Så här var det …

Karolinska finns inte bara i Solna

Karolinska finns inte bara i Solna

karolinskavilnius

Det nya Karolinska har kostat massor pengar, förvånansvärt mycket tror jag de flesta noterar. Och det verkar inte som om de ansvariga egentligen riktigt vet vart pengarna tagit vägen. Så det här kanske kan var ett tips, det ser ju ut som byggnaden, som inte ligger i Solna utan i Litauen, heter Karolinska. Ännu en export österut?

Vem har öppnat vårt kontor i Helsingfors?!

Vem har öppnat vårt kontor i Helsingfors?!

arhammar1

Ser man på, nytt kontor i Helsingfors. Är det verkligen på riktigt eller är det inte? Jag gnuggar mig i ögonen och funderar över vilken verksamhet som kan försiggå bakom de stora skyltfönstren.

Renen och älgen i Örnsköldsvik

Renen och älgen i Örnsköldsvik

Brandstationen i förgrunden, framför småskolan i Renen och höghusen i älgen lite längre bort. Småskolan, där huserade fröken Edit Östman, alla tiders idol. Tre års skolväg, fångade på ett vykort.

“7 juni 1960. Hej pappa! Tack för korten! Jag har gjort illa mig vid kisset. Det gör så ont när någon knuffar på mig. Det var 30 grader i solen, den dagen badade jag. Anders.”

Nils Holgersson skrämde skiten ur mig

Nils Holgersson skrämde skiten ur mig

Smirre räv, det var skräcken personifierad. Och visst finns det en känsla av Nils Holgersson över den här bilden, fast det inte står ett ord om Holgersson någonstans.

” 20-08-1961. Det är söndagmorgon och blåsigt och kallt och vi sitter just nu och dricker morronkaffe.- Hjärtligt tack för den fina boken och marmeladen!- Hälsningar till dej och Marianne och alla tre glyttarna! Moster Elsa, Greta, Anders.”

Ett kort strax innan världskriget

Ett kort strax innan världskriget

En fjortonåring skriver kort till en elvaåring, med driven handstil. Bilden föreställer Joan Crawford, en kvinna som verkar ha funnits i alla tider, ungefär som Joan Collins. Det är 1936 och knappt två månader kvar till världskriget.

” 9 juli 1936. Hej svejs!
Tack för brevet! Jag har ej tid att skriva ett helt brev denna gång! Min kamrat Karin sitter här hos mig och skriver tyska. Vi ha fint väder. Joan Crawford är ej så lyckad på det här kortet tycker jag. Hälsa Torbjörn. Hej svejs!Vänni. Jag blev 14 år i juni, vilket datu fyller du år? Svara på denna fråga!!!!!! Hälsa alla! Karin hälsar!”

En hälsning från Vatikanen

En hälsning från Vatikanen

Som liten fyraåring fick jag det här kortet av mamma och pappa. Undrar om det är därför jag alltid varit så fascinerad av Peterskyrkan?

Hej
Nu är pappa i Rom och har mött mamma. Mamma har talat om allt som du gjort och att du varit snäll nästan jämt. Snart kommer vi hem bägge två. Kram från pappa och mamma. ( krama lillan också)
.

Slottet och riksdagshuset som förr

Slottet och riksdagshuset som förr

7 öre kostade det att skicka det här kortet, tidigt 30-tal.
Nu skall Rutan och jag resa till Grillby kl 5.27 för att hälsa på bekanta meddelas det, liksom att man nog kommer att få en lugn och angenäm pingst. Om lilla tant inte helt förstör mig med all sin mat kommer jag att ge några livstecken från mig därifrån.Idag har jag fått ett så rart brev från min kära svärmor. Skönt att det finns kära svärmödrar som skriver rart.
Här sitter jag och skriver, står det på kortets framsida. Och här har tiden verkligen stått stilla. Det enda som hänt är väl att man byggt ett museum under marken och piffat till parken lite.

En hälsning från båten Estonia

En hälsning från båten Estonia

Estonia

Det var den en 28 september 1994 som Estonia sjönk. M/S Estonia och började trafiken mellan Stockholm och Tallinn första februari 1993. Den 6 november 1991 åkte jag med en båt med snarlikt namn, den dag jag fyllde 40 år. Men den båten, M/S Nord Estonia, hade ingenting med den färja att göra som sjönk i september 1994. 1991 seglade M/S Estonia mellan Vasa och Umeå och hette M/S Wasa King. M/S Nord Estonia hette M/S Dana Regina från början.
Kortet skickade jag till mig själv, för frimärkenas skull, eller kanske stämpeln. Texten var hursomhelst ingen höjdare.

Hej Svejs. Anders.

Estonia

Nu har tomten brutit benet igen

Nu har tomten brutit benet igen

tomte6

Här sitter min vittbereste tomte, med ett brutet högerben. Senast det hände var på flygplatsen i Nya Zeeland, eller i varje fall på väg dit. Den gången tog det ett tag innan jag fick dit benet igen, den här gången gick det på fem minuter.

tomte3

Det var annars en resa som min tomte fortfarande pratar innerligt om, speciellt den där dagen när han fick sitta i handen på den bistra kejsarfiguren i Vietnam.
Det allra bästa, tycker tomten, är att han slipper betala både biljett, hotellrum och sittplatser, han bara följer med. Och tar selfies på sig själv.

tomte2

Så därför finns det massor med bilder där tomten, som ibland kallas för Umpa Bumpa, sitter framför utsikter, vilda djur och på kanten till goda måltider.

tomte5

tomte1

tomte4

Pansarskeppet Deutschland bombat

Pansarskeppet Deutschland bombat

pansarskeppet Deutschland

Pansarskeppet Deutschland bombades i juni 1937 på Mallorca av ryska piloter. Det fick sedan ett nytt namn, Lützow, på order från Hitler. Han ville undvika eventuella framtida rubriker som “Deutschland sänkt”.

Kiel den 9 juli 1937.Hej Gunnar!
Jag är nu i Kiel. Skickar dig ett kort med pansarskeppet Deutschland på. Hon ligger här på varvet för reparation, efter att ha varit nere i Spanien och blivit bombad. Hälsningar Åke.

pansarskeppet Deutschland

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Lillängsgatan 1C

Lillängsgatan 16 (rättat till 1C) i Göteborg, utmärkt med en pil. Där bodde antagligen en mormors mor 1950. Det var på den riktigt gamle kungens tid det.

Göteborg 22-6-50 Sommarsolståndet
Härmed en hälsning från Lillängsgatan 1C. Tåg mot Arvika f.v.b. till Växvik 16.15. Skriver efter framkomsten till Växvik. Mormor, Fadren.

Lillängsgatan 1C

Någon är fri på torsdag

Någon är fri på torsdag

Eskilstuna

I serien eftersända vykort från Lund, kommer här ett från Eskilstuna. Någon är fri på torsdag, vilket var en lika stor händelse då som nu, väl värd att skriva om.

Eskilstuna

Stadshuset från Riddarholmen

Stadshuset från Riddarholmen

Stadshuset

Stadshuset har varit ett favoritmotiv på vykorten från Stockholm, sedan eldkvarn brann. Eller strax efter. Stadshuset är en av Sveriges mest kända byggnader och Stockholms mest exklusiva festlokal. Nobelmiddagen är världsberömd. Från Stadshuset styrs Stockholm. Cirka 200 personer – politiker så väl som tjänstemän – har sin arbetsplats här.
Bilden är tagen från Riddarholmen 2011.
Vykortet skickades den 9 oktober 1963 till Etiopien.

Det finns alltid någon mer behövande

Det finns alltid någon mer behövande

Hälsingborg

Tack för pengarna, skriver en okänd kvinna till farmor Marianne. Det var alldeles för mycket.
Vid den här tiden hade inte Marianne många kronor över för egen del, så det måste ha varit ett behjärtansvärt ändamål.

Hälsingborg

Från en morfar för länge sen

Från en morfar för länge sen

Jag förmodar du dagligen fiskar, badar och simmar liksom killarna på kortet och derigenom blir så stor och stark så att du snart blir ledare för HKS. Hälsningar från morfar.

Tänk att även min pappa hade en morfar som skickade kort. Stridsby ligger på Väddö och huset min pappa sommarbodde i som fosterbarn hos familjen Jansson, finns kvar än idag.

tecknat

Hembygden i Köla ropar på morfar Karl

Hembygden i Köla ropar på morfar Karl

1954-09-21
Förr, när jag var tre, då var “landet” i svartvitt med hässjor på riktigt. Morfar Karl får ett vykort från sjön vars namn han tagit, med lite upplysningar om en förestående filmvisning om livet i Köla som blivit uppskjuten till 3 oktober. Kortets motiv har avsändaren Anders tänkt igenom väl, det gäller att få Karl att komma till premiären och hembygden ska säkert få honom sugen.

Köla

Sjungom studentens lyckliga dar

Sjungom studentens lyckliga dar

Studenten

Sjungom studentens lyckliga dar i början av seklet. Fy fan va dom är bra. Och längst upp till vänster står farmor Judit och gör en tjofaderittan lambo. Förr blev det till och med vykort av händelsen, även om just detta kort aldrig tycks ha blivit skickat till någon. Men festen efteråt har lämnat spår på baksidan…

Studenten

Gamla riksbanken och Sagerska palatset

Gamla riksbanken och Sagerska palatset

Riksbanken och Sagerska palatset
Kortet är ivägskickat 1955 till Korea, 24 september. Så här står det på kortet som handlar om “Plums”, strax under fyra år, och hans mamma.

Plums kom in till mig som vanligt på morgonen. Jag frågade vad han drömt. Jag har drömt om pappa. Vad gjorde ni då? Ingenting, bara sov.
Och så efter en stund. Det var väl snällt av mig att drömma hit pappa till dig. Han har sina underbara repliker. allt väl. Jag är hemskt förkyld igen. Även Anders. Vi kramar dig båda.

Det blev lite suddigt den här gången. Vykortet är nog taget från Vasabron vid Strömsholm. Bilden är tagen från Riddarholmen, och vips trollas den fula trafiken bort.

När Lillan kom till jorden

När Lillan kom till jorden

Linköping

1934 – 9 februari
Linköping “från ett flygplan”. Judit skriver till prästfamiljen E.Meurling i Kristdala och berättar att hon tittat på det nobla huset St Larsgatan 26, där Lillan kommer att bo. Meurlings var lille Gunnars fosterfamilj, innan han flyttade in med sin mamma i Stockholm, när hon senare gifte sig. Men vem är Lillan? Vem är Lillan?

Linköping

April in Paris

April in Paris

Vykort från Paris

En evig stad, från vilken en aldrig sinande ström av vykort har skickats iväg. Här är man på plats igen, men den här gången blev det ingen skiva. Bara ett skrivet men ostämplat kort med rött frimärke. Igen.

vykort från Paris

Ett förslag på promenad i Stockholm

Ett förslag på promenad i Stockholm

Där ska han promenera med sin älskade nästa gång. Riddarfjärden är favoritmotivet, alla kategorier.

7 oktober 1949.
Ä….g!
Ser du var det är nån stans. Där ska vi gå nästa gång. Har just haft professorn i Histologi. Gick vägen. Strax lite gladare. Hoppas du också känner dig bättre älskling. Längtar alltid lika mycket. Lurken.

Love Suite 4

Love Suite 4

“Vad allt skulle vara lätt om du bara vore här,” står det bland annat i detta vykortsbrev.
Nr 4 av fyra kort fyllda av omtanke, kärlek, längtan och ömhet, som passerar landet 1949 -1950.

Allt är inte perfekt – och det tröstar säkert någon

Allt är inte perfekt – och det tröstar säkert någon

sagras

För tre veckor sedan sådde jag gräs där vi grävt för brunnen. Jag trodde det skulle vara grönt nu, men det gröna gräset var tydligen slut i affären, för det jag fått ligger fortfarande som smala riskorn ovanpå det bruna. Och det bruna, som mest verkar vara sand, är bestrött med stenar som antagligen måste samlas ihop i någon hink eller liknande och spridas på annat ställe.

Detta skriver jag enbart som tröst till alla er därute som förundrade ser hur det prunkar, växer och gror i alla trädgårdar. Och kan läsa om hur alla händiga människor fixar än det ena, än det andra. Härnedan är dessutom en toalett som läcker. Det har den gjort ett tag, och det gör den fortfarande trots byte av koppling. Den tomma kakburk i plast som jag installerat under den droppande läckan, läcker den med. Så för ett tag framåt får man stänga av huvudkranen nere till vänster mellan fyllningarna av vattenbehållaren upptill, vad nu den heter.

Se där, en vanlig vardag, där den enda överraskningen skulle vara om något grässtrå grodde och kom upp, eller om bussen verkligen passade till tåget eller om posten kom före tre. Eller om pajformen inte läckte ut all smet i ugnen. För att ta några exempel.

toalack

Love Suite 3

Love Suite 3

“Ja om jag inte friar nu på stående fot så är jag galen,” står det bland annat i detta vykortsbrev.
Nr 3 av fyra kort fyllda av omtanke, kärlek, längtan och ömhet, som passerar landet 1949 -1950.

Love Suite 2

Love Suite 2

“Du skriver att du behöver någon att krypa upp hos. Jag ber att få anmäla mig,” står det bland annat i detta vykortsbrev.
Nr 2 av fyra kort fyllda av omtanke, kärlek, längtan och ömhet, som passerar landet 1949 -1950.

