Lego, brio, dataspel och barbie i all ära. Men de gamla dalahästarna håller än. I vår flytt dök de upp ur alla vinklar och vrår, en del nästan orörda, andra väl använda. Våra hästar är fint målade, som det ska vara, men i en monter på Nordiska museet kan man se att en...
De är så små, så små men väldigt dekorativa och skulle pryda vilken liten småhylla som helst. Något vingklippta håller de fortfarande ett fast grepp i sina instrument. Jag tror de spelar änglamusik när ingen är i närheten.
Det här är inte bara en portmonnä av den gamla stammen, det är en börs, för att inte säga pluska. En sådan som man fick gräva ordentligt i för att få fram en femöring eller en tvåkrona. Ett tag var den borta så länge att mynten som låg kvar i den hade ärgat fast sig i...
Även Aftonbladet har varit ungt och nybörjare. Inte mycket till bildreportage här inte, men små notiser finns det gott om. Kan vara original, eller faksimil. Jag vet inte, det var ett tag sedan jag såg det. Nu ligger det platt längst ner, liksom många andra saker i...
Det här är Götes träbukett. Den håller i alla väder och genom alla flyttar, doftar inte men vissnar inte heller. Då och då dyker den upp och sätter lite färg på vardagen.
De här snäckorna, vars namn jag självklart helt glömt, plockades utanför Malindi 1963. Då bodde det något slemmigt djur i dem, som var helt omöjligt att få bort. Så vi grävde ner snäckorna två dygn ganska djupt ner i sanden, och när vi sedan grävde upp dem luktade det...
Ta en valnöt och knäck den försiktigt. Sen sätter du dig ner och karvar ur en liten staty i nöten med hjälp av en synål eller något annat vasst som du råkar ha liggande i närheten. När du är klar kan du lacka alltihop, och sälja det till en turist som tar den med sig...
Den här långa tavlan från Etiopien är en berättelse om hur arken lämnade Jerusalem, arken med stentavlorna med de tio budorden. Eller det kanske är en berättelse om drottningen av Saba. Arken tros hursomhelst ha undkommit Jerusalems förstörelse genom en hemlig gång,...
Elfenbenselefant bredvid en Elfenbensbuddah på en Ebenholzplatta. Det låter sagolikt, som något ur tusen och en natt. Och ju mer jag säger elfenben, elfenben, elfenben, ju mer tycker jag det låter exotiskt och snart börjar jag undra om det verkligen heter så, elfen....
Lyfter man på huvudet så finns ett bläckhorn under. Eftersom jag är vänsterhänt så har jag alltid haft problem med att skriva med bläck. Det fick jag göra i skolan. Doppa, skriv, läskpapper, doppa skriv, läskpapper. För en vänsterhänt innebär det att man antingen får...
Att ha ett eget Exlibris tydde förr på ett visst mått av skapande. Eller intellektuell konsumtion. Man satte sitt exlibris i sina böcker innan de lånades ut, eller under en avhandling man totat ihop. Det här tillhörde min morfar Karl Rencke, där texten fått en...
Ingenting är äldre än den svarta hästen. Den lär ha funnits redan i början av 1900-talet, då den stod och prydde någons spiselhäll. Nu pryder den faktiskt en Billyhylla, mest för att den är så svart och står sig så bra mot det vita. Och för att den har en historia,...
Jag börjar närma mig botten i mina prylgömmor. De här låsen ser hemgjorda ut. De hör till träkistor i olika storlekar och hade speciella platta nycklar, som nu är försvunna. Så de går inte längre att öppna.
I dessa Japandagar, med alla olycksrapporter, har jag passat på att ta fram en 50 år gammal trätavla som ändå känns lite hoppfull. Det brukar sägas att en olycka sällan kommer ensam, och i Japan stämmer det. Vilken sorg, vilka öden de människorna tvingas leva...
Artesania Communitat Valencia. Denna produkt är ett genuint hantverk ifrån Valenciaområdet i Spanien. Närmare bestämt från Campello i Alicante. Och numrerad är den också, nr 232501. Vaser finns det alltid för mycket av när de står i skåpen, och alltid för lite av när...
