Fredag den 26 januari 1917. Sedan dansade vi till klockan 12.

Igår hade jag livat värre. Först på förmiddagen var pappa, Naemi och jag och gick på skridskor i Stadion. Vi hade bägge dagen förut fått de allra trevligaste sporttröjor och vantar av pappsen. Vädret var alldeles ljuvligt och det var mycket roligt att “på stålskodd fot” ila fram över den utmärkta isbanan. Det gick riktigt bra fastän varken Naemi eller jag gått på skridskor på aldrig så länge.

På eftermiddagen ringde Bertil och frågade om jag på kvällen ville följa med och åka bobsleigh och sedan dansa i sportstugan ute vid Råsunda. Natürlich! Så fort jag hade slutat läsningen skrudade jag mig i sportstassen och begav mig dit ut, där jag träffade Bertil, Volrat, Rolf och en hel del andra ungdomar för vilka jag blev presenterad, vid kälkbanan. Det gick härligt att åka. Och sen begåvo vi oss iväg till sportstugan, där vi drucko gott kaffe och sedan dansade till klockan 12. Det var en hel del trevliga herrar och flickor och vi hade särdeles livat. Det var verkligen riktigt roligt att få dansa en hel kväll. Och dansade bra gjorde de nästan allihop.

2 min i 12 gick sista vagnen in till stan så då måste vi ge oss iväg. Vagnen gick inte längre än till Odenplan, därifrån fick jag sällskap med ett syskonpar, bror och syster, som också bor på Kungsholmen. Han följde mig välvilligt nog ända hem till porten. Innan jag kom i säng blev klockan över ett och sen sov jag rysligt oroligt. Är väl inte van att vara ute på sånt här skoj, förstås. Idag har jag setat inne och sytt hela förmiddagen. Ett underliv, ett förkläde och början till linne.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926