Danshusets elever showar ordentligt

Danshusets elever showar ordentligt

ARH_5406

Jag kommer ihåg dansuppvisningarna förr, när vi som föräldrar trängde ihop oss i skolans matsal och fick se klass efter klass uppträda till musik inspelad på, i bästa fall, ett kasettband och en bergsprängare. Ljudet var sällan bra, oftast för lågt.
Men det var ju bättre än vad mina föräldrar fick uppleva, skönsång till orgeltrampande fröken.
Idag är det stor show, med ljussättning och bra ljud. när danshuset har avslutning. Visserligen kostar det en slant i inträde, men jag kan garantera att man får valuta för pengarna. Flera gånger om.

ARH_5422

ARH_5410

ARH_5413

ARH_5427

Love suite 1

Love suite 1

Det behövs karlar med hår på bröstet nu för tiden,” står det bland annat i detta vykortsbrev.
“Vi har förutsättningar, du och jag”.”Jag älskar dig så jag blir på gott humör jämt”.
Ett av fyra kort fyllda av omtanke, kärlek, längtan och ömhet passerar landet 1949 -1950.

När kungen tittade i ett mikroskop

När kungen tittade i ett mikroskop

Allt är verkligen inte vad det ger sig ut för att vara. Ett kort på Stockholm, skickat till Solna, till synes från USA men egentligen från Korea 1955. Och med en anekdot om den gamle kungens besök hos läkarstuderanden på Karolinska institutet.

” Nov 10 1955.
Ja här ser du Stockholm. Rakt fram storkyrkan och slottet. Där bor kungen. Han är bra, han. En gång tittade kungen i ett mikroskop och så sa han `Det var mycket smått och gott`. Gissa om vi tyckte det var kul. Ja, nu ska jag inte skriva mera. Tiden går och snart är det åter 11 nov. Farväl käraste..”

Ett gott nytt år i Stockholm

Ett gott nytt år i Stockholm

Ett kort från Greta, som på äldre dagar var ett pittoreskt inslag i vårt julfirande.

” 19 september 1956. Kära Gunnar.
Hade faktiskt tänkt sända dig en hälsning på högtidsdagen, men glömde alltihop. Åderförkalkning! I alla fall får du en synnerligen hjärtlig hälsning post festum. Lev och blomstra o ett gott nytt år för dig och de dina. Din tillgivna gamla vän Greta Rydberg.”

Solrosor lyser upp

Solrosor lyser upp

Solrosor gör sig verkligen bra som vykort. Och som tavlor. Det känns tidlöst på något sätt. Ett solroskort lyser upp omgivningen.

Skytteholmsvägen 24 i Solna

Skytteholmsvägen 24 i Solna

Skytteholmsvägen 24 i början av 50-talet, tänk att det finns ett vykort från den adressen. Fast det verkar lite hemmagjort och tillklippt, antagligen var det något mer på bilden som inte passade in.

Vad är det för fel på 30 maj?

Vad är det för fel på 30 maj?

blåmes

Jag har under tio år av bloggande tydligen aldrig skrivit ett inlägg den 30 maj. Förutom igår, då, och det gjorde jag för att jag under tio år av bloggande aldrig skrivit ett inlägg den 30 maj. Man kan ju undra vad det är för fel på den dagen.
Eller så är det inget fel, utan tvärtom, det är en av årets bästa dagar för den är så full med aktivitet och händelser, att det inte finns någon tid över att sitta ner och blogga. Igår var det till exempel härligt väder, det var full fart i holken som sitter på ensamma trädet, Coop sålde Goudaost för halva priset samt 6 vaniljmuffins för 10 kronor och vattenslangen räckte precis så att jag kunde spola av halva bilen från frömjöl.
Gräsklipparen gick igång på tredje rycket, det fanns bensin kvar i reservdunken och det jag tror är en grävling, hade inte bökat upp några mer hål utanför vedboden. Dessutom läcker inte köksavloppet mer än på ett ställe, och bara om man häller ut hela kaffekannan på en gång. Dessutom passar den numera tomma vaniljdrömsplastburken från Ö&B precis under skarven där avloppet läcker, och fångar upp överflödigt spillvatten under diskbänken.
Nä, det är inget större fel på 30 maj.

Min skrivmaskin är filmstjärna

Min skrivmaskin är filmstjärna

skrivmaskinfilm

Det var 2010, och jag svarade på en annons om “skrivmaskin sökes”. Det slutade med att min gamla knattrande skrivmaskin försvann söderut, för att vara med i en kortfilm. Jag hade glömt bort det hela, men idag ramlade jag plötsligt in på en gratisvisning av kortfilmen, och kn konstatera att min gamla skrivmaskin gör sin roll utmärkt! Bra närvaro, och snabb i repliken. En stjärna!
Tyvärr finns hen inte med i eftertexten som utlovat, men jag ska nog nominera till en guldbagge i alla fall, för bästa knatter-roll.

Stämplat i Cairo

Stämplat i Cairo

Och samlar man på frimärken, så finns det inte alltid plats för någon hälsning.

Johannesburg i solen

Johannesburg i solen

En trött och längtande hälsning, som antagligen inte kom fram före han som skickade kortet. Förr, 1972, tog det lång tid för posten.

Puss. En sån här stad i Afrika, det är inte precis det som man väntar sig va? Jag mår dåligt, kommer hem på söndag, LH från Frankfurt. Va skönt det ska bli! Min älskade din Anders

Nu vet jag varför folk pratar fortare och högre i stan

Nu vet jag varför folk pratar fortare och högre i stan

fågel i stan

Jag hittade en forskningsrapport där några forskare i USA försökt att ta reda på varför fågelsång låter annorlunda i städerna än i landsbygdsområden. Fåglar tenderar till exempel att sjunga på en högre tonhöjd i stan eftersom högre frekvenser lättare hörs över trafikbullret.

Men det är nog inte bara bullret som påverkar fågelsången i stan, tänkte forskarna, och spelade in 66 manliga röda kardinalfåglar i 9 olika skogsområden. En del låg mitt i staden, andra långt ute på landet och några i blandområden.

men än så länge är det få studier som undersökt vilka andra miljöfunktioner som påverkar fåglarnas sätt att sjunga.

Här finns mer om den studien.

Resultatet blev att fåglarna sjunger annorlunda, beroende på hur många andra fåglar som var i närheten. Småfåglar i trånga stadsmiljöer måste försvara sina revir mot fler potentiella inkräktare, och detta får dem att sjunga både längre och snabbare.

Detta går naturligtvis att överföra på människor, som alla djurforskning. Så nu vet jag varför vissa människor talar fortare, längre och med ljusare röster, än andra. De bor för centralt, för trångt och måste höja sina röster för att bevaka reviret. Detta är speciellt vanligt för en del som pratar i mobiltelefon på t-bana och pendeltåg samt fjortisar på väg hem från något event.

Hej hej Somalitjej

Hej hej Somalitjej

Vilken hållning och balans!

“1962. Morsdagsgratulationer från Gunnar, Marianne, Anders, Åsa, Olle”

En skolklass från förr

En skolklass från förr

Här sitter en klass barn uppradade som man gjort i alla tider. I bakgrunden min unga farmor, kanske är det hennes första klass, någon gång i början av 1920-talet.

Ett oskrivet blad från Konga skola

Ett oskrivet blad från Konga skola

Med de allra bästa intentioner köptes säkert detta vykort från Konga kyrka och skola, där farmor Judit arbetade som småskollärare. Men det skickades aldrig iväg.

>

Goethe men inte Schiller

Goethe men inte Schiller

i mer än 180 år har man trott att Goethe och Schiller ligger i två sarkofager bredvid varandra. Här ett vykort från trettitalet, från Princes Crypt i Weimar. I Schillers grav finns flera människor begravda, men ingen av dem är Schiller, har DNA-prov nyligen visat. Schiller dog 1805.

“På Goethes band med hakkors på Baldin o Sekirak, på Schillers från propagandaministern”

Eton College strax efter världskriget

Eton College strax efter världskriget

Det fanns en uppdämd reslust i Sverige när andra världskriget tog slut, man åkte ut i världen och känslan var att inget var omöjligt.

Windsor 2 augusti 1947.
Kära Gunnar!
Tack för brev idag. Fick det strax innan vår avresa till London. På vägen besökte vi nu Eton College med 11 000 pojkar som bo i 20 hus och måste inskrivas vid födseln. Tyvärr har jag redan köpt 3 records. Var snäll skriv till Londonadressen om det är något särskilt annat du vill ha. Man kan bara köpa små saker, spelkort och inte något i klädväg. Hjärtliga hälsningar Mamma.

Stora ekorrdagen

Stora ekorrdagen

ekorren

Jag ser här på min blogg att just denna dag, för sju år sedan, såg jag en ekorre. Jag gillar ekorrar, men jag ser dem inte så ofta längre.
Men idag var det dags igen, en ekorre sprang vid sidan om. Nånstans på bilden finns hen. Titta riktigt noga så ser du hur den skuttar fram.
Jag utnämner därmed denna dag till stora ekorrdagen.

Madison Square Garden för alla tider

Madison Square Garden för alla tider

Madison Square Garden var länge något diffust, ett begrepp som fanns men ändå inte, ungefär som fantomen. Det var Ingo och Floyd. När det här kortet kom, var det fortfarande inte riktigt verkligt, det blev det först efter millenieskiftet när jag såg byggnaden i verkligheten, i mogen ålder.

“27 june 1950. School finished in the city again been making out like 10 madmen. See you in a couple of weeks. Take it easy. Remember never stay in too long. Saludo.”

Utgrävningar i Egypten

Utgrävningar i Egypten

Ett svartvitt kort och man riktigt ser värmen och avsaknaden av skugga. men männen på bilden verkar trots det kostymklädda!

Luxor 1 aug 1962.
Kära alla vänner! En hälsning från Luxor där det är omkring 40 grader mitt på dagen men härligt på morgnarna. Vad vi sett här är både imponerande och tjusande! Imorgon skall vi åka till konungarnas dal där gravarna finns.

Vilken koltrast äger gräsmattan?

Vilken koltrast äger gräsmattan?

koltrastkamp

Här smäller det på så att fjädrarna ryker. Två koltrasthannar försöker visa vem som bestämmer över gräsmattan. Det ser ut som en svart fjäderboll, eller kanske mer som en svart sprinkler, därnere vid foten av flaggstången. Till slut flyger den ena koltrasten till vänster, upp i ett träd. Den andra flyger en bit åt höger och står stilla på gräsmattan ca 50 sekunder.
Det är oklart om han vann, eller vad som hände, för sen flyger han vidare åt höger och upp i ett träd.
Till sist äger ingen gräsmattan, utan den fortsätter att fuktas ner av ett stilla kallt vårregn som sprider sig över fjärden som en dimma.

Hej mitt lilla körsbär

Hej mitt lilla körsbär

paris

En stad för flanörer. “Lurken” går runt och bara insuper atmosfären, tänker på “sitt lilla körsbär” och det är nästan på dagen 67 år sedan.

“Nu har jag vandrat runt i fyra dagar utan att få något grepp om stan. Allt är så storslaget. Planteringar, byggnader och parker. Ingen idé att ge ngn skildring här. Bara några hälsningar. Jag åker härifrån den 15 augusti så vi träffas väl nån gång efter den 20. Kram och puss “Lurken”.

paris

Vykort på Stockholms stadshus

Vykort på Stockholms stadshus

Stadshuset

De tre folkdräktsklädda damerna i förgrunden vänder kyskt ryggen åt den nakne Strindberg och ler så glatt och vykortsmässigt mot fotografen. Inte mycket har ändrat sig sedan 1946 då kortet är skickat, förutom grönskan som nu täcker in stadshuset till stor del. Strindbergsstatyn är skapad av Eldh.

O hej Marie, Jedtz bin ich wieder in Stockholm, börjar kortet som talar om att han som skrev det strax även kommer att skicka ett brev.

Skeppsholmen badar i kvällssol

Skeppsholmen badar i kvällssol

Skeppsholmen

Plåtgrinden är borta och idag kan alla, som vill, promenera förbi salutbatteriet som flyttats ner lite närmare kajen. Framför fören till Chapman ser det ut som om det förr fanns ett vrak som sticker upp ovan vattenytan i den gyllene kvällssolen. Landgången har också blivit lite längre ser det ut som.
Himlen kan faktiskt glöda på det där sättet och det är lätt att förstå var Evert Taube fick raderna ” Se hur hela Uppland står i lågor” ifrån. Vykortet är troligen från sen 60-tal, bilden är tagen sommaren 2011.

Skeppsholmen

Skeppsholmen

Råstasjön – ett paradis för fåglar

Råstasjön – ett paradis för fåglar

IMG_8706

Vill du se hur en fågel ser ut i verkligheten, är chansen stor att du får det om du tar dig till Råstasjön i Solna, bara ett stenkast från Mall of Scandinavia. Det spelar ingen roll om du springer förbi, eller går närmare för att se vilken färg gässens ungar har.
Fågellivet runt sjön lever sitt eget liv, de verkar inte bry sig nämnvärt, hur nyfikna vi människor än är.
Men då inkludera jag inte den stora skocken sjöfågel som håller till på ön i sjön, där skränas det omåttligt hela tiden, vet inte vad de är oroliga för men något är det, typ varannan minut.

IMG_8710

Magnus Härenstams gravsten

Magnus Härenstams gravsten

ARH_5223

Sedan några år tillbaka har jag samlat konsten på Norra begravningsplatsen i Solna på en egen blogg, och idag fotograferade jag min 500:de gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna.
Det råkade bli Magnus Härenstams gravplats, som smyckats med en bänk framför cementavgjutna fotavtryck samt en silhuettbild som påminner om hur Magnus såg ut i “fem myror är fler än fyra elefanter”.
Det känns som om Magnus, med en blinkning, bjuder in sin publik att sitta ner en stund, en sista gång.