Det känns som nostalgilådan slår rekord i stakar som aldrig används. Här är ett urval som var uppe och vände, innan de försvann till stadsmissionen. Det mest mystiska är att när man väl behöver en, då finns det ingen. Det är samma problem som med vaser. De finns i...
Handtaget är av trä och ihoplagat med ståltråd. Den är bucklig, kannan, bucklig och ser välanvänd ut. Men det var förr, de senaste 40 åren har den inte jobbat särskilt hårt. Alla märken, skador och repor är från ett tidigare liv, där den antagligen fått göra skäl för...
En kalebass maracas som har hållt takten kring en lägereld vid Lake Shialla. Medan hyenorna rotade i gårdagens soppåse, gick jakten i flodbädden på kattfiskarna som skulle bli kvällens middag. I väntan på att glöden värmde folien som omslöt de fileade fiskarna, och i...
Som de flesta burkar och flaskor så har den här flaskan också en doft kvar, en doft av det förgångna som lyckats ta sig till framtiden. Den pärl- och snäcksmyckade lilla glasflaskan doftar obestämt, varken vackert, lockande eller påträngande. Det är bara en doft, en...
Det finns många klockor i nostalgisamlingarna. Rejäla grejer som låter flera mil. Och så den här, i glas, som klingar så sprött som aldrig något och som ger känslan av att spricka sönder vid minsta rörelse. Men det är säkert en chimär, för än plingar klockan, helt...
Det låter så vackert när man öppnar locket. Spanskt skulle jag vilja säga. Men det var länge sedan någon skruvade upp spelverket, ännu längre sedan det fanns några smycken i lådan och ingen minns längre var, eller om, den prydde någon hylla.
Masken i trä har fortfarande doften från 60-talet kvar. En expert skulle säkert kunna säga exakt vilket träslag det är, vilket land den kommer från, vilken stad och vem som karvat fram uttrycket i ansiktet. Mombasa är min enda ledtråd. Finns även i svart, längst ner i...
Det man gör med datorer idag kunde man faktiskt göra förr också, och lika snabbt gick det. Skillnaden är väl mest att nu finns det mesta inom räckhåll för tangentbordet, förr fanns det på hyllor, i lådor och i arkiv. Den här snurran håller några år till, den gjordes...
Den lilla vasen är gjord av något som ser ut som guldpläterat glas, knappt genomskinligt. Den stod, utan någon som helst uppgift i min mening, länge på en liten vägghylla hemma hos min mamma. Hon brukade titta på den. Hon ba: “Oh vad jag tycker om den här lilla...
När jag nyligen var i Dubai såg jag ett helt gäng med kannor utanför ett beduintält. Det kändes hemtamt på något sätt och mycket riktigt, väl hemma fann jag den här i en låda. Den är köpt i Marocko och jag har aldrig vetat riktigt vad den ska användas till. Men nu vet...
Den här ska släcka ljuset. Det har den aldrig fått göra. Den har inte fått göra någonting någon gång.
Den lilla killen/tjejen har fått i uppdrag av mamma att hämta vatten, men vågar sig inte fram för att fylla på kalebassen. Eller nåt sånt. Allt förevigat i batik. Nu finns den på någon annans vägg, tillsammans med en större tavla.
Mina leksaker har mina barn lekt med, och deras leksaker leker barnbarnen med. Men mina föräldrars leksaker lekte jag aldrig med, för de fanns knappt inte och dessutom var de rätt tråkiga. Jag menar … kottar och nån enstaka bok i gammaldags tryck?! Men de här...
Det finns ju skrönor, både stora skrönor och små skrönor. Det här kan vara en liten skröna, för den är begränsad till familjen. Men det kan också vara rena sanningen. Det är nämligen så att min farfar och farmor aldrig var gifta, de bodde inte heller tillsammans. De...
Vad gör han, vem är det, var kommer han ifrån, varför i en träram? Och varför bland mina grejer?
Vilken mängd gubbar som dyker upp ur skrymslen och vrår. De vaktar, skräms, pryder och ståtar. Och mitt bland alla trägubbar en liten charmerande tuttgumma. … Tryck här för att se fler bilder…
Man kan tro att dockan är gjord av plast, men den är äldre än så och verkar snarare vara tillverkad celluloid. Så gammal att den strax efter sin fotosession bröt benet, som många andra gamlingar också gör. Dockan är nu uppsatt för lagning i mars ungefär. Vårdköerna är...
