Gottskär – Jag reste från Nysätra vid sextiden på tisdag eftermiddag. Doktorn hade med sig en stor påse med härlig chokladkonfekt, och till middag var det and, för att riktigt fira avskedet.
Vid stationen voro Naemi, Fritz, Rakel, Karin Anna-Lisa, Elsa Lindquist, Volrat och Anders, så det var ju en hel hop. Av Karin fick jag en stor påse karameller, så nog hade jag reskost, alltid. Jag slog mig ner i en nästan tom rökkupé och därinne låg jag på en bänk nästan hela natten.
Mamma mötte vid stationen och hemkommen hälsade jag på moster Hanna, som reste samma dags förmiddag. Hemma ordnade mamma och jag med lite kläder, och jag lagade middag för första gången på länge. Klockan 5.12 reste vi hit ut till Gottskär. Hilding följde till stationen och gav mig en stor ask konfekt.
Här bo vi i två trevliga rum alldeles nere vid bryggan och restaurangen. Bryggan är så lustigt byggd på ett skeppsskrov i form av en båt också. Särdeles trevlig idé.
Resan hit var ganska besvärlig. Först ett varmt, otrevligt tåg till Kungsbacka, sedan knoga ner till en liten båt, och så en långsam färd genom den smala, flackstrandiga Kungsbackaån och tvärs över havsviken till Gottskär. Det är riktigt vackert här. Först och främst det härliga havet. Och så är det en liten, lummig plätt här vid själva Gottskär.
Igår förmiddag promenerade vi till “Gatan”, där Lars Gatenhjelm var född. Vi äta på restaurangen, frukost klockan halv 11, middag klockan 5 och kväll klockan 8. Igår eftermiddag badade vi vid 5-tiden. Oh, sådant härligt klart saltvatten och så fin badstrand. Rut och jag levde och plaskade omkring värre, så jag blev alldeles våt i håret, trots badmössan.
Rätt som vi satt här på eftermiddagen, ruskiga att skåda, jag med utslaget hår, för att det skulle torka, knackade det på dörren, och in sticker Kalle Gustavssons glada anlete. Stor uppståndelse förstås. Han och Linder ligga här ute mobiliserade, och de ha varit härnere och hälsat på. De kördes in i rummet bredvid förstås, medan Rut och jag snyggade upp oss. Sen satt vi och pratade i badhusparken en stund, och när vi ätit kvällsmat, följde vi dem ända ut till barackerna.
Vi satt uppe på en bergknalle och beundrade den härliga utsikten, med månen, som speglade sig i vattnet. När vi sen gick hem, var det förtjusande härligt väder. Rut och jag satt på en soffa utanför restauranten och hörde på hur “societeten” spelade därinne. “Societeten” består av fem, sex till utseendet inget vidare trevliga ungdomar, och en massa småbarn. Så vi tycka inte alls, det är någon förlust, att vi inte skrivit in oss där, för den korta tid, vi skola stanna.