Nu blommar det på kyrkogården

Nu blommar det på kyrkogården

blommande kyrkogård

Vilken härlig tid det är nu på kyrkogården! Från att ha legat i månader av dvala, är det nu full aktivitet på både djur, kyrkogårdsarbetare och växtlighet. Från varje buske och varje träd hörs fåglar av alla sorter, och blomster sprider sig snabbare än kyrkogårdsarbetarna hinner rensa undan.
De har för övrigt fullt upp nu med att plantera nya häckar istället för de som man fick ta bort i höstas, så att klippa gräset verkar få anstå ett tag. Och uppriktigt sagt, det finns en skönhet också i det vildvuxna.

kyrkogårdsarbetare

En jul i ensamhet

En jul i ensamhet

“Det är julafton. Vad ska jag göra. Hmmm. Jag kanske ska skicka ett kort. Bra idé. Jag skickar ett till Solna.” Det här vykortet känns så sorgligt ensamt på något sätt, skrivet på julafton av någon som hade tid att göra det.

“Wishing you a merry Christmas and a happy new year.”

En lasagne i Hökarängen

lasagne

Gågatan genom Hökarängens centrum kantas av butiker, som alla har en 50-tals neonskylt över ingången. I vardera änden av gågatan finns en pizzeria. Den ena pizzerian, den som ligger vid torget, är tom. på den andras uteservering glittrar ölglasen i vårsolen. Alla uteborden är upptagna, men inomhus finns det plats att slå sig ner. I högtalarna spelas gamla slagdängor från gångna melodifestivaler. Lena PH dansar, mycket lämpligt, i Neon när jag drar ut min stol och slår mig ner.
Vid bordet intill mitt sitter en man och två kvinnor och äter pizza. Mannen har precis varit på sin fars begravning som trots allt blev en ljus tillställning, och den ena kvinnan berättar om vårens resa från Kirkenäs ner mot Tromsö. Hon är visserligen relativt nöjd med sceneriet, men inte speciellt imponerad av aktiviteterna ombord. Hennes väninna påpekar att Hurtigrutten inte är en festfärja, utan just en naturupplevelse.
Vid ännu ett bord, åt andra hållet, sitter en ensam äldre kvinna och skär försiktigt i sin lövbiff med tillhörande glas rödvin. Hon tittar hela tiden ner på sin tallrik och skär upp maten i jämna bitar.

Jag äter köttfärslasagne.

Värsta svängen till Hökarängen

Värsta svängen till Hökarängen

neonskyltar

Hökarängens centrum ligger bredvid slutstationen för Stockholms första tunnelbanelinje. Den beslutades mitt under andra världskriget, 1941, och 1950 stod linjen mellan Slussen och Hökarängen färdig.

I centrum finns Sveriges första gågata, ett bilfritt affärsstråk med träd och soffor samt butiker som alla har nya neonskyltar i femtiotalsmodell.

Vill man spela in en film från den tiden, finns miljön här. Men jag saknar en Konsum och kanske Temposkylt?

centrum1

Grattiskort till en morfar

Grattiskort till en morfar

För att komma till Norra Latins sommarhem på Björkö var man tvungen att betala lite pengar, men några fick stipendium och kunde komma dit ändå. Det är augusti, en morfar fyller år igen och får sitt årliga kort. Har man ingen närvarande pappa, så är en morfar väldigt viktig.

“2 augusti 194x. Kära morfar!
Jag gratulera så mycket på morfars födelsedag! Gunnar.”

Den gamla telefonkiosken

Den gamla telefonkiosken

IMG_8526

En gammal telefonkiosk, det är knappt man tror sina ögon! Men vi som var med när telefonkioskerna var det mest mobila som fanns, vi vet att det inte fanns en vit plasttelefon med vanlig sladd i kiosken, utan en stålklump med en telefonsladd som mer såg ut som en duschslang. Och är vi riktigt gamla, då vet vi hur man genom att knacka på klykan kunde ringa gratis, eller i alla fall med bara EN tioöring.

En havsörn på besök

En havsörn på besök

havsorn

Det är inte varje dag man får se en havsörn cirkla i skyn. Idag var de två stycken som spanade efter ett byte.

Humlans flykt

Humlans flykt

Jag försöker följa en humla, med mobilkameran. Med en selfiestick går det mycket lättare.

En dag med det nya Pride-frimärket

En dag med det nya Pride-frimärket

IMG_8590

Lisa Rydell heter konstnären som formgett Pride-märket. Valören på märket är brevporto, idag 6.50.

Idag var det första dagen som vi kunde köpa Pride-märket i Sverige. Lisa Rydell heter konstnären som formgett det nya svenska frimärket som antagligen kommer reta gallfeber på ryska posten. Bland annat.
Idag kom också en ny serie frimärken ut som beskriver Gamla stan i Stockholm, och dessutom en serie som speglar livet på stranden. På postmuseum satt upphovsmännen och kvinnorna bakom de olika märkena och skrev autografer för glatta livet, och självklart fanns det kakor med frimärksmotiv på, för de som var fikasugna.

IMG_8581

IMG_8595

Martin Mörck heter en av männen bakom den nya serien frimärken som visar upp Gamla stan. Martin, som är illustratör, har inte bara gjort svenska märken, utan även en hel drös kinesiska frimärken.

IMG_8585
Ingela P Arrhenius – illustratör Strandliv och Jakob Monefeldt – formgivare Strandliv

IMG_8588
Lars Sjööblom – gravör Strandliv

IMG_8597
Gustav Mårtensson – formgivare Gamla Stan

IMG_8580
En kaka till frimärket och kaffet är aldrig fel.

Utsikterna längs Sveavägen

Utsikterna längs Sveavägen

IMG_8570

Lite så här kände jag mig idag, som flickan i aftonsol. (av Anders Jönsson 1883 – 1965. Den restes 1955.)
Efter en promenad genom en strålande Hagapark, hamnade jag till slut på toppen av Vanadisparken, där hon står och blickar ut över en utsikt som man inte förväntar sig i slutet av Sveavägen.

IMG_8569

Förundrad kan man konstatera en fyrkantig fortliknande byggnad med bara en oansenlig tv-bevakad ingång, och en utsikt som påminner om den man kan finna från någon av Roms sju kullar. Den fyrkantiga byggnaden är en vattenreservoar.
Vanadisparken är en lika överraskande upplevelse som observatoriekullen, också den precis i kanten av Sveavägen. Berg som inte syns förrän man råkar gå fel och tar några branta steg uppför.

IMG_8566

IMG_8573

Hagaparken visar sin soliga sida

Hagaparken visar sin soliga sida

IMG_8562

Vem skulle inte vilja ha det här huset som ett litet weekendkrypin, när storstadsstressen kryper för tätt inpå? Gustav den tredje visste vad han gjorde när han lät bygga det lilla undantaget med tillhörande frukostställe, ekotemplet.
Och nere i vattenbrynet häckar sjöfåglarna, allt från svanar till sothöns, änder och skäggdoppingar.

IMG_8564

Förberedelser för en myskväll

Förberedelser för en myskväll

IMG_8528

Allt är klart för myskvällen: filmen Madagaskar står på vänt, bilmattan med farfars tillhörande dinky toys står och väntar för att distrahera tvååringen, favoritchipsen hälls upp och dippen, Estrella Ranch, åker in en stund i kylen.

Sen blir det nog lite högläsning ur boken flams, och nån Bamsetidning kanske.

När första majtåget passerade Bildts barndomshem

När första majtåget passerade Bildts barndomshem

2119656

Idag passar det även med en repris från min hemsida hejigen.
Pukorna slår. Fanorna fladdrar och orkestern spelar, taktfast så att alla kan hålla samma tempo på sin väg ut mot gärdet. Året kan vara 1950 och där, på andra sidan Karlavägen, mitt emot Östra Reals skolgård, fladdrar en tyllgardin i ett fönster.
Där kommer Sveriges blivande statsminister och utrikesminister Carl Bildt och hans bror Nils att växa upp. En gång om året kan de från första parkett blicka ut över de röda fanorna som marscherar förbi, och jag undrar hur kommentarerna gick runt bordet i det köket.

2119658

Slottet från Skeppsholmen

Slottet från Skeppsholmen

Här uppe vid kyrkan på Skeppsholmen måste de ha en riktigt duktig trädgårdsmästare. Träden har i princip sanna utseende idag som när vykortet togs, någon gång i mitten på sjuttitalet. Ett relativt nytt vykort alltså. En klassisk vy som inte ändrar sig i första taget.

En vårdag i naturen

En vårdag i naturen

IMG_8512

På jakt efter Vilse i skogen. Spännande för alla, och så lär man sig att krama träd, stanna där man är och blåsa i visselpipan (som man har i fickan, typ). En vårdag i naturen kan också betyda att man får klappa ett lamm för första gången, och märka att tungan är rätt sträv, fast mulen är mjuk.

IMG_8520

Klipporna vid Gibraltar

Klipporna vid Gibraltar

Gibraltar

Kanske en patient (Niestas?) som vill hålla kontakten, nu när han blivit frisk. Kortet, från 1948, är feladresserat sjuksköterskeskolan i Lund och eftersänt till kirurgiska kliniken i Malmö. Januari 2016 var det nära att jag också fick se de berömda klipporna, men denna gång ledde vägen inte dit.

Gibraltar

Våren på Katarina kyrkogård

Våren på Katarina kyrkogård

katarinagrav2

Ibland går jag förbi pappas grav i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm, när det blir lite tid över. Där delar han minnesplats med Per Anders Fogelström t:ex. Då och då dyker det upp något nytt namn i närheten. Idag såg jag ett kors med Kim Anderzons namn på. Duktig skådis. Och där det satt en duva förra gången, satt nu en kanin.

Gymnastikövning inför Berlinolympiaden

Gymnastikövning inför Berlinolympiaden

Kortet är från 1936, från Elsa som är en av flickorna som övar inför invigningen. Sibylla, det är väl kungens mamma det.

En hälsning från Berlin. Vi har det storartat. Tiden räcker bara inte till för allt man vill se, och ändå får vi vara ute till 21. Igår var jag uppe och flög. Fint! Idag ska här vara kafferep för Sibylla. Finskorna är just nu ute på planen och övar sin plastiska gymnastik. Hälsningar Elsa.

En barnrundtur på SVT

En barnrundtur på SVT

IMG_8382

Det började med uppladdning inför besöket på ‪‎SVT, och mötet‬ med ‪Bollibompadraken‬ och ‪labyrint‬mysterierna. Korv, och sen en glass som färdkost. Förväntningarna var högt ställda tyckte grabbarna, “tänk om man får se nån robot”.
De högt ställda förväntningarna slogs sedan flera gånger om, både i Bollibompastudion där de fick hälsa på både draken och Tobbe trollkarl, och i Labyrint där det var fullt med Slajm, och den norska Daidalos dök upp för att prata en stund. Skräckfylld förtjusning.

IMG_8378

IMG_8381

Det är inte varje dag man får highfivea ‪‎Bollibompadraken‬. Mycket ovanligt och uppskattat inslag i dagens rundtur på ‪Svt‬!

IMG_8401

Va? ‪Tobbe trollkarl‬ dyker upp och vill vara med på bild!

IMG_8417

Massa olika rekvisita överallt, det är bara att ställa upp sig. Här en robot, som tur var orörlig för tillfället.

IMG_8423

Kontoret. Det är här hela äventyret börjar i Labyrint.

IMG_8426

Det var en del som tvekade att gå runt i labyrint‬en, tänk om robotarna kommer!

IMG_8429

IMG_8430

På rundtur på i SVTs studior, och vart man än går så finns det kläder, masker, program och personer som alla känner igen! En toppendag!

IMG_8431

IMG_8434

IMG_8447

Och här är den nya banan inför hösten, Flipperbanan!

IMG_8453

Möte med norska ‪Daidalos‬ från barnprogrammet ‪Labyrint‬, på kanten av Slimebassängen. Lite läskigt tyckte nog en del.

IMG_8464

Många frågor om slajmet, kan man äta det, hur gör man det, hur får dom dit allt, blir det verkligen bara vatten av det när man ska ta bort det, är det kallt att bada i, hur blandas det?

IMG_8466

Och det som inte finns i verkligheten, det fixar man till med hjälp av kameror och teknik.

IMG_8468

Ångbåten som gick till Öregrund

Ångbåten som gick till Öregrund

1902 byggdes båten som mest gick mellan Stockholm och Öregrund. 1943 byggdes den om, och 1948 brann skeppet upp i Öregrund. 1950 blev S/S Södertörn en pråm under namnet Oaxen 19 och 1964 bytte den namn till Nick 2. 1976 Höggs resterna av Södertörn sönder och samman i Ystad.

“6 augusti 1940, Björkö. Hjärtliga gratulationer på Morfars födelsedag, Gunnar.”

Riddarfjärden gör sig bra på vykort

Riddarfjärden gör sig bra på vykort

Mycket populärt motiv hos Gunnar, år ut och år in. Det skickas från Korea till Solna och det skickas från Stockholm till Malmö.

” 26 mars 1949.
Hej! Slutförhöret gick bra! Gunnar.”

Gustafsberg 4 framför Nationalmuseum

Gustafsberg 4 framför Nationalmuseum

Gustafsberg 4 byggdes 1884 och skrotades 1951. Ett rätt så typiskt vykortsmotiv från Stockholm, men egentligen föreställer vykortet Nationalmuseum.

” 22 september 1949. Hej. Tack för korten – bägge två o även tack för senast. Har morfar träffat Fritjof? Nu är han i alla fall på Nordsjön. Hj hälsningar Gunnar.”

Engelska frimärken får klistras upp och ner

Engelska frimärken får klistras upp och ner

Fritjof är skitnöjd, bågen går fortfarande så han tycker att man ska hälsa plums att det blir Italien nästa. Kortet är skickat tidigt 50-tal från Innsbruck. Frimärket sitter upp och ner till höger. På frimärksspråket betyder det “skriv ej”. Men i Fritjofs fall betydde det nog mest att han hade bråttom.

