“Vi hade rysligt roligt hela kvällen, spelade, dansade och sjöngo. De äldre i sällskapet sprungo direkt från supébordet för att hinna med sista spårvagnen, men vi ungdomar, hade beslutat att gå in till stan, så vi gjorde oss god tid med supén.
Sen kom Kalle och jag att bli efter det andra paret och kunde således ostört prata om en massa saker.
Ganska besynnerligt, att vi genast från början inte alls flirtade eller pratade strunt utan bara talade om allvarliga saker. Då vi kommo dit där vägen till bron går alldeles tätt under bergväggen med sjön nedanför, klättrade vi upp på berget en bit, och sedan slogo vi oss ned på ett stenblock och såg vattenytan skymta fram i dunklet därnere med svaga konturer av skogklädda stränder där bortom.
Runt stränderna glimmade ljusen från kajerna och båtarna och sände långa, glittrande reflexer över vattnet, och ovanför oss tindrade några ensamma, matta stjärnor. Det var en underbart vacker natt. Nordisk sommarnatt. Och här möttes våra läppar för första gången.
Där funno vi varandra för – ja, jag tror jag vågar säga för alltid”.
Jag har alltid undrat hur det såg ut när mormor och morfar träffades den där kvällen. Med hjälp av AI kommer jag närmare sanningen.
