Han hette Doktor Lundberg. Vincent Lundberg.

När Judit strax ska fylla 20 år skriver vi 1915. Det är vår, och under en promenad i Slottsskogen med sin bästa väninna Anna-Lisa, berättar hon att hon nog tänker åka till Amerika. Eller åtminstone till Stockholm. I alla fall inte till Sundsvall, den staden har hon upplevt färdigt.

Anna Lisa är inte riktigt med på det här med Amerika, men Stockholm kan gå an. Tillsammans formulerar de en annons, som Judit sedan sätter in i Stockholms Dagblad. Och efter några dagar får hon ett svar från en doktor Lundberg, som gärna vill att hon kommer och arbetar för honom, som lektris och sekreterare.

Doktor Lundberg, Judit kallar honom aldrig något annat än doktorn eller det lite längre, doktor Lundberg, heter egentligen Vincent. Vincent Ludvig för att vara exakt, Ludvig för att skilja sig från sin pappa som också hette Vincent, men med tillnamnet Dan.

Man kan undra hur det var att ha en pappa som Dan Vincent Lundberg, en pappa som hette nästan likadant och dessutom hade haft samma yrke, läkare. Pappa Dan kom från fattiga förhållanden i Linköping, men lyckades ändå ta sig hela vägen till samhällets toppskikt.
Han blev 1855 kunglig livmedikus med tjänstgöring hos kronprins Karl och efter dennes trontillträde förste tjänstgörande livmedikus.

I denna roll följde han Karl XV på en mängd resor inom och utom Sverige och även på den sista resan till Aachen 1872. Där lyckades han inte kurera kungen från sin tarmtuberkulos, utan kungen dog på hemvägen, i Malmö. Här kan det vara dags för ett litet sidospår, som rör en annan svensk kung, Karl XII.

Frågan om vad som verkligen passerade den 30 november 1718, ungefär klockan 9 på kvällen, när Karl XII träffades av den kula som ändade hans liv, har länge sysselsatt både folks fantasi och vetenskapen. Trots att man alltid officiellt fast hållits vid att ett skott från den belägrade fästningen Fredrikssten var orsaken, har ryktet om lönnmord envist hållit i sig.

Så 1859 var Dan Vincent och några kollegor med och undersökte konungens kranium en gång för alla, och kunde konstatera att samtidens ögonvittnen hade haft rätt.

”Konungen besteg bröstvärnet på löpgraven mellan 7 och 8. där låg han med halva kroppen obetäckt, med kinden stödd mot vänstra handen. fast vi flera gånger varnade honom för överhängande fara. Där träffades han av en kula stor som ett duvägg.”

Dan Vincent har beskrivits som en ganska rastlös arbetsmänniska, upptagen av sin stora praktik men ändå med tid för sin familj och stora vänkrets, inte minst då han av Karl XV fick rätt till bostad på livstid i träslottet Bellevue vid Brunnsviken i Stockholm, dit han flyttade med hela sin familj 1869.
Det var en bostad med kungliga anor. 1825 bodde kronprinsparet Oskar och Josefina där tillsammans med den nyfödde prinsen Karl (Karl XV), i Sparres trähus. Två år senare blev träslottet residens för drottning Desidéria, Karl XIV Johans gemål, som använde Bellevue som sommarbostad. 

Pappa Vincent dog där 1891. Vincent Ludvigs mamma bodde där ytterligare några år. Pappa Vincent fick sitt sista vilorum på Solna kyrkogård, i en grav som han själv hade sett ut. 1932 lades hans son Vincent Ludvig i samma grav.

Vincent Ludvig följde även i andra hänseenden i sin pappas fotspår, och blev också han läkare i Stockholm så det var mycket som förenade de två förutom namnet. Han föddes i Stockholm den 10 september 1853 och som utbildad läkare vid 25 års ålder, gjorde han, liksom sin far, en militär karriär och blev 1:e bataljonsläkare vid Svea trängbatteri 1885-1897, Regementsläkare vid Svea trängbatteri 1897-1906, och Chefläkare vid Garnisonssjukhuset 1898 – 1913. Han var också ledamot i kronprinsessan Lovisas vårdanstalt sedan 1907. När Judit började arbeta hos doktor Lundberg den 8 juni 1915, var han sedan fem år tillbaka överläkare i livförsäkringsbolaget De Förenade, och 62 år gammal.

Doktor Lundberg var, trots sin lite korrekt bistra uppsyn, lätt att umgås med, åtminstone för Judit. Trots både ålderskillnaden och anställningsförhållandet, kunde de nästan dagligen ta långa promenader under livliga diskussioner, inte sällan i en skojande och humoristisk ton. Judit var nog lätt att umgås med, en social begåvning skulle man nog säga, och doktor Lundberg hade inga problem med att umgås med yngre kvinnor på ett naturligt och respektfullt sätt.

Judit och Doktorn hade också ett gemensamt intresse för natur och växter, vilket säkert underlättade vänskapen. Doktor Lundberg var en intresserad och kunnig botanist och ägnade sig mycket åt trädgårdsskötsel ute vid sin sommarvilla på Lidingö, och där hade han god hjälp av Judit.

 “Nej, men se, jag tror det är fröken Boudin, lever fröken än”, brukade han hälsa henne alltsomoftast.

Doktorn hade varit gift en gång. Desirée Krook, som den unga bruden hette, vara bara 20 år när de gifte sig 1890. Då var Vincent Ludvig 37 år och han hade säkert velat ha en en egen liten Vincent, men så blev det inte och 1908 blev han änkeman.

Efter det gifte han aldrig om sig, utan skaffade sig istället en stor familj av trotjänarinnor och syskonbarn som han umgicks med frekvent. Och en liten Vincent till blev det trots allt, i form av en systerson. Lillasyster Eva Spak fick två söner, Håkan och Vincent. Och ännu en läkare, fast då var det Håkan som blev provinsialläkare.

Vincent Ludvig hade fyra systrar, Lilly, Anna, Lotten och Eva. Lilly och Lotten var gifta med varsin läkare, Bohnsack och Forsberg. Anna var ogift, och Eva hette Spak som gift. Det tog inte lång tid för Judit att bli en del av Doktor Lundbergs familj. Man kan nog säga att hon under sina två år hos doktorn blev som en dotter i huset.

Det här är en kompletterande text till “Mormor, livet och kärleken”.