I England är det dessutom olagligt att felvända ett frimärke, sägs det. Men det är en myt, som grundar sig på en lag från 1848 att man inte får misskreditera regenten. Men, även om hovet inte kommenterar frågan så har engelska lagrådet konstaterat att frimärken hamnar utanför jurisdiktionen för den lagen. Man måste ju till exempel slicka på baksidan för att märket ska fastna, så…

“Bågen går fortfarande.Österrike 100 % vackert, Tyskland lugnt. Övermorgon till Italien. Hälsa Marianne och Plums, fritjof. “

Körsbärsblom i Kungsträdgården

Körsbärsblom i Kungsträdgården

cherries1

Finns det några blommor eller träd som är så fotograferade som de rosa träden varje vår i Kungsträdgården? Man tar bild på sig själv och träden, på andra och träden, på de som fotograferar andra och träden, på knopparna, på alla människor, på alla träd.
Det har väl blivit en tradition för oss Stockholmare, och jag erkänner att jag är hur villig som helst att delta och sprida fägringen. Varje år. Det här är årets bidrag.

cherries3

cherries2

När jag kallades nativiteten

När jag kallades nativiteten

Här bor jag på nb och här bor AM på 4 tr och här är affären. Mycket information på alla sidor, när min morfar Karl skriver till min mamma.

“Kvarteret Trumman, 3 maj 1957.
Kära doter! ( Ingen tjöstaj mig!!!) ´Nu er vi over den tungeste sorg og nöd.´(Peer Gynt). det har varit knogigt. Ännu återtår förstås en del korrigeringar. Resultatet utmärkt. Du får väl komma hit och skåda. – Ringt gösta – Roligt att höra om Gunnars tentamina. – Vi måste göra upp bouppteckning i förväg här för att skilja mellan B.s och mitt. – Hälsa Gunnar och nativiteten. Baby förenar sig. Fadren.”

Löfte från stationen i Alexandria

Löfte från stationen i Alexandria

Alexandria

Ett kort från stationen i Alexandria där Åke, som var sjöman, steg i land.

Alexandria d 18 juli. Hej Gunnar! Skulle bara sända dig en hälsning. Hoppas du klarar dig bra i skolan. Du vet vad jag lovat dig när jag kom to back. Hälsn Åke.

Alexandria

Klistermärke för djurens rätt

Klistermärke för djurens rätt

Spam från förr i tiden kan man väl kalla det här klistermärket mot plågsamma djurförsök. 1954. Rakt över texten. Numera heter organisationen djurens rätt. Men det här var när Johan Börtz var ordförande. Kortet är också adresserat till Tarzan, vilket var en väldigt strävhårig tax.

Dagens frankering till biblioteket

Dagens frankering till biblioteket

frankerat brev

Var dag har sina bestyr. Idag lyckades jag få plats med 20 frimärken på 52 kronorsbrevet till Bibliotekstjänst. Nästa gång ska jag försöka pressa in 25 stycken, det borde gå om jag går längre ut åt kanterna samt skriver adressen med mindre bokstäver.

Det sjunde sinnet slår till

Det sjunde sinnet slår till

Kuponger

Det var lite slaskväder, så där som det kan vara innan våren bestämt sig för att vakna. Slask och grått. Regn och sol om varandra. I fickan lade jag ner två rabattkuponger vars datum strax skulle gå ut, och kombinerade ett butiksbesök med en sol och gråväderspromenad runt Råstasjön via Mall of Scandinavia. Men när jag skulle plocka fram kupongerna för att betala i affären, var det tomt i den ficka där de skulle ligga, och de fanns inte att finna någon annanstans heller.

Jag började tvivla på att jag lagt ner dem, och vände hemåt för att se om jag lagt dem på hallbordet eller någon annanstans. Halvvägs hem, på en gångbro över järnvägen precis där säkert hundratals människor rusat fram och tillbaka till pendelperrongen sedan jag senast passerade, såg jag plötsligt en vit papperslapp med text på som fladdrade från ena sidan av bron till den andra, förbi mina skor, nästan lite efterhängset. Jag böjde mig ner och plockade upp den, och ja, det var den ena av mina rabattkuponger, 30 kronor, blöt, lite nersmutsad, men åter i min hand.

Vilket sammanträffande, tänkte jag, och såg mig omkring för att kanske finna den andra kupongen, men den fanns ingenstans att se.
Efter en sväng hemåt, kaffe måste man ju ha och det var ju lördag så dammsugaren stod framme och, ja, ni vet, det gick några timmar, men så återvände jag till affären. Denna gång med kupongen nerstoppad ordentligt i min plånbok.

Cirka tio meter innan den breda ingången till köpcentret, ganska mitt på trottoaren, såg jag återigen en papperslapp på marken, denna gång ljusblå, och någonting fick mig att böja mig ned och plocka upp även den för att se vad det var. Det var min andra kupong, denna gång den som var värd 60 kronor.

Jag funderar nu på hur jag ska sortera in denna händelse i mitt liv. Var det tur att jag fann dem eller otur att jag tappade dem? Jag hade varit rätt sur på mig själv när jag märkte att de inte fanns där jag trodde jag lagt dem, så kanske var det något sjunde sinne som slog in och ledde mig rätt?

Det sjunde sinnet, det där som gör att du prickar en papperskorg på fem meters avstånd, bara om du inte tänker på vad du gör. Eller fångar en boll bara för att den behöver fångas, samtidigt som du är helt koncentrerad på att göra något annat. Eller tar en irriterande fluga i luften och lägger den i fickan bara för att den är i vägen för något annat som upptar hela din uppmärksamhet.

Eller hittar två papperslappar bara för att du är vansinnigt besviken över att du tappat dem några timmar tidigare.

Kuponger

Modern musik på skivor

Modern musik på skivor

Året är 1947. Ett vykort som man inte ser om det är målat eller fotograferat. Skrivet på engelska dessutom, med upplysningen att presenter är att vänta i form av modern musik på skivor. Undrar vad en mamma köpte för musik till sin 21-årige son 1947. Frank Sinatra?

Vitsipporna i Hagaparken

Vitsipporna i Hagaparken

Vitsippor i backen

Inte en blåsippa så långt ögat kunde nå, men väl vitsippor i mängder samt ett rådjur och en massa fågelkvitter. Det är härligt att ha Hagaparken så nära inpå knuten, och våren är en bra tid runt Brunnsviken.

When We Was Fab i Hollywood

When We Was Fab i Hollywood

Beatles

Frimärken, vykort, dockor: Beatles finns i alla de former, överallt. Tydligen det enda riktigt sevärda på vaxmuseet i Hollywood 1967.

Beatles

Maya min Maya

Maya min Maya

maya kultur

Här får Majsan i Etiopien ett kort från moster Lillan och hennes man Sigvard, på besök i Mexico. Man bevistar tydligen en Mayakongress, som var lite av Sigvards specialitet. 1940 hade han skrivit om ” dental dekoration av urfolk i Amerika”. Dental dekoration verkar ju vara inne, igen.

maya kultur

Det gäller att frankera rätt

Det gäller att frankera rätt

bokleverans8

Tunga lyft, en hel del omstaplande samt snabba promenader med den tunga distributionskassen hängande nonchalant över axeln. Det behövs inget gym för att få sig en rejäl genomkörare när man ska distribuera böcker. Och inte hänger kassen speciellt nonchalant över axeln, det är snarare tvärtom. Axeln hänger över kassen.
Inte alltid så roligt. Men desto roligare när man kan frankera bokförsändelserna med sin gamla frimärkssamling. Det krävs en hel del slickande för att få ihop 52 kronor, men det blir väldigt färgglatt! Så här kan det se ut.

bokleverans4

bokleverans2

bokleverans1

IMG_8080

IMG_8083

IMG_7983

London calling

London calling

båt till london

Strax efter kriget betydde en Englandsresa att man tog båten över från Göteborg. Den här resan avslutades på rätt så nybyggda Saga. Saga blev senare Villa de Bordeaux och gick på Casablanca. 1964 fick den bulgarisk hemvist under namnet Nessebar och 1975 höggs den upp i Split, Jugoslavien. Splittrad i Split.

båt till london

Helan går

Helan går

grand hotel

Någon i Lund/Malmö fyller år i början av augusti, och får ta emot hyllningar år efter år. Ibland kallas han för chefen, ibland för köpman och ibland för morfar. Den här gången är det ett kräftbord han missar, ditritat i sjön utanför Grand hotel i Stockholm.

grand hotel

Tre stolar genom tiden

Tre stolar genom tiden

Tre stolar

Den till vänster kommer jag ihåg från Örnsköldsvik sent 50-tal, den i mitten är nog originalsitsen från min mormors bröllopsmöblemang och till höger är den bruna varianten från 50-talets början. Stolarna har fungerat som det mesta under åren, det finns ytterligare två varianter från 60 och 70-tal. Men nu ska alla få samma utseende och hamna på en veranda tillsammans med sekretär, karmstolar, sybord, nedsågat matbord samt två karmstolar.

Så går mormors hela bröllopsmöblemang in i framtiden, lagom till 100-årsfirandet.

Tredubbla tvillingägg

Tredubbla tvillingägg

tvillingägg

I samma kartong hittade jag de här tre tvillingäggen. Och då uppstår genast frågan: Om det i receptet står att jag ska ha två ägg, ska jag då ta ett tvillingägg, eller ska jag ta två tvillingägg?
Är två tvilling-gulor lika med ett extrastort ägg från självsprättande frigående höns?
Egentligen är väl ett tvillingägg inte så märkvärdigt, men ändå känns det som jag har vunnit högsta vinsten. Plötsligt bara händer det.

Träning ger färdi… nä, ger värk

Träning ger färdi… nä, ger värk

15 rader med övningar man ska göra. Ibland tar det verkligen emot. Runt omkring mig springer praktexemplar, drar i snören och vrider perfekta kroppar i tunga övningar. Jag har minsta vikten, så liten att jag lägger handduken för så ingen ska se.

Kraftpaketet härintill har värsta tyngden, och när han sätter sig i maskinen är det som en blå lampa lyser på hans huvud. “Värsta vikten, värsta vikten, ooooiiiiiiaaaa iiiiiiaaaa.”

Sen ställer han sig på springbanan “Värsta farten, värsta farten, ooooiiiiiiaaaa iiiiiiaaaa.” Hela han är en enda blåslampa och Värsta, värsta, ooooiiiiiiaaaa iiiiiiaaaa.” Jag är mer typ “ooops”.

Det blir sexan, ettan och lite simning, samt 3 minuter i ångbastu där jag i princip höll på att kvävas. Det är dock härligt efteråt, man känner sig väldigt nyttig, trots allt.

Den exakta vikten för Lufsens flickvän sommaren 1947

Den exakta vikten för Lufsens flickvän sommaren 1947

Det är den 28 juni 1947. Någon går på Tegelbacken, det Tegelbacken som fanns en gång, och får syn på en av stadens offentliga vågar. Jag har ett svagt minne att de var bruna. Man står stilla tills nålen på tavlan stannat, lägger i ett mynt och ut kommer en viktbiljett i samma format som den tidens SJ-biljetter. På ena sidan står datumet, på den andra den exakta vikten. Den här kan komma från en maskin som stod i gamla centralstationen, för bredvid vikten 63,5 kilo, står det Tegelbacken, med lätta sommarkläder.
Längst ner på biljetten står det Göm denna biljett för att regelbundet kontrollera Eder vikt.
Jag konstaterar att den uppmaningen följts och jag misstänker att vikten tillhör en vid tiden 23-årig dam med långt hår och en pojkvän hon kallade för Lufsen.

Det är kväll i Öregrund

Det är kväll i Öregrund

oregrundkvall
Det är kväll i Öregrund. Nere i hamnen skränar måsarna lite extra. Om en halvtimme går nästa färja över till Gräsö, det står två bilar och väntar på att få åka med. När den gula färjan lägger till och släpper av två bilar som snabbt åker mot Östhammar och kanske Uppsala, då slutar måsarna att skräna. Man kunde tro att det skulle vara tvärtom.
Sommarstaden ligger fortfarande i vinterdvala, det ser igenbommat ut men man kan visst köpa pizza i ett av husen vid hamnkanten.

oregrundkvall2

Sipri fyllde 50 med allt fulare trappa

Sipri fyllde 50 med allt fulare trappa

Sipris trappa

Det var inte länge sedan som vår kung, vår utrikesminister och massor av utländska ambassadörer besökte SIPRI i Solna. SIPRI, som fyllde 50 år, är ett oberoende internationellt forskningsinstitut som studerar frågor om fred och konflikter med tonvikt på nedrustning och rustningsbegränsning.

Forskningen på SIPRI bedrivs av cirka 25 forskare och forskarassistenter från olika länder. För närvarande är institutets forskning inriktad på följande projekt:

• SIPRI:s årsbok
• Euro-atlantisk säkerhet och rustningsbegränsning
• Väpnade konflikter och konflikthantering
• Icke-spridning av massförstörelsevapen och exportkontroll
• Kemisk och biologisk krigföring
• Militärutgifter och vapenproduktion
• Vapenhandel
• IT-projekt

Alla dignitärer gick in på det som förr var baksidan, men numera tydligen är huvudingång. Och det är förståeligt, för det som förr var huvudingång till signalregementets kanslihus, med ståtlig trappa ner mot äppelträdgården, har ruttnat ner till något söndervittrat och mossbeklätt.

Läraren i Rostad

Läraren i Rostad

Rostad
Ett vykort från lärarinneseminariet i Rostad, grundat av skolreformatorn Cecilia Fryxell för “enkla flickor”.

