som ett uppochnervänt V.

En tjock madam iklädd stickkofta tog plats vid pianot och så upprullades för våra häpna ögon böljande havsbilder, indiska trollkarlar och till slut programmets clou, Rosas kärleksäventyr med Rosa Porten i huvudrollen. Men du milde, så urfånigt! Rosa var en gammal, tjock, äcklig madaska, som jag blir illamående vid blotta tanken på.

I måndags voro Naemi och jag på en annan “småbio” “Luna”, och den var mycket finare. Här sågo vi Mary J och Calle B. i “Nattens barn” å aktarej så rafflande de’ va’ med stölder och poliser och oskyldigt anklagade och revolverskott, jakt över hustak, nattcafé o.s.v. Och så en överdådigt fin upplösning, boven trilla i spat’ å ble’ där. “bovinnan” hamnade i polisens klor, och hjältinnan, den oskyldigt anklagade, fick full upprättelse och blev gift med greven och ja – “frid och fröjd och fest i Kapernaum!”

Vid hemkomsten smorde vi kråset värre med “cremonesare” (nytt namn på cremortarter) och äkta kaffe. Vi levde som ena riktiga stollar på hemvägen. Mitt på S:t Eriksbron, rusade jag plötsligt från Naemi och klättrade upp på broräcket i tydlig avsikt att hoppa i Klara sjö. Naemi efter och drog ner mig förstås, men jag slet mig lös och rusade framåt en bit för att klättra upp igen. Och Naemi efter i kort galopp och slet och drog i mig. och sen la’ vi iväg av alla krafter bortigenom, just som folksamlingen begynte.

Igår var jag med Greta och David på en konsert till förmån för postmännens kassa. De’ va körsång – åja- violinsolo – bra (Liebesleid an “Motto perpetuo”) och så det bästa – utmärkt trevlig gluntsång. De’ va’ en i kören, som såg så rolig ut så Greta och jag höll på att explodera av skratt. Han var flintskallig, såg ut som ett får och rörde nätt och jämnt på läpparna då han sjöng samt såg hela tiden ut som om all världens sorger vilade pån´. En dråplig syn!

Idag har vi haft kaffebjudning för Greta Anneld i Skandia. Egentligen var det den obenämnda syföreningens första höstsammankomst. Greta tyckte förstås att vi hade mycket trevligt. Och här är verkligen rart, då det är städat och fint med blommor o.s.v.

Vi hade härligt kaffe med “cremonesare” förstås. Och så pratade och sydde vi och såg på fotos, spelade och läste “Filmen”. Läser du den? Det har kommit ut två häften nu, och jag tycker de äro mycket trevliga. Förtjusande bilder av fílmhjältar och hjältinnor o.s.v.

Nu sitter jag i sängen och skriver med pianolocket som skrivbord. Men det är så fasligt obekvämt att jag bestämt måste sluta. Naemi läser engelska, oregelbundna verb, allt vad tygen håller borta i sin säng. Vi ha lektioner ganska ofta nu och hon gör stora framsteg.

Snart tror jag hon skall få börja läsa berättelser istället för den tråkiga elementarboken. Hör du, skulle du vilja skicka med mamma då hon reser upp (vilket måste bli snart) “Milly and Olly” och” Misunderstood” om du kan finna dem. De äro så bra för nybörjare. Nej nu värker det i armar, ben och rygg så nu slutar en engelsk lärarinna.