Den 15:e steg och vi upp vid 10 tiden och efter att ha ätit frukost och packat ihop våra ränslar, gjingo vi till stationen och så steg och vi på tåget till Rättvik. Dit anlände vi klockan halv 2 och gingo direkt från stationen för att bese kyrkan. Det var en mycket gammal kyrka sedan 11 – 1300 talet. I sakristian fingo vi se en kalk och ett svärd från Gustav Vasas tid samt en gammal, i ett katolskt kloster, broderad munkkåpa. Sedan vi varit uppe i tornet och besett Vasastenen, varifrån vi hade en förtjusande utsikt över Siljan och Rättviksstranden mitt emot, uppsökte vi ett kondis där vi fick härligt choklad med gräddskum och goda bakelser. Och därifrån gingo vi direkt att äta middag. här sammanträffade vi med ”A-arna”! Efter hälsningsutbytet slog vi oss ned vid små bord i en mycket trevlig matsal och fingo mat. Men jag orkade inte äta något mer än en smörgås, lite soppa och drack sockerdricka. Hela dagen idag har det regnat utan uppehåll.

Överskrivet——(Desserten blev fin musik av Greta Weibull. Sedan härlig boston och twostep i salen.
Det var när vi sutto i Fryksås och lekte lekar. Tavlor och deviser hade gått av stapeln och tagit slut. Det var ”bråkena” som var på tapeten så blev det så här: –
Om du skulle skriva en bok om Judit, vad skulle den heta? Den övergivna. Var inte det bra?)

Men nu till middagen. Efter den fingo vi dansa i den stora matsalen där vi ätit. Efter dansen gingo vi till ångbåten och reste över till Leksand. Hela ångbåtsresan dansade vi på akterdäck. Där voro två 2 pojkar, en chalmerist från Göteborg och en från Örebro. De spelade dragspel och dansade ömsevis. Och även kaptenen, som var mycket trevlig och rar, tog sig några ”svängom”. Med stor saknad lämnade vi den trevliga båten och mottogs av en realare från Göteborg, som sedan blev en trogen följeslagare för några av oss.

När vi varit vid gästgivaregården, där vi alla skulle ligga i en stor sal, och lagt ner våra ränslar, åto vi kvällsvard och gick sen till dansbanan vid Käringberget. Tora, Greta och jag i sällskap med Bertil, realaren. På dansbanan var det mycket vått och glatt, men trots det dansade vi gladeligt med dalmasarna. Men vid tolvtiden kom fröken Palm och tog oss obevekligt hem till hotellet. Vi klevo snart i säng och låg och pratade och levde rullan, då vi fingo höra en röst upphävas: ”we are yet to go to bed”. Vi började att gapa: ” Go there, as fast as you can”, och snart avlägsnade sig röstens upphävare. Och snart sovo vi alla gott.