“Kalmar Odengatan 13, 29 februari 1920. Tack för ert vänliga kort i jan! Är glad att ni är frisk nu igen och ute i arbete. Lycka till! Hjärtliga hälsningar.”
Underskrivet med oläsliga hälsningar från två personer.

Rostad

Fågelkvitter är bra på alla sätt

Fågelkvitter är bra på alla sätt

kvitter

Jag hörde koltrasten vårsjunga idag, och det inspirerade till ett blogginlägg. Efter lite research kan jag konstatera att fågelkvittret är lika välgörande som jag inbillar mig! Så här blev det, med bild och allt:

Är du mycket känslig för vissa ljud eller volymer? Gör vissa ljud ont i dina öron, ljud som andra ser som normala? Då kan du lida av hyperacusis, ljudöverkänslighet.
Det kan vara vardagliga ljud som ett gnisslande gångjärn eller en gaffel som skrapar mot tallriken när du äter. Eller ljudet från en dammsugare, som gör att det smärtar i dina öron.

Det uppskattas att cirka 8-9 % av befolkningen har någon form av ljudöverkänslighet, och den kan uppträda i alla åldrar.
Hyperacusis är också förknippat med tinnitus, där 40 procent av de som har tinnitus, också visar tecken på sjukdomen.

Hur vet du om du har hyperacusis?
Hyperacusis diagnostiseras oftast när du undersöks av en audionom. Sjukdomen verkar vara vanligare hos kvinnor och hos de som har kortvarig tinnitus, än hos män och de som har långvarig tinnitus. Några möjliga orsaker till att du fått sjukdomen, är att du utsatts för högt ljud, eller haft vissa inflammatoriska eller infektionssjukdomar. Ibland finns det ingen känd orsak till sjukdomen.

Hur behandlar vi ljudöverkänslighet?
Det finns inget botemedel mot hyperacusis, men viss behandling kan hjälpa. Enligt University of California San Francisco Medical Center, kan man med viss terapi hjälpa till att omskola öronen så de lättare tolererar störande ljud.

Andra behandlingar inkluderar användning av öronproppar för att skydda mot höga ljud, eller användning av speciellt programmerade hörapparater. Kognitiv beteendeterapi för att minska ångest i samband med högt ljud förekommer också som behandling, både när det gäller Tinnitus och hyperacusis.

En känd terapi för tinnitus och ljudöverkänslighet kallas för TRT – Tinnitus Retraining Therapy.
Enligt neurofysiologen Pavel Jastreboff är det upplevelsen av ljuden som orsakar lidande, inte själva ljuden. Målet med TRT-behandlingen är att minska de negativa reaktionerna på ljud, som t.ex. irritation och obehag, genom att vänja sig vid ljudet. Behandlingen kan ta lång tid och sker praktiskt så att man tillför omgivningsljud dygnet runt för att sänka det störande ljudets upplevda ljudnivå.

Stressa ner och träna öronen
Du kan också lindra ljudöverkänsligheten på egen hand, genom att dämpa din dagliga stress och se till att få egentid då du kan varva ner.
Sov ordentligt, sömnen ger ­grundläggande vila, och motionera, en promenad duger bra. Glöm inte heller att dina öron måste tränas för att du ska få bukt med ljudöverkänsligheten. Du ska inte ha det för tyst omkring dig.
Det är här som fågelkvitter kan vara en behaglig behandling. Andra lågmälda ljud som vi tycker om att höra är viskningar och lågt tal, fotsteg samt låg musik. Men undvik fläktar, kylskåp, luftkonditionering samt brummande datorer. De ljuden är visserligen inte så höga, men oerhört irriterande, och absolut inte välgörande.

En paddeltur runt kröken

En paddeltur runt kröken

kanot

Bengt Wollenberg hälsar och klagar på att det är så varmt att kläderna möglar, i en direktrapport från Östra Pakistan. Men varför skicka en bild på en man i en båt? Är han kanske på väg runt hörnet, där Bengt står och väntar?

kanot

Regn och tårar från Frankrike

Regn och tårar från Frankrike

Tänk att ni är en orolig mamma. Tänk att ni får detta kort från er i princip vuxna dotter. Är det tårar som har suddat ut texten på baksidan? Vems?

Riksdagshuset och kungliga operan

Riksdagshuset och kungliga operan

Operan och riksdagshuset

Året var 1937. Den 21 februari skickar Jo Jo ett kort till Kapten Karl Rencke, fältpost 64496, för att berätta att hon måste ta ett senare tåg till Nynäshamn. Hon har hjälpts in av portvakten i L:s tomma våning, där hon bott under natten.

Vykortet är taget från Grand Hotelhörnet, en bit upp. Men dit går det inte att komma numera, där finns bara hotellrum enligt grabben strax innanför dörrarna. Så 2011 års vykort får tas från gatunivån. När jag står och måttar in kameran åt rätt håll känner jag att någon står bakom mig, och när jag vänder mig om har jag en japansk charterresa stirrande över axeln. De är väldigt intresserade både av vykortet och av mitt fotograferande. Så efter färdigt fotoknäppande ger jag en guidad tur genom att peka på vykortet och japanerna är imponerade av att alla byggnader från 80 år tillbaka står på samma plats idag.

Operan och riksdagshuset

På väg ut på Ålands hav

På väg ut på Ålands hav



Det händer en hel del på Ålands hav! Saxofon, solnedgång, luftakrobater. Och medan båten smeker sig förbi skärgården på armlängds avstånd, äter vi det som förut kallades för smörgåsbord men som numera går under namnet buffé. Krydda allt med shopping till relativt bra priser, lite uppträdanden då och då samt merparten familjepassagerare, så får vi en väldigt behaglig Helsingforsresa.

I left my heart in San Francisco

I left my heart in San Francisco

San Francisco

“30 september 1966. Är idag i San Francisco. Mycket imponerad av Cablecars, chinatown och luftigheten. Allt väl med mig, men här är det demonstrationer. Gunnar.”

Nu om någonsin passar det väl att visa det här vykortet, nästan 50 år sedan. Skulle jag skriva ett vykort idag så skulle det nog bli exakt detsamma, förutom demonstrationerna då.



Och tiden bara går och går

Och tiden bara går och går

blomsterklocka

Plötsligt dök det upp igen, vykortet som är alla vykorts moder. Hör jag ordet vykort, då tänker jag på rött, grönt och en blomsterklocka. Här är kortet jag tänker på. Om man kan dela in geologiska historien i olika åldrar, typ äldre och yngre krita eller Jura, så kan jag dela in mitt liv på samma sätt. Det här är från mellersta kambrium, som på mitt språk blir äldre plums, på gränsen till yngre aris.

blomsterklocka

På toppen av Åreskutan

På toppen av Åreskutan

Åreskutan

Är man åtta år så kan 1420 meter upp vara ett litet Himalaja. Och det måste man ju skryta om, vilket går bra med ett kort som bara fanns att köpa på toppen 1960.

” Hej farmor. Vi har varit uppe på Åreskutan. Det var roligt! Den här stugan du ser, ligger på toppen. Det är nog mycket bevis. Anders. “

Åreskutan

Berlins olympiainvigning

Berlins olympiainvigning

Olympiaden i Berlin

För snart 80 år sedan skickades detta kort. Olympiska sommarspelen 1936 var de elfte Olympiska sommarspelen och genomfördes i Berlin i Tyskland mellan den 1 augusti och den 16 augusti 1936. Tävlingarna sågs av ca 3,8 miljoner åskådare. Ett nytt deltagarrekord slogs med 3961 deltagare från 49 länder. Här ett kort med speciellt frimärke och speciell stämpel från Berlin 1936.

Hej Gunnar! Så här såg det ut på stadion i lördags, då idrottsmän från alla länder tågade in i sina olika dräkter. De hälsar med att räcka upp höger hand. På läktaren under den vita olympiaflaggan sitter tyska regeringens medlemmar. Hälsningare från olympialägret i Berlin, moster Elsa.

Olympiaden i Berlin

Fika uppe i högsta kungstornet

Fika uppe i högsta kungstornet

kungstornen

Den stora festen på femtitalet var när man fick åka högst upp i södra kungstornet på Kungsgatan i Stockholm, och gå på konditori. Det hette Pagoden och låg på sjuttonde våningen.

Kungstornet

Ett gammalt kort på en kinesisk port

Ett gammalt kort på en kinesisk port

kinesisk port

“Lieber kollege. Herzliche Glückwichek von Pekin.” Kan man tyska så kan man säkert läsa resten också. Det verkar som om någon tackar för något som någon har köpt till någons delegation. Kortet ser gammalt ut, det är i alla fall inte från Pekings olympiska spel, utan från en bra bit in på förra seklet.

kinesisk port

Bryssel strax efter kriget

Bryssel strax efter kriget

3 augusti, strax efter kriget. Place de Brouckere för 70 år sedan, från en 20 år ung man på liftarresa genom ett nyligen öppnat Europa. Förhoppningsvis förblir det öppet, trots alla dagens påfrestningar.
” Hjärtliga gratulationer på födelsedagen. Gunnar”

Påskjakt under stor koncentration

Påskjakt under stor koncentration

kusiner på äggajakt

I år pågick äggjakt och godisletande under gott och väl en 20 minuter, och Hannes agerade som det värsta oraklet med gåtor och rim som ledde vidare från den ena ledtråden till den andra.
Efter en del konfererande lyckades gänget slutföra alla uppgifter, och hamnade till slut vid skattkistan. Tyvärr innehöll den bara tomma påskägg, men efter en sista kravling leddes gänget till godisskatten, som delades relativt rättvist mellan deltagarna.
Det är förvånansvärt hur mycket godis en del kan klämma in i ett inte speciellt stort påskägg.
Som tur var räckte godisgömman precis till att fylla 6 ägg, trots att någon först kom på den smarta idén att fylla bägge halvorna fullt med godis, sedan delade med sig av den kunskapen samt hur man på enklaste sätt slår ihop dessa två halvor utan att minsta smågodis trillar ut.

samling runt bytet

Bibelcitaten var forna tiders emoticons

Bibelcitaten var forna tiders emoticons

Getå

1949-12-28
Nuförtiden har vi förkortningar och emoticons (känslogubbar) som ger en extra dimension åt våra texter. RTFM till exempel (Read The Fucking Manual), eller LOL (skrattar högt). Förr använde man bibeln på samma sätt. Kombinera bok, kapitel och vers och du får iväg ett meddelande som är beprövat och godkänt sedan några tusen år bakåt. Duger åt en läroverkslärare, vilket väl knappast “Nyårshelsningar” gör.

Så Alma slapp skriva “Då skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.” Eller “Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ‘Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’.”
Alma menade väl att morfar Karl snart skulle bli glad, efter att mormor Judit nyss dött.
Kanske är det också en tanke med att skicka ett järnvägskort från Kolmården. 1918 dog 41 människor i närheten, i Getåolyckan. Men livet gick vidare.

Getå

Årets äggjakt förberedd

Årets äggjakt förberedd

IMG_8081

Så är årets äggjakt förberedd.
Anden är inblandad som vanligt. och P.Å Skharen, också kallad Påsse. Han har lämnat lappar efter sig.

Välkommen till skattjakten. Tror du att jag lägger ägg bara så att du ska kunna snaska i dig det sedan?
Nä,nä. Jag har gömt det otroligt väl. Bättre än förra året då massa smarthuvven knäckte min kod. Dom hade väldig, väldig tur. Nu har jag ändrat på det. Ja, faktiskt så väl att jag är helt säker på att ni aldrig, aldrig, aldrig kommer att hitta det. Igår var min kompis tomten och jag ute på ett hemligt uppdrag. Vi flög runt och lämnade lite ledtrådar så att jag inte skulle glömma bort var jag hade gömt lite godis-skatter. Dom finns… dom finns…. hmmmm…..
Jaha, så har man glömt det! Det enda jag kommer ihåg är att den första ledtråden hänger i påskriset med en blå prick på sig.
Jaja, dom där ungarna har nog godis så det räcker ändå. Jag skulle ju kunna följa ledtrådarna och lägga allt i min lampa, men uppriktigt sagt är jag jättetrött så jag orkar inte, jag tror att zzzzzzzzzzzz……..zzzzzznark……..zzzzznark……..phuiii……..znarkkkk…..

Nu är det bara logistiken kvar. 7 skattsökare ska hitta rätt ledtrådar, i rätt följd för att sammanstråla på rätt plats i rätt tid.

Vad händer längs en tråkig gata i Stockholm

Vad händer längs en tråkig gata i Stockholm

MG Rental

Det var lite kallt, jag var inte rätt klädd så jag måste röra mig. Men egentligen behövde jag inte flytta mig, för jag hade kommit dit jag skulle, det var bara tiden som blev lite fel. Därför blev det en kort promenad något tiotal meter, fram, och sen tillbaka.
Den tredje, eller kanske var det femte gången, jag tappade nog räkningen. Vi säger väl den sjätte gången jag gick samma tråkiga intetsägande sträcka mellan två gathörn i Stockholm, noterade jag att den kanske inte var så tråkig ändå.
På ena hörnet kunde jag hyra skruvdragare om jag behövde, eller en grävmaskin, slagborr och cementblandare. Lite längre fram låg en butik där man bistod med skräddade bokhyllor. Det är väl så långt från Billy man kan komma, kan jag tänka.

skräddarsydda bokhyllor

Och några steg längre bort, det som jag varje gång jag tidigare passerat trott var en farstu där någon ställt sin cykel, visade sig vara ett mycket sofistikerat skyltfönster för klädmärket Tiger. Tydligen deras huvudkontor för intill låg ena elegant butik som bara sålde kläder av deras märke, snyggt upplagda i bokhyllor. Säkert skräddarsydda bokhyllor.