Någonstans någon gång kom någon på att klistra ihop några stenar och skriva Hammarby och Modo på dem. Och någon gång kom någon annan på att det var den rätta presenten att ge till mig. Och någon tid stod de sedan på någon hylla och spred sitt budskap. Nu står de någon...
Nu är det jul igen och aldrig har det varit så kallt och aldrig så mycket snö och det mesta denna jul verkar hänföras till värst, först, störst och unikast i mannaminne. Nu är inte mannaminne något att lita på, för det är alldeles för kort. Ibland kortare än förra...
Här står de på vakt, mina två krigare. På vakt som de alltid gjort. Ingen vet längre vad de vaktar, eller vem. De kanske inte ens vaktar längre, utan bara avvaktar.
Mycket av det som ligger undanstoppat och bara kommer fram vid flyttar, är skönhetsrelaterat. Speciellt halsband, ringar, armband och andra utsmyckningar har en förmåga att bara dyka upp vid flytten. Här är ett gäng sådana föremål. att beundra och komma ihåg ett tag,...
Vart tog alla poletter vägen? I mina pengakistor hittar jag då och då pengar som inte är pengar utan bara ser ut som det. Poletter. Vad jag kommer ihåg behövde man det för att spela på enarmade banditer, åka katarinahissen eller ta en tur på djurgårdsfärjan. De enda...
Kompositmaterial hit och nylonsträngar dit. Den verkliga sporten är att svinga en gammal träram med strängar av riktig sena, som suttit på sedan början av 60-talet. Den största triumfen var när jag vann en match med detta racket, när mitt fräscha super Wilson sprack...
De här gubbarna föddes 1958 och har rest en hel del i sitt liv. Inte minst har de skött Märklinbanan i ur och skur, både som uppmonterad och nerpackad. Jag har en känsla av att de egentligen inte trivs i en flyttkartong, utan gärna skulle vilja jobba ett tag igen, på...
Man har väl sett hur hästarna gör, när flugorna blir för närgångna. Viftar. Och har man ingen svans, då får man använda en riktig flugpiska, som de här. Den övre är från Etiopien tror jag, den undre en sådan som Kenyas tidigare president Jomo Kenyatta brukade vifta...
Så länge jag minns har det här korset funnits hemma. Ibland på väggen, ibland i en låda. Köpt för en veckopeng på 60-talet av skäl som försvunnit i tidens glömska. Jag tror det för tur med sig. Nu ligger det i en låda tillsammans med ytterligare ett kors och ännu en...
Det här är en minnesmedalj från Koreakriget på 50-talet, då svenskar och andra FN-soldater hjälpte till att hålla stridande trupper på var sin sida om demarkationslinjen. En gräns som fortfarande orsakar kontroverser och finns där som en omänsklig skammens linje, en...
Du ska inte peta öronen med något som är mindre än din armbåge, har man fått höra genom åren. Varför då? Det finns väl inget så skönt som att rafsa i hörselgången mellan varven. Och om man inte får klia sig i örat, varför passar lillfingret precis och varför finns det...
Salt och peppar tillhör livets väsentligheter, och den här lilla saltskeden från Etiopien är ett måste. Om man inte vill ha det salta pepparparet från Korea förstås. Ähhh, det finns förresten plats för alla på matbordet, nu när flingsaltet gjort entré. … Tryck...
Här är kasperdockorna som fått vara med i hundratals pjäser genom åren. Ett riktigt meriterat skådespelargäng. Killen till höger har fått en ny dräkt, den fick han 1967. Tyget är det enda som återstår av mina byxor från 60-talet. De hade vansinnigt låg midja,...
När jag fick syn på de här tomtarna var det något som klack till i mig. Det liksom vällde känslor av alla de sorter genom kroppen, det flimrade förbi bilder i en lång parad, utan början och utan slut. Det var min mamma som stoppade om mig, gasbindan runt hela huvudet...
