Det här är en arkivsida för ett speciellt ämne som du själv har valt.
Zebraskinn i fodralet. Ett handtag av ben. Vackert utformat blad med graverad bild på noshörning och elefant. Gissa om den här kniven var en favorit när den köptes i Nairobi 1963, i en butik på gatan utanför New Stanley hotell! Jag var bara elva år när jag fick den,...
Det här är en Danakilkniv. Eller snarare, ett Danakilsvärd. Jag köpte det i Danakilöknen av en kille vi träffade på längs vägen, i mitten på sextitalet. Historien säger att ingen ung man fick äga en sådan kniv, förrän han gjort sig förtjänt av det, genom att dräpa ett...
En del tänder på tändare, speciellt numera när det är Bic plaströr som gäller. Jag kommer ihåg min första Ronson, den lilla mörkblå som jag hade i lumpen och använde för att tända min pipa. Tändaren användes inte bara för att få eld på tobaken, den användes också för...
Så var det dags. Elefanten som jag vann på Barnens dag på femtitalet, i augusti 1958, den grå elefanten som funnits med mig i alla år, den sista av sitt slag, finner sin sista plats. I många år har jag argumenterat för att den ska få finnas kvar, men nu räckte inte...
Afghanistan är inte det första landet där svensk militär trupp befinner sig i skottlinjen, och antagligen inte det sista heller. Här är en tändare från tiden då tändare var accessoarer och inte fåniga små färdigfyllda plasttuber, 1955 närmare bestämt. Då var det Korea...
Det här halssmycket har burits av drottningar och kejsarinnor. Det har hängt runt halsen på primadonnor. Män har mördat för att komma åt dyrgripen, länder har gått i krig för att ta tillbaka klenoden. Smycket har använts som betalningsmedel, amulett och som...
Här är en vacker ljusstake som stått i vår bokhylla ett tag. Det är en ren, eller en hjort, som har ett ljus på ryggen, och fast ljuset ser nerbrunnet ut har jag inget minne att jag någonsin sett det brinna. När höstmörkret kommer kanske jag tänder ljuset bara för att...
Äntligen har jag fått en riktig rysk docka, med massor av gubbar i varandra. Den består av ett titotal lager, minst. Dockorna är så tunna att just den här dockan inte växer på höjden utan på bredden. Den minsta dockan, längst in, är verkligen svår att placera. Precis...
När jag döptes fick jag en servettring och en äggkopp i silver med mitt namn på. Nuförtiden brukar man väl få en sparbössa, en fotoram eller något annat i tenn. 1924 fick Marianne en träslev med några målade ankor och sitt namn på handtaget.
En del människor är änglar, och en del människor har ett hjärta av guld. Den här lilla figuren i keramik är för alla er änglahjärtan därute.
Det här är ett korallhalsband som har funnits med i alla tider. Och helt plötsligt dök det upp ett par örhängen som matchade halsbandet. Var kom de ifrån? Det vanliga är ju att saker försvinner, inte att de dyker upp. Men visst gör de sig bra ihop. Nu gäller det bara...
Kan det bli onödigare? En liten boll av metalltråd som snirklar sig runt små pluttar i orange, och som går att platta till. Vad ska man med den till?