Tiger cyklar

Så en låst port där Sveaskog håller till, Sveriges största skogsägare. Sveaskog äger 4,1 miljoner hektar mark varav cirka 3,1 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Där sitter dom, bredvid Sofus Regulatory affairs som är så internationellt inriktade att deras svenska hemsida bara finns på engelska, franska och tyska. Det är något marknadsinriktat, vilket insightone nog också är. Dom vill sprida sitt engelska motto att marknadshjältar föds genom,hmm vadå? Insyn? Kunskap? Insikt kanske. “Born from insight.”

port med namnskyltar

I samma trappuppgång hittar vi också Tempurmadrassen, den som formar sig efter kroppen, men har man en lite oformlig kropp så är just den madrassen inte världens skönaste. Den kropp som formar deras madrass på hemsidan är dock formfulländad nog att klämma till en tempus på rätt sovvänligt sätt.
Så har vi Wrapp. Jag brukade wrappa förut, men såg egentligen inga fördelar med det till slut. Man kanske skulle pröva igen, deras hemsida ser ju väldigt internationell ut, nästan som att de inte ens finns i Stockholm, och absolut inte på den här tråkiga gatan.

IMG_8045

Längst ner på gatan, där den korta promenaden tar slut, ligger mailboxes etc där du kan skicka vadsomhelst till vemsomhelst. Men inte nog med det, de kan också BINDA, BIGA, FALSA, KLAMMRA, HÄFTA OCH LIMMA. Förutom att de klamrar med två MM, så bigar de också, dvs pressar in i ett papper så att det blir lättare att vika. Tänk att man kan få hjälp att förvika ett papper!
Det är inte ett dåligt utbud, längs några meter på en tråkig Stockholmsgata.

Conny Blooms release på nya skivan

Conny Blooms release på nya skivan

IMG_8060

Fullt upp heter Conny Blooms nya skiva, och idag var det releasefest i Scalateaterns källare vid Norra bantorget. På den nya skivan sjunger han på svenska, och kanske är det därför som hans musik känns luftigare än tidigare. Mycket funk och groove när han spelar låtarna i den intima källarlokalen för speciellt inbjudna och positivt inställd publik.
Men det är inget konstigt med det, låtarna han spelar är bra med skönt gung och en del ekvilibristik, kvällen till ära.
Tanken É Fri, Du É Mitt Socker, Era Mammor Och Jag samt Skorpion Med 1 Miljon tror jag var bland de låtar han spelade. På skivan finner vi välkända musiker som Robert Eriksson från Hellacopters på trummor, Mats Schubert från Bo Kaspers Orkester på keyboard och Mats Rydström från Abramis Brama på bas. Nånstans hörs också Dregen, Stefan Sundström och Kleerup. Ett tag trodde jag att jag hörde Pugh Rogefeldt och hans rainrock där i källaren också, men det var nog bara en pust av tidens stomp som väckte upp några gamla 70-talstoner som fastnat i mitt inneröra och nu äntligen lossnade för att ge plats åt nya riff.

IMG_8050

Detta att sitta i ett rum med häftiga människor, som alla verkar ha levt en biografi, är för övrigt häftigt. Jag känner igen någons mun, en annans ögon. Har vi setts i förra veckan, för tjugo år sedan, 40 år sedan?
Han vid baren till exempel, som beställer öl, den hållningen. Lite fetare kanske, men, är det inte…
Jo det är han. Ska jag, hmmm, nä, vi kände varann då men känner vi varann nu?
När går man över vänskapsgränsen, bekantgränsen, och hamnar i grålandet där man till slut bara ler lite lätt, halvnickar, vet att man har något gemensamt men är osäker på vad, vem, hur och varför.
Det slutar med att han nickar, jag nickar, och sen nickar vi alla till Conny Blooms låtar och rockriff.

IMG_8059

Massa frimärken från Nürnberg

Massa frimärken från Nürnberg

Nurnberg
Ett kort från Nürnberg 22 augusti 1936, strax efter olympiaden.

Hej Gunnar! Här kommer tyska frimärken och en hälsning från Nürnberg till eder alla. Vi äro krya och pigga men något brev har jag ännu icke orkat med. Tråkigt nog är resan snart slut. Hälsningar tant Ann Mari och farbror Eskil.

Nurnberg

Dramaten förr och nu

Dramaten förr och nu

Dramaten

Spårvagnen går här igen, längs Hamngatan. Fiket till vänster har fortfarande röda markiser, men någon har rivit ner murgrönan och det har blivit högertrafik. På Dramaten spelas en och annan ny pjäs, men de gamla klassikerna håller än. Lummigare har det blivit och cyklisten till vänster cyklar uppåt istället för neråt. Fast på samma sida.

Spårvagn vid Dramaten

Sarajevo 1936

Sarajevo 1936

Sarajevo 1936

Det här ser ju närmast ut som Orienten.

Hej Gunnar! Du må tro farbror Eskil och jag är långt borta nu i främmande land. Här är helt olika mot hemma i Sverige. Så som du ser på kortet sitter folk på gatan och handlar och många av damerna ha svarta slöjor för ansiktet. Hälsningar från tant Ann Mari & farbror Eskil.

Sarajevo 1936

Ännu ett välfrankerat brev på väg


Här kommer ännu ett välfrankerat brev på väg. 56 kronor i olika valörer ska hjälpa till så det når sin adressat, bibliotekstjänst. Det är ett litet pyssel varje gång, och ibland blir det trångt, men till slut går det. Och äntligen får jag lite nytta av alla frimärken som jag samlat genom åren.

Nya svenska frimärken idag

IMG_7976

Idag kom det ut nya frimärken i Sverige. Som vanligt så har de flesta ingen valör på sig, utan det står bara “Brev” på dem. Det betyder just det, att man kan skicka ett brev med ett märke. Idag kostar ett sådant märke 7 kronor, men efter första april så kommer samma märke bara att kosta 6:50. Nej, det är inget aprilskämt. Det är EU som bestämt att porto inte ska få momsbeläggas.
Idag kom det därför också ut ett frimärke med valören 13 kronor. Med det märket kan du skicka brev utomlands. Men inte förrän efter 1 april, skickar du innan dess så får du lägga till en krona.

Tar man bort momsen så skulle ett frimärke egentligen kosta 5.60. Men posten passar på att höja portot till 6:50, samma som du idag får betala för julkorten och B-post. Och dessutom ryktas det om ännu en portohöjning till 1 januari 2017, så då är vi säkert tillbaka till 7 kr. Mer pengar till Postnord, mindre till staten kan man väl sammanfatta det med. Och företagen kan inte heller dra av momsen i fortsättningen, så deras faktiska kostnad ökar med 90 öre. Men vi andra kan skratta hela vägen till brevlådan. I alla fall året ut.

FDC42016

Arkitektoniska och tekniska utmaningar
De fem broar som valts till frimärksmotiv representerar flera olika epoker, byggnadstekniker och arkitektonisk utformning. Byggandet av broar har alltid förknippats med stora utmaningar. Innan järn, stål och betong började dominera som material var broarna byggda i sten och trä. Förr tvingades också konstruktörerna ta till stora marginaler för att säkerställa hållfastheten, men med dagens dataprogram blir det mer precist och smäckert.

FDC62016

Två kungliga jubiléer firas i år
Carl XVI Gustaf föddes den 30 april 1946 på Haga slott. Sedan fadern prins Gustaf Adolf omkommit i en flygolycka 1947 flyttade Carl Gustaf upp ett steg i tronföljden. Den 15 september 1973 avled Gustaf VI Adolf och efterträddes av sonsonen Carl Gustaf, med kunganamnet Carl XVI Gustaf. Bröllopet med Siliva Sommerlath ägde rum den 19 juni 1976, och i år firas både kungens 70-årsdag och Silvias 40 år som drottning.

FDC52016b

Nordisk matkultur
Frimärksrådet har fått många förslag på mat som frimärksmotiv. Dessa frimärken berättar om att vår matkultur är ett resultat av upphämtning av matuttryck från andra kulturer.

Teatern och centralhotellet i Kalmar

Teatern och centralhotellet i Kalmar

Kalmar

Ett kort till Judit, min farmor, 1922. I mitt inre kan jag höra hur den här Ludde låter, som en gammaldags journalfilm. “Tjena,tjena, lodare sörru” och tummarna upp i luften. Verkar vara en festlig typ farmor träffat här.

Böltan Måndag. Käraste Judit & Lodare!
Fick idag morse ditt paket, tack, tack. Vild och glad som aldrig förr. Jag ska vända tåget hemåt på onsdag Hjärtliga hälsningar Ludde.

Kalmar

En romans som nog aldrig blev – del 3

En romans som nog aldrig blev – del 3

båtar i Rumänien

Niestas skriver träget vidare med fel adress, denna gång från Rumänien där han antagligen kommer ifrån. Men meddelandena blir kortare och snart har han glömt sin vårdande ängel där i midnattsolens land.

båtar i Rumänien

Romansen som aldrig blev – del 2

Romansen som aldrig blev – del 2

stadshuset

Niestas dyker upp igen, kortmannen från Rumänien. Eller är det Wiestas? I alla fall ser det ut som om han ” skicka ich herslische gmüse”. Adresserat till Lund rakt av, men det kom fram ändå. Det var inte så stort förr.

“10 september 1946.
O hej Marie.
Nedte bin ich wider in Stockholm schicka ich herslische gmüse. Schreibt kein brief auf meime alte adr. Mein woke behemet Du gleish. Bleibt gut. deine Niestas.”

Kärleken växer och jag med den

Kärleken växer och jag med den

IMG_7947

Visst är det underligt.
För varje barn jag vaggat i min famn, har mitt hjärta sugit åt sig dess doft och väsen.
För varje barn, och senare barnbarn, jag fått möta har min kärlek växt och jag har tänkt att nu blir det fullt. Och så kommer det ett nytt underverk och jag upptäcker förundrad att det fortfarande finns gott om plats för en ny varelse. Jag tror banne mig att mina underverk skapar nya utrymmen hos mig, som jag fyller upp allteftersom. Ett utrymme fyllt av deras livskraft, som jag kan plocka av, de grå dagarna.
Idag var dock ingen grå dag.

Idag fyllde ett av dessa underverk 10 år, vilket bland annat firades med en av födelsedagsbarnet egenbakad tårta samt Ringette-match i ishallen.

Ringette spelaren

special tårta width=

En romans som nog aldrig riktigt blev

En romans som nog aldrig riktigt blev

La Rochelle

Bakom varje vykort finns en berättelse, det är bara det att den inte alltid är helt uppenbar så här snart 70 år senare. Men någonting verkar vara på gång mellan Marianne, min mamma, och denne beundrare. Nestas, som han kanske heter, har kommit från Gibraltar till La Rochelle. Den här gången är kortet vidareskickat igen, från sjuksköterskeskolan i Lund till en annan avdelning i Malmö. En idog och berest man, den där.

La Rochelle

Melodifestival på Friends

Melodifestival på Friends

publikhav vid Solna station

Genrep på Friends, finalisterna finslipar innan direktsändning i finalen. Och när allt är slut väller folk genom Mall of Scandinavia, mot pendeln, bussar och tunnelbanor. För SL kommer det lika oväntat som höstlöven på rälsen, eller snön på vintern.
Så eftersom perrongen på Solna station svämmar över, stängs spärrarna ovanför rulltrapporna och folk fyller på. Fast en del väljer att gå uppåt Frösunda för att ta någon buss norröver eller mot Täby, det finns en del att välja på.
Det betyder att en jämn ström människor passerar övergångsstället nedanför trapporna från Arenabron, och det i sin tur stoppar effektivt upp biltrafiken från Arenan så att en lång kö med bilar ringlar sig bort i fjärran.
Om några timmar är det dags igen, och antagligen upprepar historien sig igen för finalen kommer nog lika överraskande för SL som genrepet gjorde.

publikhav vid Solna station

stopp vid spärrarna

bilköer från Friends

Vykortet som äntligen kom fram

Vykortet som äntligen kom fram

Eiffeltornet

Det var en gång, för länge sedan, ett vykort på Eiffeltornet som köptes av en man som tänkte posta det till sin son. Han satte till och med på ett frimärke. Men på något sätt blev kortet aldrig skrivet i Paris, utan följde med mannen hem och hamnade i en skolåda bland andra vykort.

Eiffeltornet

Och där låg det, bortglömt och oskickat i många år, tills sonen en dag fann det och tänkte att det var ju synd att ett så fint kort aldrig blev skrivet och skickat. Så sonen tog med sig kortet till Paris, för att äntligen se till att vykortet fick göra det som det var menat för, resa till Sverige på det riktiga sättet.

Men nu var det en annan son som skulle få kortet, och eftersom det fanns en sonson också, så skickades kortet till dem båda. Så på det sättet fick Loa snart ett vykort som köpts och frankerats av hans farfarsfar, åter frankerats av mig, hans farfar, och sedan dök upp i hans fars brevlåda en måndag, där han kunde hämta det och sätta upp på väggen.

Men först fick det gamla kortet vara med och skapa en Hej-igen bild, mest för att jag råkade hitta den exakta platsen där fotografen stått två generationer tillbaka när han tog ursprungsbilden.

Eiffeltornet

Idag ser det nästan exakt likadant ut på platsen.

Eiffeltornet

Så blir det dags att komplettera det gamla frimärket från 1954 med ett lite modernare, och lägga det på lådan.

Eiffeltornet

Och när de franska brevbärarna gjort sitt, och de svenska också, hamnar kortet till slut i en brevlåda i Bromma. Men det här är nog inte slutet på historien,jag har en känsla av att det finns en fortsättning.