Stressägg var det väl man kallade dem, de här polerade stenäggen som var gjorda i marmor. De klickade när de krockade med varandra. Men i övrigt förstår jag inte alls tjusningen eller funktionen.
Min pappa hette Gunnar. På den tiden när han föddes, idag för 84 år sen, var hans mamma ensamstående, vilket etiketterades som en skam. Han hette Eriksson efter mamma när han föddes, för skams skull på barnhem i Köpenhamn. Sen hette han lite olika efternamn beroende...
Den här vasen har i många år tjänstgjort som keramikvas i ett fönster mot söder två trappor över gården. Då och då har den dammats, men det är väl det häftigaste den har varit med om, förutom flygfärden hem från Marocko en gång förra seklet. Men nu är det ändring på...
Små snidade trädjur är ett rätt vanligt köp när man turistar i Afrika. Även större varianter har hittat hem till oss genom åren. Men den stora träugglan har jag svårt att fatta varför den hamnat i min ägo, liksom de två stenugglorna. Är det någon som påbörjat en...
Vad har jag sagt om att stå och hänga på en hylla till ingen nytta?! Kom ner, börja jobba som leksaker eller gå sönder! Damm får vi samla ihop på något annat sätt.
Så här skulle det kunna stå i en säljande text i teknikmagasinet, Buttericks reklamblad eller gamla hobbexkatalogen: Sätt den här masken på huvudet, ställ dig tyst bakom en dörr och smågnola. Studera de olika reaktioner som dina vänner visar upp när de finner dig....
Kan det här vara en leksak, eller ett prydnadsföremål? Troligen mer ett prydnadsföremål, för den har stått i barnrum i många år, utan att någon lekt med det. I motsats till dockorna härnedan, som också kommer från Korea. De skulle säkert vara roliga att leka med, och...
Mycket kommer fram i en flytt och rensning, men det händer också att saker försvinner. Här är två dockor från femtitalets japan som inte försvunnit. De går att, på ryskt maner, plocka isär som en familj och längst in finns en liten plutt inte större än några...
Den ena äter ett grönt band, den andra hoppar lite och slår i en cymbal. Men bara om man vrider upp dem. Sen gör de inte så mycket mer, och i dagens datoriserade värld är det inte speciellt uppseendeväckande. Det var länge sedan någon lekte med dem. Nu får de leka med...
Nu dyker de upp igen, mina två tjejer från Etiopien. Den översta är en Oromtjej och den undre en Amharadam. Jag tror hon heter Kondjit, vilket betyder söt på Amharinja. Oromtjejen kommer alla gånger från en liten by nära Shiallasjön, och amharadamen bor i vanliga fall...
Plastjesus har funnits med ett tag. Jag tror han köptes i USA, men det kan också vara i Jordanien, eller Rom, eller något liknande ställe där man sett en möjlighet att göra sig en slant på hans berömmelse. Vrider man på knappen så rullar han framåt och höjer sina...
Det är ingen kulram, men den här räknestickan känns också den föråldrad. Och ändå var den ett precisionsinstrument den gången den användes, något nödvändigt för att finna ut vad som var cosinus och cotangens, vinklar och vrår och andra matematiska begrepp som jag...
Äpplet är en frukt som det är lätt att samla på. Det kanske har att göra med formen, det där lite hjärtformade. Eller färgerna, äpplen finns i alla färger. Jag har till och med sett blått på ett äpple, men jag vet inte varför, det kanske var något skräp. Hemma hos oss...
Här är det väl inte finishen som imponerar direkt. Sanningen att säga så har den här lastbilen inte rullat många mil. Här är det de små plastflaskorna som är roliga. Man kan fylla dem med vatten, sand, mjölk, saft och glass bara för att ge er en bild av hur det kan gå...
> Kan ni tänka er alla små fingrar som pysslat med den här karusellen genom åren? Som vevat på ratten, som plockat de små trägubbarna i och ur korgarna, blandat färgerna för att sedan para ihop dem igen? Tänk att varje gubbe har minst fem namn, och att den blå gubben...
Så här ska ett tåg se ut! Det ska finnas rejält med plats för last, och loket ska vara av trä och taket ska vara rött och så ska man kunna ta av taket för att lägga grejer i tåget och så ska man kunna koppla ihop vagnarna och så ska de hålla för att stå på och så ska...
