Ja, i söndags kväll reste vi in från Gottskär. Pappa kom dit på lördagskvällen, och rätt som vi sen satt i fönstret till ytterrummet, fick vi höra ett motorbuller, och där kommer väl Sörvik farande! Han hade rest i alla möjliga krokar och krumelurer från Malevik, för att få träffa mig förstås.

Rut, han och jag promenerade till “Gatan”, och sen var pappa med oss på restauranten, där vi drucko té. När Sörvik sen skulle bege sig på hemvägen, var det så mörkt, så de vete fåglarna, om han klarade sig oskadd hem! På söndag förmiddag voro vi till Onsala gamla, fula kyrka. Efter predikan klevo vi ner i Gatenhjelmska gravkoret, där Gatenhjelm och hans maka vila i vackra marmorkistor.

Ja, Gatenhjelms historia vurmar pappa nu för, så den ha vi då fått höra mer än en gång dessa dagar. På kvällen reste vi in. Måndag förmiddag var Rut och jag ute och sprang lite förstås, och på kvällen voro vi och sågo “Gamla Heidelberg” på Slottsskogens friluftsteater. Det var riktigt bra. Käthie var förtjusande, och Karl Henrik skön som de’ värsta. Lillie Eriksson och Hugo Björne.

På tisdag eftermiddag var doktor John, sångaren här. Han var här på måndag med förresten. Han är nygift, dock gräsänkling för tillfället, så han tillbringar visst sin mesta lediga tid i pappas sällskap. Ganska trevlig förresten. På kvällen voro vi på Palace terass. Bl.a. sutto där Grebst och Sven Forsman. Vid anblicken av den senare, kunde jag knappt hålla mig för skratt för en viss hågkomsts skull. Oj,oj!

Idag har jag varit hos fru Sandberg “antiseptisk fotbehandling” på förmiddagen. Jag har ju gått och pinats en längre tid av en otäck åkomma under högra foten, och nu strök hon på någon syra, la’ på ett plåster och kommenderade mig dit på fredag igen. Hå, hå, ja, ja!