Eiffeltornet

Bloggen fyller 10 år idag

Bloggen fyller 10 år idag

blogg10ar

Idag är det 10 år sedan jag började fylla på den här bloggen, och det firar jag med en rejäl ansiktslyftning. Tanken är att göra mer material synligt, och jag har därför börjat gå igenom alla mina inlägg genom åren, uppdaterat länkar och försökt få alla bilder i samma storlek, samt högst upp i varje inlägg.
Under rubriken bloggen under 10 år, dyker det varje dag upp inlägg relaterade till dagens datum, och de gamla inläggen passar jag på att rätta till. Ett bekvämt sätt att få en bättre blogg, och det ger även ett mervärde till de nya dagliga inläggen under den här omgången av #blogg100.

10 år, det är både en lång och kort tid. Jag kan konstatera att min blogg just idag innehåller 2 400 inlägg vilket visserligen bara är 43 fler än för tre år sedan. Men det beror inte på improduktivitet. Det beror dels på en rejäl rensning, dels på en del omplacerat material till andra webbplatser.

En stor del av bloggens ansiktslyftning sker på insidan. Jag har anpassat den till dagens teknik så att den ska synas lika bra på datorer, som på Ipads och i smartphones. Grunden är lagd för att bloggen ska fungera enkelt och bekvämt i ett decennium till. Bloggen kommer även i fortsättningen att fungera som min kreativa verkstad, som nu har vidöppen dörr och är alltmer välstädad. Det känns riktigt bra.

En annan värld

En annan värld

lyktstolpe

Det finns en annan värld som vi inte ser.
Det är först när vi stannar en stund på en plats, som den andra världen träder fram. En timmes vila på en parkbänk vid Mosebacke torg lockar fram den andra världen. Duvorna som exakt synkroniserade gör samma rörelser, går åt samma håll, ser likadana ut. De två holländska turisterna som också de gör samma rörelser, går åt samma håll, ser likadana ut.
Trafikskyltarna som förbjuder parkering på ena sidan, men bejakar all sköns händelser på baksidan. Lyktstolparna som i vanliga fall bara står i vägen eller pissas på, de blir efter en timmes parkbänk meddelandecentraler för de invigda.
” Vi tackar mamma för allt”. ”Ta era krig och dra åt helvete”, ”Även om världen går under imorgon, så planterar jag mitt träd idag”.
Kom hit, gå dit, se detta, lyssna och köp.
Det finns en annan värld, som vi bara ser ibland.

Den vithövdade skatan

Den vithövdade skatan

IMG_7870

Det kanske är väldigt vanligt, det här med att en skata kan ha ett vitt huvud. Men när jag såg det förstod jag inte först att det var en skata. Sen trodde jag att jag såg fel, men när jag till sist lyckades krångla fram min Iphone och ta en bild precis när skatan flög iväg kunde jag konstatera fakta.
Det ÄR en skata med vitt huvud, och så ser inte skatorna utanför mitt fönster ut.

Vår sommar höst och vinter

Vår sommar höst och vinter

Det enda som hörs är väckarklockans tickande, men det går ändå inte att somna. Så för att fördriva tiden tar jag en bild av täcket, vrider, vänder, beskär och flyttar och lägger på lite filter i min Iphone. Sparar.
Med rätt ram kanske de skulle platsa på den tomma väggen därborta…
Somnar.

Bara elände, botten och bölder

Bara elände, botten och bölder

Malmö

1966-07-27
50 år sedan nästan på dagen. Det var på den tiden då Kolmårdens djurpark var botten. Bilden föreställer något gammalt i Malmö, och inte verkar det vara roligare där heller, av texten på kortet att döma. Skurit böld, bara det!

“Hej, Tack för ditt brev nr 1. Mycket trevligt. Efter det bilade vi till Malmö, så de andra ligger väl hemma och väntar. Stannade på vägen ner i Kolmårdens djurpark. Botten. Låg över på Motell vid Vättern. Har nu varit här några dagar, var i Elsas våning. Hälsar på hos Torbjörn annars inget. Ingen TV, inget att göra, skurit böld igen, dötrist, längtar hem. Hoppas du har det roligare. Längtar. Puss Mamma.”

Malmö

Nu blommar hårsnodden

Nu blommar hårsnodden

hårsnoddar
Det som göms i snö och kommer upp i tö brukade vara hundbajs och cigarettfimpar. Men nu har vi fått en ny produkt som har märkvärdigt svårt att sitta kvar på rätt ställe. Hårsnodden. Som krokusar och snödroppar, som tussilago och vide pryder de rabatter och rännstenar. För obetydliga att böja sig efter, för billiga att bry sig om, lever de ett flyktigt liv i händerna på fumliga som har sin uppmärksamhet på helt andra håll.

Axe – en lockande doftdjungel

Axe – en lockande doftdjungel

doftande flaskor
Det är en djungel därute. En doftande djungel med en till synes oändlig rad av ständigt nya dofter. Jag köper ju Axe för att killarna i reklamen ser coola ut och tjejerna gillar verkligen Axe. De ser jätteglada ut när Axemannen passerar. Men jag har ännu aldrig hittat just den Axedoften.
Sanningen att säga så har jag aldrig hittat samma doft två gånger i min affär, där Axehyllan för övrigt hade blandats med blossaglögg nu senast. Axedofter verkar tillverkas i väldigt små upplagor som tar slut rekordsnabbt. Och den där doften som glädjer tjejerna i reklamen, den måste ha slagit alla slutrekord. Om inte … Hmmm…
Kan det vara Blossaglöggen som Axemannen tagit fel? Det kanske är Blossadoften som är hemligheten?! Jag får väl prova, och återkomma med en rapport.
(Tillägg – det var inte så lockande med Blossadoften. Faktiskt tvärtom, de enda som närmade sig var en bullpatrull som undrade om jag ville komma på ett väckelsemöte för utslagna.)

När farmor är orolig, skicka ett kort

När farmor är orolig, skicka ett kort

fiskebåt

1979-07-05
Har man en mamma/farmor som oroar sig för minsta solbränna, så är det kommunikation och information som gäller. Det gäller att hålla oroliga mammor/farmödrar uppdaterade. Dela med sig av vardagens små incidenter. Kommunicera budskapet. 1979 fanns det bara telefonkiosker, och var man utomlands så ringde man inte. Man skickade kort.

“Hej. Jag ringde men ni hade åkt. Jenny påkörd av moped, Jessica hål i pannan efter vurpa i rutschkana. Jenny blåtira. Jessica bet av ett glas. Idag första soldan. Igår natt +7 grader. Jenny hostar. Jessica förkyld. Annars allt bra. AYJJ.”

fiskebåt

Bloggen är min verkstad – så här går det till

Bloggen är min verkstad – så här går det till

blogg100bild

Jag har tidigare konstaterat att ursprungstanken med den här bloggen var att den skulle fungera som en anteckningsbok för mig själv. Men med åren har den utvecklats och blivit ett verktyg i mitt skapande. Här har andra hemsidor fötts, till exempel den om Norra begravningsplatsen och Hej igen. Och den om de svenska förstadagskuverten. Här har två nu utgivna böcker funnit sina former, och här har jag experimenterat och prövat olika kodningar.

Det har också varit en testcentral när jag vill se hur bilder skickas till en blogg, hur och var jag kan placera olika poster på en hemsida och hur olika sociala medieplattformar kan kopplas till varandra utan att det stör för mycket.

Oordningen tog över
Allt detta mixtrande har gjort att ordningen lämnar en del att önska, eller jag kanske ska säga att oordningen har tagit över. Bilder har fel format, taggar ligger på fel ställen, länkar är brutna och rubriker avhuggna. Så årets blogg100 utmaning blir, förutom att lägga upp ett inlägg om dagen, att fixa till alla gamla inlägg som samlats de senaste tio åren, så att de kan hänga med ett tag till. Nytta med nöje är aldrig fel.

Nu ska det fixas till
Till min hjälp har jag ett avsnitt på förstasidan som heter Oldies and Goldies där jag sporadiskt kan gå in och modernisera inläggen med ett enkelt klick. Men framförallt ska jag i år använda en plugin som heter “TSP On This Day“. Den placerar alla inlägg som under 10 år har skrivits just detta datum, i en fin slider till höger. Då kan jag gå in och fixa till de inläggen varje förmiddag, så när blogg100 utmaningen är klar, kommer 100 dagars inlägg i tio år att vara i toppskick. Och samtidigt blir det en “walk down memory lane”. Den får ni gärna vara med på, så klart.

Rövargrottorna i Skuleberget

Rövargrottorna i Skuleberget

Skulegrottan

Rövargrottan i Skuleberget var nästan oåtkomlig förr, på femtitalet, nu är det i princip asfalterat ända upp. Det betyder att dalen är lika djup, berget känns lite lägre men utsikten är lika strålande.

Stairway to heaven och nästa års blogg100

Stairway to heaven och nästa års blogg100

stairwaytoblogg100

Så är Blogg100 över för denna gång och jag tackar för mig. Mest tackar jag blogg100 för att den fått mig motiverad att samla material om konsten på Norra begravningsplatsen i Solna, var kändisarna ligger begravda samt uppdatera AP-förlagets hemsida. Och så har jag hunnit rensa lite annat som legat och skvalpat i gränderna i mina internetkvarter.

100 dagars bloggande har resulterat i 537 inlägg här på min speciella #blogg100 sida, med en slutspurt där jag lade ut ett inlägg i timmen under 10 dygn. Allt i upptäckarglädjens anda för att bli mer insatt i hur saker och ting fungerar. Och ibland hur de inte fungerar alls.

Tar jag inte fel så var detta fjärde året som jag blogg100ade, och jag har lyckats gå i mål alla åren. Tack vare blogg100 har jag tidigare under åren fått en bok färdig, satt upp en utställning med hejigen-bilder, fått i uppdrag att hantera flera hemsidor och, inte minst, upptäckt många andra fotografer och bloggare som inspirerat och underhållit. Vem vet vad som ligger i framtiden.

Nu kommer domänen arhammar.eu att få fortsätta ett vardagsliv som experimentverkstad, för att kanske åter blomma upp om ett år när det blir #blogg100 dags igen.

Men då kommer det säkert att bli i en helt annan form, med ett helt annat innehåll och med den teknik som kommer att finnas då.

Blogg 100 triggar kreativiteten hos mig, och sådana energikällor behövs. Tack för det Fredrik Wass. Så, vi ses om ett år om inte förr!

Vem har snott Bobergs skylt?

Vem har snott Bobergs skylt?

bobergs grav

För en månad sedan gick jag en tur på Norra begravningsplatsen, och passerade bland annat förbi paret Bobergs grav som är lite speciell. Den är inte speciellt stor, inte iögonfallande, mycket ödmjuk på något sätt. Den skulle kunna ha varit jättestor och flott, för Ferdinand Boberg gjorde storslagna saker. Han är mannen bakom Waldemarsudde i Stockholm, NK-huset, Rosenbad, posthuset i Malmö och så vidare. En storslagen arkitekt. Och hans fru Anna Boberg var grym hon med, konstnär med många strängar på sin lyra.

Idag gick jag åter förbi graven, och trodde först att jag gått fel. Men det visade sig att jag var på rätt plats, dock var något annorlunda. Skylten på graven fanns inte längre, den med texten om parets aska och deras önskan om att askan skulle få vila i frid. De borde kanske lagt till “och låt bli skylten”. För nu är den borta.
Jag hoppas att den bara är på putsning, men jag befarar att någon försöker skapa sig en hacka på den, hos någon skrupulös skrothandlare.

Flash: Skylten återfunnen!En man vid namn Anders noterade i förra veckan att gravplåten hade lossnat och tog då in den till expeditionen. Han har också kontaktat ett stenhuggeri som kommer att utföra återställandet.

bobergs grav

Jag går förbi Fogelströms hus på Fjällgatan

Jag går förbi Fogelströms hus på Fjällgatan

Fogelströms hus

Här ovan är Per Anders Fogelströms hus på Fjällgatan i Stockholm, och här nedan är den utsikt han hade. Det måste ha varit väldigt inspirerande. 1973 var jag där som 21-åring och intervjuade honom för en tidning som vi gjorde på journalisthögskolan. Han var väldigt tillmötesgående, svarade snällt på mina frågor och log mot min kamera. Efter intervjun hade han ingen brådska, utan han bjöd på kaffe, vi pratade om Stockholm, utsikten från hans fönster, min utbildning och vad jag gjorde på fritiden.
Han tog sig tid, och så här i backspegeln 40 år senare konstaterar jag att han inte bara tog sig tid, han gav mig av den också.
Det tyder på ett stort och generöst hjärta. 2017 är det 100 år sedan han föddes.

Fogelströms hus

Berättelsen om Oscar Wildes försvunna snopp

Berättelsen om Oscar Wildes försvunna snopp

Oscar Wilde

Oscar Wilde föddes i Dublin 1854. I en av stadens parker sitter han som målad staty på en sten, med blicken vänd mot sitt födelsehus. Jag tar en bild. Två år senare står jag framför hans grav som finns på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Även här tar jag en bild.

Efter sin död på Hôtel d’Alsace 1900, begravdes Wilde först i en anonym grav på Bagneaux-kyrkogården. Men 1908 flyttades han till sin nuvarande plats, och 1912 kom gravmonumentet på plats, en sfinx-skulptur av Jacob Epstein. Han skulle jobba vidare på plats.

Monumentet rönte stor uppståndelse, både för sin tidsotypiska stil men framförallt för exponeringen av könsorgan. De måste döljas och det gjordes med hjälp av en presenning och en gendarm som stod på plats intill. En dag när Epstein kom till kyrkogården, hade man till och med lindat in genitalierna i gips, eftersom testiklarna ansågs för stora.
Konstnären ombads att antingen kastrera eller dölja härligheten under ett fikonlöv.