De flesta i min ålder är säkert uppväxta med Povel Ramel, och vi kan flera av hans texter utantill. Här dök hela hans produktion upp, fylld av skivor och till och med en liten filmremsa från någon film som inte blev en succé. Tyvärr har jag ingen skivspelare framme,...
Någon gång på åttitalet höll man SM i bordshockey, och vi var ett gäng som hängde på. Tävlingen vanns av Agdur, han blev säkert världsmästare senare för han var fenomenal. Han hade kombinationer som uppkallades efter honom. Han behövde inte titta på spelarna ens, han...
Min farmor sa alltid att Nefertiti var den vackraste människa som levt, någonsin. Hon levde 1380 före kristus. Min mamma sa att det var Greta Garbo. Jag har hört att Cleopatra var rätt snygg också. Hursomhelst, nu står Nefertiti i min bokhylla eftersom farmor köpte...
De här korsade spjuten har nog aldrig haft en annan funktion än att sitta på en vägg. Ett tag satt de bakom en grön sammetssköld vill jag minnas. Däremot har spjuten härnedan haft en fullt godkänd funktion. De har suttit i ena änden på noga utvalda träpinnar, med en...
Den här klockan har slutat ticka, för det är ingen som orkar hålla den igång längre. Men det är något viss med gamla ur ändå, speciellt den här sorten som man vet har dragits upp ur en västficka flera gånger om dagen, en gång i tiden. Inte bara för att visa tiden,...
Det finns prylar man har sparat, bara för att de förmedlar en känsla. Den här klockan är en sådan pryl. Jag tror aldrig den använts för väckning i vårt hem, men däremot kittlar den min fantasi. Det är något kejserligt över den, något franskt och kungligt. Vem den än...
Jag höjer en skål för alla fina burkar här i världen. Ett Burkaförbud skulle göra våra hem mycket fattigare, för att inte tala om hur tråkiga alla loppisar skulle vara. Utan burkar och skålar och askar skulle jag dessutom ha väldigt svårt att förvara alla mina grejer,...
Vad kan man säga om underlägg mer än att de är bra att ha under? Och att de finns i alla sorters utförande. Här har vi några som inte längre ligger under utan har blivit över. De har i princip gått från att vara underlägg till överliggare. … Tryck här för att se...
Och här slevar vi vidare. Slevar, ibland med tillhörande bunke, är troligen ett av de mer vanliga inköpen när man är ute och turistar. Här har vi en typisk rysk skål med tillhörande slev. Jag har hört att det egentligen ska vara tre slevar i olika storlekar, för att...
Den lilla julsleven med kulan i handtaget poppar upp så här lite off season, som ur intet. Den är garanterat oanvänd i decennier, för vad ska man ha den till? Men ändå finns den. Jag tror att den brukar ligga lite sporadiskt bredvid nötskålen de jular som vi hittar...
Zebraskinn i fodralet. Ett handtag av ben. Vackert utformat blad med graverad bild på noshörning och elefant. Gissa om den här kniven var en favorit när den köptes i Nairobi 1963, i en butik på gatan utanför New Stanley hotell! Jag var bara elva år när jag fick den,...
Det här är en Danakilkniv. Eller snarare, ett Danakilsvärd. Jag köpte det i Danakilöknen av en kille vi träffade på längs vägen, i mitten på sextitalet. Historien säger att ingen ung man fick äga en sådan kniv, förrän han gjort sig förtjänt av det, genom att dräpa ett...
En del tänder på tändare, speciellt numera när det är Bic plaströr som gäller. Jag kommer ihåg min första Ronson, den lilla mörkblå som jag hade i lumpen och använde för att tända min pipa. Tändaren användes inte bara för att få eld på tobaken, den användes också för...
Så var det dags. Elefanten som jag vann på Barnens dag på femtitalet, i augusti 1958, den grå elefanten som funnits med mig i alla år, den sista av sitt slag, finner sin sista plats. I många år har jag argumenterat för att den ska få finnas kvar, men nu räckte inte...
