När vi frukosterat vid halv tiotiden fingo vi frihet till klockan 4 att gå vart vi ville. Vi klevo iväg till ”Käringberget”, Tora, Greta, Laban och jag och däruppe på toppen drucko vi sockerdricka och åto kakor. På nedvägen träffade vi Bertil och Nyqvist,( en kamrat till Bertil,) och vi följde med dem till Lugnet, en förtjusande plats med höga täta tallar, och sen ner till Siljan. Där var förtjusande. Sen måste vi hem och äta middag, sedan vi lovat att åter träffas klockan halv sex. Middagen var charmant.
Smörgåsbord, spenatsoppa, härlig kalvstek med lingonsylt, stuvade morötter och grönsaker, och till efterrätt förtjusande sylt med gräddskum och charmanta marängbakelser med vaniljsås. Det va´ godis. Och allt detta för en krona.
Efter middag skulle vi ligga en halv timma på våra sängar och vila oss, men efter en kvart smeto de förut nämnda flickorna iväg och träffade de förut nämnda ynglingarna. Vi gingo över älven eller sjön (jag vet inte vad det är) på en skojig bro och sen gingo vi högt upp på en hög sandstrand ytterst på bredden. Då och då kom det en regnskur och vi slogo oss ner under en björk, men snart fortsatte vi, och kom om en stund hem till ”Gästis” igen.
Sedan vi vilat oss åto vi kvällsmat (bussig kvällsmat också) och därefter gingo vi till dansbanan. Där var en förfärlig massa folk och oerhört trångt. Jag hade ont i benet så jag kunde inte dansa något. Vi träffade om en stund Bertil och han frågade om jag inte tyckte, att det skulle vara roligare att gå ut och gå lite. Han var särdeles enträgen, och då bad jag honom att följa mig till ”Gästis”, ty jag ville hellre gå hem istället för att se på hur de andra roade sig. Sagt och gjort. Vi två gingo, till de övriga flickornas förundran, bort från dansbanan, och på en förtjusande vacker stig till ”Gästis”. Medan vi stodo där och tog adjö, kom Palm borta ifrån dansbanan. Jag bad Bertil att gå vilket han även gjorde.
Jag var nästan rädd för Palm, men hon var så rar som vanligt och sade att hon tyckte det var roligt att vi hade sällskap, och att vi nog förstod att välja sådant. Sedan sprungo vi omkring där utanför för att söka komma in, ty dörren var låst. Men vi funno ingen. Ja, där stod vi! Äntligen lyckades jag snoka reda på ett fönster som inte var krokat, och jag krälade in genom det och dunsade ner i golvet med väldig kläm. Så gick jag och öppnade dörren för Palm, som skulle in och se till Karin Berg, som blivit dålig och gått hem. Karin sov och Palm gick snart till dansbanan igen.
Jag gick och lade mig strax, men måste om en stund upp för att öppna för de andra när de kommo. När de lagt sig drog Tora ihop Greta och min säng, och vi låg och pratade och fnittrade. Greta talade om för mig om sin förälskelse i den där trevliga kaptenen på ”Engelbrekt” och så frågade hon naturligtvis var Bertil och jag hade varit. Ja, ja men. Det var skojigt.
