Tänk, nu är det bara tvâ dagar kvar tills jag flyttar härifrån och börjar i “Skandia”. Vad jag undrar hur det skall bli där! Pappsen är fortfarande kvar i staden. Igår voro Naemi, han och jag i sällskap med en disponent från Arvika samt hans två döttrar, som gå i Schartaus handelsskola här, på matiné på operan och såg “Vermländningarna”. Det var en gammal trevlig bekantskap att återuppliva, fullt med vackra “klämmiga” nationaldanser och härliga dekorationer. Och den gamla, trevliga, välkända musiken kom ju här fullt till sin rätt. Det enda störande var, att de flesta uppträdande försökte “tale varmlänske” med synnerligen klent resultat. Det lät ytterligt “gjort”.

Från teatern gick jag hem för att intaga en sista söndagsmiddag i doktorns och notariens sällskap. Sedan skulle jag träffa de andra på Gillet, där de dinerat. Men då jag anlände dit, blev jag helt enkelt nekad tillträde!! Synnerligen behagligt! Klockan var nämligen halv 7 och mellan 6-7 äro alla restauranger stängda obevekligen. Så jag min arma stackare fick gå och spankulera för mig själv i en halvtimme och blev sedan mottagen med de livligaste förebråelser för min “sölighet”, förstås. Vilka dock utbyttes mot det djupaste deltagande och ett glas “groene curacao” då jag förtäljde mitt lidandes historia.

Där satt vi på “Gillet” till klockan halv 9, då vi begåvo oss till Auditoriumbiografen. Smäckfullt med folk, härlig musik och ett ovanligt bra program. I “Vildmarkens dotter” vimlade det av vackra flickor, och hjältinnan var helt enkelt bedårande. Och fick sin Jimmy till slut förstås. Ett ovanligt trevligt biografdrama.