Afghanistan är inte det första landet där svensk militär trupp befinner sig i skottlinjen, och antagligen inte det sista heller. Här är en tändare från tiden då tändare var accessoarer och inte fåniga små färdigfyllda plasttuber, 1955 närmare bestämt. Då var det Korea...
Det här halssmycket har burits av drottningar och kejsarinnor. Det har hängt runt halsen på primadonnor. Män har mördat för att komma åt dyrgripen, länder har gått i krig för att ta tillbaka klenoden. Smycket har använts som betalningsmedel, amulett och som...
Här är en vacker ljusstake som stått i vår bokhylla ett tag. Det är en ren, eller en hjort, som har ett ljus på ryggen, och fast ljuset ser nerbrunnet ut har jag inget minne att jag någonsin sett det brinna. När höstmörkret kommer kanske jag tänder ljuset bara för att...
Äntligen har jag fått en riktig rysk docka, med massor av gubbar i varandra. Den består av ett titotal lager, minst. Dockorna är så tunna att just den här dockan inte växer på höjden utan på bredden. Den minsta dockan, längst in, är verkligen svår att placera. Precis...
När jag döptes fick jag en servettring och en äggkopp i silver med mitt namn på. Nuförtiden brukar man väl få en sparbössa, en fotoram eller något annat i tenn. 1924 fick Marianne en träslev med några målade ankor och sitt namn på handtaget.
En del människor är änglar, och en del människor har ett hjärta av guld. Den här lilla figuren i keramik är för alla er änglahjärtan därute.
Det här är ett korallhalsband som har funnits med i alla tider. Och helt plötsligt dök det upp ett par örhängen som matchade halsbandet. Var kom de ifrån? Det vanliga är ju att saker försvinner, inte att de dyker upp. Men visst gör de sig bra ihop. Nu gäller det bara...
Kan det bli onödigare? En liten boll av metalltråd som snirklar sig runt små pluttar i orange, och som går att platta till. Vad ska man med den till?
Jag har alltid funderat över varför ungen på bilden är så himla glad, speciellt när han ser en humla komma flygande. En humla som kan brännas. Jag har aldrig sett en unge vara glad när det kommer en humla eller ett bi flygande. Eller knott eller mygg eller flugor...
Under palmens skugga och mammas trygga blick, leker barnen med sin docka. Ja i alla fall hon till höger, han till vänster verkar klaga på att han inte får vara med, eller på att han inte har något att leka med. Han drar i mammas tygstycke, det enda hon har för övrigt...
Det här är Tutanchamons dödsmask i guld, fast en liten kopia från 1966 i någon tung gulmetall på en marmorbit. Den är väl egentligen en brevpress, fast den mest har stått i ett fönster och sett tiden fly förbi. Ett tag stod den bredvid ett litet eiffeltorn och ett...
Ur våra dockgömmor plockar vi idag de här två dansande skönheterna från Spanien. Jag tror att om jag bara tittar tillräckligt länge, så kommer jag att få se dem dansa. Och jag tror att de dansar gudomligt.
Höganäskrus, har jag förstått, är något speciellt för många. Och så här på äldre dagar kan jag förstå det, de är tidlöst vackra. Men så har det inte alltid varit. Jag kommer ihåg när jag i ung ålder flyttade in i min första lägenhet, och vi skulle måla om taket. Vad...
Helt plötsligt vimlar hemmet av dockor från hela världen. Här är det två etiopiska kvinnor som satt sig ner i sina traditionella shammor, klänningar, antagligen för att äta en traditionell måltid med skumgummibröd (Injera) och stark köttgrytesås (Wott). Till det kan...
Vi ser ju rätt glada ut, och det beror nog på att vi åter får komma upp och se solen efter att i decennier ha legat nerbäddade i en plastpåse i en mörk källare. Vi kan komma från Ghana, eller från något annat afrikanskt land, kanske Uganda?
Glaspärlor är faktiskt väldigt vackra, speciellt när de, som här, formas till smycken.
Vad just den här tavlan från 1960-talet berättar kommer jag inte ihåg, men ofta handlade berättelserna om Kung Salomo och drottningen Saba. De hade en kärlekssaga säger legenden, och ur den förbindelsen härstammar det etiopiska folket.
