Så här var det …

Solna kulturmiljöpris 2017

Solna kulturmiljöpris 2017

Jag har fått Solna kulturmiljöpris 2017.
Med äran följde en vacker blombukett, ett stiligt diplom men framförallt: en motivering som jag tackar extra för och gärna delar med mig av.

Nästa fredag den 9 juni är det precis 190 år sedan Johan Olof Wallin, en av våra mest kända psalmdiktare och sedermera ärkebiskop, invigde vad som de första100 åren kallades för “Nya kyrkogården”.

Men som sedan 90 år tillbaka går under namnet Stockholms norra begravningsplats. Av detta namn kan man lätt förledas tro att den ligger i Stockholm, men den ligger – och har alltid legat -i Solna.

Platsen omges av Solna kyrkväg, Banvaktsvägen, Hagavägen och Uppsalavägen. Mellan dessa fyra vägar ryms hela 62 hektar milt tuktad natur och omkring 33 000 gravar, vilket gör den till en av Sveriges största kyrkogårdar. En imponerande anläggning som också är en av Solna stads viktiga gröna lungor.

Begravningsplatsen är ett vackert område med stor variation och omväxling samt mängder av mänskliga spår i harmoni med naturen. Flera skulpturer, reliefer och andra konstnärliga utsmyckningar är skapade av några av Sveriges mest framstående skulptörer. Mycket växtlighet omger och skuggar gravarna. Här finns lövträdsalléer samt klippta häckar och buskar.

Här finns enkla gravar, stora gravar, fantasisfulla gravar, vanliga gravar och även gravstenar som är verkliga konstverk liksom ett och annat mausoleum.

Här kan vi låta tankarna gå till de människor som levat och verkat före vår tid. Och här kan vi påminnas om kända personer som fått sin sista vila just på denna plats. En plats vars själ präglas av historia och kontinuitet, en plats som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den har idag.

Men det är också en plats som vi Solnabor kanske inte besöker särskilt ofta. Fast det finns Q person som har gjort väldigt många besök här. Med kamera och anteckningsblock i högsta hugg. Syftet har varit att dokumentera platsen, berätta om den och därmed göra den ännu mer tillgänglig och intressant för oss Solnabor och alla andra som gästar vår stad.

Genom modern teknik -internet och webb – har begravningsplatsen gjorts tillgänglig och intressant för oss som bor i Solna och andra intresserade över hela världen. Webbplatsen rymmer nu vackra foton på 700 gravstenar och konstverk.

Här får vi hjälp att hitta till kända personers gravplats och vi får länkar till det digitala uppslagsverket Wikipedia, där vi kan stilla nyfikenheten om personen ifråga.

Och det kommer mer. Det finns långt framskridna planer på att komplettera webbplatsen med korta filmer. Det finns också planer på att göra en motsvarande webbplats som handlar om Solna kyrkogård.

Solna kulturmiljöpris ska föräras en person som gjort en betydelsefull insats för stadens kulturmiljö. På webbplatsen “www.norrabegravningsplatsen.se” dokumenteras en viktig del av vår kulturmiljö på ett sätt som engagerar och som lockar till besök och promenader.

Årets kulturmiljöpristagare har en attityd som präglas inte bara av nyfikenhet och upptäckarlust utan minst lika mycket av generositet och en vilja att dela med sig av sina kunskaper.

Arbetet har bedrivits under flera år på eget initiativ och helt med egna resurser. En sådan attityd vill vi gärna lyfta fram, eftersom den är nödvändig för att vi tillsammans ska förmå att värna om vårt kulturarv. Det är med glädje vi tilldelar fotografen och författaren Anders Arhammar Solna kulturmiljöpris 2017.

Jakten på den gamla dopfunten i Hagalund

Jakten på den gamla dopfunten i Hagalund

Med överbliven sten från bygget av Riksdagshuset, började Hagalunds kyrka byggas den 31 oktober 1904. Många hjälpte till, det mesta skedde på ideell väg. Det var fest och spänning i luften, alla som var närvarande fick slå ett slag på stenen, till och med barnen var med. Samtidigt murade man också ner en kista av metall som var fylld med handlingar om kyrkan, tidningar från Stockholm med omnejd från dagens datum, samt silver, kopparmynt och lite sedlar. Allt ligger i tryggt förvar under altaret.

Den 25 februari 1906 invigdes kyrkan med pompa och ståt av ärkebiskop Ekman. Hela bygget hade då kostat ca 58 000 kronor.
Kyrkans förnämsta prydnad är altartavlan, gjord av skulptören Carl Eldh och föreställer Kristi uppståndelse. Kyrkan har renoverats två gånger, den första gången var 1937. De båda dörrarna på var sin sida om koret blev då dörröppningar i gotisk stil. Den till vänster blev lite större och ledde in till ett nyinrett dopkapell.

1965 var det dags för en ny renovering. Det lilla dopkapellet görs om till sakristia. Den gamla dopfunten med tillhörande skål försvinner och ersätts med en ny som flyttas ut i kyrkorummet. Men vart tog den gamla dopfunten vägen?

Den gamla dopfunten fanns inte ens på någon bild. Men man kunde skymta den till vänster på ett vykort från kyrkans interiör från 1937. Med hjälp av det vykortet återskapade jag en bild som aldrig knäppts, men hade kunnat tagits om det funnits en kamera på plats när jag döptes, den 30 december 1952.


Jakten på den gamla dopfunten ledde mig till Solna hembygdsmuseum, men när museet flyttade från Falkonerarbostaden till Charlottenburg 1967 försvann den helt och hållet, ingen visste var den fanns. Men så en dag, ca två år efter jag började leta, fick jag syn på något i Charlottenburgs trädgård, Sergels arbetssten från torpet ingenting. Och ovanpå den fanns ytterligare en sten som fick hjärtat att slå lite extra: den liknade överdelen av den gamla dopfunten från Hagalunds kyrka! Och högst upp, en blomkruka som fulländade skapelsen.
Man kan ju bara spekulera hur diskussionen gick, där bland stenarna.

– Vi har tre stenar här. Va gör jag?
– Sätt dom på varann.
– “Ska jag fixa en plåt till Sergelstenen med text på?
– Ja gör det.
– Vad gör jag med funten?
– Sluta fråga så mycket. Lägg lekakulor i den.
– Och krukan då?
– Högst upp förstås!

Det visade sig att det verkligen var dopfunten, men var fanns då dopfatet?

Jo, det visste Berit Fransson, som med hjälp av en inventarielista kunde plocka fram den för fotografering. Efter snart 62 år är jag åter vid den gamla dopfunten med tillhörande dopfat, och kan konstatera att fatet verkar vara gjort av mässing och inte ärgad koppar som det stått i något dokument som passerat mina ögon under min två år långa jakt.

Så för första gången sedan restaureringen av Hagalunds kyrka 1965, här är fat och dopfunt återförenade för en kort stund, på Sergels arbetssten från torpet Ingenting i Solna.

Utrymme för jogging

Utrymme för jogging

Råstasjön

Jag tror det tagit ett år ungefär innan jag kommit mig för att utforska mina nya omgivningar ordentligt. Här är Råstasjön, som gjord för promenader. Eller varför inte joggingturer, det är väl dags att öka farten lite.