En röd machete, köpt direkt av en Masaikrigare i Kenya 1963. Den har hängt med genom åren, ibland som väggprydnad men mest nerpackad i diverse lådor. När vi flyttar dyker den upp, dammas av och hamnar i en ny låda. Nu var det 20 år sedan sist, och den går från brun...
Det var väl 1963 tror jag, vi var i Kenya på semester. I en grå hyrd Peugeot åkte familjen på dammiga röda vägar mellan Nairobi och Mombasa, mot en badsemester på Hotel Eden Roc i Malindi. När vi passerade Amboseliparken, där de vilda djuren samsades med Masaierna,...
Ännu håller hon formen, Babushkan från slutet av 50-talet. Hon ska egentligen sitta över en tekanna, för att hålla värmen. Förr såg hon ut som en riktig mormor, nu ser jag henne mer som en yngre dam. Något har hänt när vattnet flutit under broarna.
Tre specialnummer om Bröllopet den 19 juni. Men vänta, ser de inte lite annorlunda ut? Veckojournalen, den finns väl inte längre och var tog Daniels glasögon vägen och varför har han så många medaljer på bröstet och Victorias slöja känner man ju igen, men klänningen,...
Han är inte vacker, och det behöver man ju inte vara heller. Utkarvad direkt ur ett trästycke, där råheten finns kvar. På det sättet är den här gubben lite mer än en vanlig souvenir. Gubben har, tycker jag, liksom passerat gränsen över till att bli ett...
Det här är väl inte direkt ett antikt strutsägg, men det har sina modiga 38 år på nacken. Plockat i den Etiopiska öknen på väg mellan Addis Abeba och Assab i nuvarande Eritrea. Vad jag minns så tog det drygt 20 minuter att steka ägget. Som fot har den fått nederdelen...
Den är lite trasig, men med lite pill ska vi nog få igång den igen. Speldosan är köpt i Moskva 1957. Det var året då ryssarna skickade upp sin första sputnik, den 4 oktober. Speldosan spelar ryska nationalsången, följt av blipparna som Sputnik 1 gav ifrån...
Sex mycket små kopparkoppar på ett kopparfat runt en kopparkanna. Festligt värre i dockhörnan.
Den här apan har aldrig suttit rakt. Den ser hela tiden ut att falla, men man bedrar sig, egentligen sitter han där väldigt stadigt.
Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är gammal den här kniven. Den ser ut som en brun batong, och inne i batongen döljer sig det här stickiga bladet. En totalt värdelös kniv, eftersom den inte är speciellt skarp, bara vass längst fram. Känns nästan som ett...
Den här klockan har klämtat länge för oss. Redan på 60-talet klingade den över grannskapet när det var dags att äta. Den lockade till och med till sig våra två katter Ken och Zanzi när det var matdags, innan katterna tragiskt blev ihjälslagna av en sopborste som löpte...
Plötsligt kom den fram, efter att ha legat längst ner, underst, längst in och bakom. Tändstickssamlingen från 70-talet. Det var då som man fortfarande kunde få tändstickor som reklampresent och dessutom vara glad för att man fått något, så glad att man la askarna i en...
Det är bra att sortera. Och vill man sortera är det bra att ha burkar. Och ska man ha burkar så kan de lika gärna vara vackra. Och när man ändå sorterar, så är det ju bra med burkar som är självsorterande och går att lägga i sig själva. De här burkarna uppfyller alla...
Trots att det finns mycket att plocka med, så har den här dockan aldrig riktigt nått upp till full lekstatus. Den har suttit lite högre upp på en hylla och blickat ner på generationer av barnahänder som slitit sönder mängder med gossedjur och barbiedockor. Jag tror...
Nu börjar vi en serie som vi kan kalla för prylar som ska bort men blir kvar ändå. De kommer att finnas på en alldeles egen hylla i vårt nya hem, som ett pärlband av bilder i en digital ram. Ramen finns ännu inte, den ska Julia köpa i Peking. Alla bilder finns ännu...
Att flytta betyder inte bara att packa, slänga och ge bort. Det betyder också en rejäl promenad längs minnenas allé. Vad ska vi göra med sfinxen från Kairo 1966. Ska den med, ska den ges bort, ska den till loppis eller till tippen? Kompromissen blir att den...