Efter två år under presenning och med en gendarm intill, invigdes monumentet med ett täckande bronsstycke i form av en fjäril. Epstein var rasande och vägrade infinna sig vid avtäckningen.
Den kände poeten och ockultisten Aleister Crowley ledde ceremonin. Några veckor senare gick han tillbaka och plockade bort bronsfjärilen, hängde den runt halsen och sökte upp Epstein med budskapet att hans verk nu visades som det var tänkt.
Fram till 1961 skedde inte mycket mer än att den blottade pungen glänste allt mer av alla besökares smekningar, samtidigt som den övriga statyn åldrades i vanlig oputsad ordning.

Då beslöt sig några äldre brittiska damer för att ta saken i egna händer, och hackade bort allt som de tyckte var oanständigt, helt och hållet. Dagen efter samlades de bortknackade delarna in av kyrkogårdens restaureringsavdelning och användes under många år som brevpress på kontoret.

Någon gång i mitten av 1980-talet började turister att kyssa monumentet, och genom åren överhöljdes monumentet med läppstift, till den grad att det till slut sakta förstördes. Så 2011 rengjordes monumentet av Oscar Wildes efterlevande och man satte upp skyddsglas runtom för att göra det kyssäkta. På graven står en strof:

Men allt är gott, han har nu nått till livets slutstation,
och andras tårar bräddar snart medkänslans spruckna krus.
De utstötta som sörjer jämt, de sörjer honom nu.

IMG_0652

Ett rådjur hoppar fram

Ett rådjur hoppar fram

ARH_3975

De finns mitt ibland oss, till exempel på en av gångvägarna på Norra begravningsplatsen i Solna. Kan tänka mig att det är en bra plats att vara på som rådjur. Inga jägare i närheten, rätt mycket häckar att gömma sig bakom och lugnt hanterbar trafik. Vatten finns i hoar lite överallt, massor av gräs och blommor att äta på.

Här ligger Astrids Bröderna Lejonhjärta

Här ligger Astrids Bröderna Lejonhjärta

ALbroderna
Här ligger bröderna Nils och Bertil Bergström begravda, och detta är den ena av de två gravar som inspirerade Astrid Lindgren att skriva om Bröderna Lejonhjärta. Hon promenerade ofta förbi stenen efter att ha besökt sin mans grav.
Den andra graven som sägs ha inspirerat Astrid, är ett brödrapar som ligger begravda i Vimmerby.

Villorna på Lindhagens kulle

Villorna på Lindhagens kulle

ARH_2730

August Strindberg kallade den här delen av Norra begravningsplatsen för fåfängans kulle, och där ville han inte ligga. På vissa ställen påminner det om ett villa och radhusområde, ett väldigt lugnt sådant. Man kan nog säga att Lindhagens kulle, som toppas av minneslunden, är ett monument över en sekelskiftsepok som svunnit, även om många av namnen på gravarna fortfarande syns i vårt samhälle på det ena eller andra sättet.

ARH_2716

ARH_2715

Och trots att gravmonumenten står rätt tätt på kullen, så finns det ändå utrymme för viss förtätning och nybyggnation.

ARH_2713

ARH_2714

När löven blåser

När löven blåser

ARH_2754

När vinden leker sig fram längs begravningsplatsens gångar, passar löven på att åka snålskjuts till någon samlingsplats längre fram.

När gravstenen blir konstverket

När gravstenen blir konstverket

IMG_3463

Det finns tillfällen då hela gravstenen på Norra begravningsplatsen i Solna blir ett verk i sig. Här är några som sticker ut.

IMG_3172

ARH_3640

ARH_2471

ARH_0860

En grav i delar

En grav i delar

IMG_3445

Jag vet inte vad som hänt, men ibland blåser det väldeliga på kyrkogården. Jag har också sett ett gäng på fyra rådjur som hoppade över en häck. Kanske någon som hoppat fel?

Den lille ekorren

Den lille ekorren

ARH_3597

För jag ska samla nötter, från morgon och till kväll. Femton åt min syster och tjugo till mig själv.

Den okända graven i Solna

Den okända graven i Solna

ARH_3657

Mitt emot den mäktiga Millesstatyn som står över Gösta Ekmans grav, ligger ett stort fält som kallas för kvarter 15D. Det är ett gammalt kistområde, men nu står där bara en liten sten, ensam mitt på ängen.
Ingen verkar veta när den stenen hamnade på plats, vem som ställt dit den eller varför den bär namnet Margie.

ARH_3656

Sedan tidigare, precis i kanten av samma fält, finns det en liten oansenlig sten som det står Sara på, (1909-1912). Sara var en liten flicka som tre år gammal dog i lungtuberkolos. Hon har antagligen fått symbolisera många andra, för vid stenen finns det ofta fräscha blommor. Vid okända Margies sten finns det några plastfigurer och en lykta, och då och då hamnar även en mindre bukett runt den stenen också.

IMG_4787
Saras oansenliga grav

Jag gick med i blogg100 och du kan inte ana vad som hände!

Jag gick med i blogg100 och du kan inte ana vad som hände!

IMG_3754

Blogg100 driver ingen trafik till min nyskapade extrasajt. Om min medverkan i blogg100 hade varit beroende av höga besökssiffror så hade den dött förtviningsdöden för ett bra tag sedan. Om ni får höra att jag i snitt har en besökare om dagen, och att det är jag själv, så fattar ni.

Rekordet är 18 besökare
Mitt rekord denna omgång är 18 besökare den 14 mars. Då skrev jag om att man kan undvika depression genom att träna hörseln. Ett annat inlägg här om att dålig hörsel lägger beslag på din hjärna renderade mig tre besökare den 25 mars. Ja två förutom mig då. Samtidigt fick det inlägget 348 delningar på facebook och ett otal gillatummar.

Varför är jag inte ledsen?
Men jag är inte så ledsen för de dåliga blogg100-besöken. Eftersom det är fjärde året jag är med i blogg100, så tänkte jag att det var dags att #BLOGG100 fick sin alldeles egna plats i min bloggvärld. Den hamnade på arhammar.eu. Det har blivit min experimentverkstad, och blogg100 piskar på mig att gör något nytt varje dag. Just nu experimenterar jag med ett tema från Elegant themes som heter eNews. Jag kombinerar det med IFTT för att få över Instagram direkt till den bloggen. Sedan har jag ett plugin som heter postie, för att få över inlägg från en av mina andra hemsidor till densamma.

Experimenterar, pular och fixar
Jag experimenterar också med att göra massändringar direkt i min databas med hjälp av SQL kod. Nyss har jag till exempel ändrat bredden på alla bilder, så att de ska rymmas i det här temat. Sen ska jag också ändra alla rubriker där det står Staty till att det ska stå Sten. Här hittade jag koden för det, till slut.

Blogg100 håller mitt skapande vid liv och får mig att tänja mina gränser. Joråsatt.

Årets äggjakt avklarad

Årets äggjakt avklarad

mystiska bägaren

Station fem i årets skattjakt:

“Näh, vidare, mot Krok, Storpåsse och hans medhjälpare, mellanpåssarna! Tjolawobalong! Nu ska vi göra en trollerihittagodisskattbrygd. Vi behöver sex ingredienser. Återvänd till köket! Ni behöver en andesked att ta med.
• En tesked tranbärsjuice -TJO
• En tesked chokladpulver- LA
• En tesked bubbelvatten – WO
• En tesked sirap – BA
• En tesked dundermjöl -LONG.

Ge blandaren din ingrediens. Låt Morfarfar dricka den färdigblandade drycken, så blir han konstig och kommer att säga en ledtråd till var och en. Men han dricker inte om ni inte säger trollformeln.”

mystiska bägaren

Dom sa trollformeln. Min mage repar sig så sakteliga medan jakten går vidare…

mystiska bägaren

mystiska bägaren

VM i fotboll 1958

VM i fotboll 1958

Råsunda

Här stod jag med min pappa 1958 och såg hur de spelade VM i fotboll på Råsunda.
När de nu har rivit södra läktaren, ja hela stadion, så kan man få en känsla hur det var. Vi hade transistorapparater och såg åtminstone halva plan. Idag befolkas parken, eller kullen snarare, av A-laget som sitter utspridda lite överallt på det som förr vare första parkett, och dessutom vår kälkbacke. Ingen tittar längre bort mot Råsundastadion, och de som halkar nerför sluttningen mot busstorget har varken kälke under rumpan eller skidor på fötterna.

Solförmörkelsen 2015

Solförmörkelsen 2015

Solförmörkelse

Min selfie av solförmörkelsen idag. Totalt tog det ungefär två timmar för månen att passera solen, från höger till vänster.
Solförmörkelsen kulminerade vid elvatiden här i Frösunda.
Det här var den mest omfattande solförmörkelsen i Sverige under överskådlig tid. Det dröjer till 2039 innan jag får chansen att se något likande igen. Då ska jag ställa mig på samma plats och ta en selfie, eller vad det kan heta i framtiden.

Solförmörkelse

Min blogg fyller strax innan Hilda

Min blogg fyller strax innan Hilda

hilda fyller nio år
Hilda fyller 9.

Det första inlägget här på min blogg handlade om att det var det första inlägget på min blogg. Det var den 10 mars 2006.
Mitt andra inlägg kom nästa dag och var en dikt om vänner som tagit slut.

Jag har skaffat nya vänner, för de gamla har tatt slut
det finns inga som jag känner, som jag har känt förut
De nya verkar coolare, fräschare på nåt sätt
med såna justa polare, blir livet riktigt lätt
och om sen någon spolar´e, så gör på samma sätt

Mitt tredje inlägg kom den 12 mars och där hade jag fått blodad tand, med en sammanfattning om allt som skulle komma under de närmaste åren. Så här i backspegeln kan jag konstatera att planeringen höll rätt bra, förutom att jag kanske inte haft ett inlägg varje dag, om man undantar de fyra #blogg100 perioderna. Men 2708 inlägg har det i alla fall blivit under min bloggs nio år, illustrerat med 3611 bilder.

Och sen kom fjärde bloggdagen då lilla Hilda föddes, och igår fyller Hilda 9 år samtidigt som hon skrinnade in på isen med AIKs damer i bandyfinalen. Tiden går fort.
Grattis Hilda!
bandy på isen

Hilda är hon med svarta hjälmen.

På premiär med Dyke Hard

På premiär med Dyke Hard

Dyke hard

Den svenska filmen Dyke Hard hade premiär och av en oviss anledning var jag på plats med Vip biljett och allt. Resultatet av en frågetävling som jag vunnit och en slogan jag skrivit gjorde att jag kunde dricka en skvätt vitt vin, ta lite chips, twistchoklad och titta på filmen.
Jag skulle väl placera filmen i samma kategori som Calle P med Carl Gustaf Lindstedt från 1965. Den hamnar liksom utanför betygssystemet, och mäts med en annan skala, nedanför 1 stjärna, 1 soffa, 1 raket eller vad man nu mäter med. Det är en film för de initierade, en Antingen/Eller film, ungefär som när man ser förskolebarnen spela teater i gympasalen. Är de ens egna så tjuter man och stampar takten, är det några andra bläddrar man förstrött på mobilen. Antingen/Eller. Och jag satt på plats 42 och vann en Dyke Hard tröja. Jo jo.

Dyke hard

Blogg 100 går i mål

Blogg 100 går i mål

Se där: 100 blogginlägg på lika många dagar. Och ibland några fler, om sanningen ska fram. Så jag slänger in en bild på övergångsstället vid Abbey Road, bara för att jag kan. Hann inte skriva något om det. Jag sammanfattade mina tankar om blogg100 i ett inlägg på Facebook:

För mig har blogg100 självklart inneburit att skrivandet kommit igång ordentligt. Men jag har också insett att bloggen som uttrycksform fått skarpare konkurrens av Instagram, Facebook och Twitter till exempel. Så när ett inlägg läggs på Instagram, ger det flest reaktioner där, tätt följt av Facebook. Bloggen och Twitter flyter rätt spårlöst förbi. Var form har sin fördel, men vill man ha dialog så är Facebook och Instagram överlägsna. Nyhetssökande sker bäst på Twitter. Mitt bloggande här blir numer en sammanställning över vad jag skriver på andra plattformar, en sorts digitalt arkiv. Ibland lite mer utförligt än på andra plattformar, nån bild extra, en snyggare rubrik.

Till detta kan jag lägga att bloggandet för min del nog mera går emot att vara det som var meningen från början när den här bloggen startade 2006. En kittel där jag kokar ner mina idéer, som sen kan leda till något annat. Både bilderna på hejigen, Sliderbilderna på samma plats, arbetet med Norra begravningsplatsen och några böcker har sitt ursprung på den här bloggen.

Och nu fortsätter jag med att förbereda kulmen på två års letande efter den gamla dopfunten till Hagalunds kyrka. Jo, det var nämligen så att…

Nationaldagen i Sundbyberg

Nationaldagen i Sundbyberg

Tivoli och uppträdande, popcorn, varm korv och massor av folk. Men ändå inte så hysteriskt som det skulle kunna vara, utan till och med utrymme för en svanfamilj att ta en sväng upp på land innan de sakta drog sig ner i vattnet igen. Nationaldagen firades av många i Sundbyberg i år.

Skattjakten i  Paris

Skattjakten i Paris

Skattjakt i Paris

Det var osäkert om det skulle fungera. Att gräva ner en liten skatt i Paris och hoppas att barnbarnen hittar den två veckor senare har sina risker. Men vi chansade och nyss fick vi beskedet att skatten var funnen, och skattkartan hade fungerat bra. Här är ledtråden:

Jag följde efter den mystiska mannen när han gick där på gatan. Det var vid Place d´Italie i Paris.
När han kom fram till huset med alla blå markiser, gick han inte över gatan utan in till vänster i en park och spejade omkring sig.
Jag låtsades inte se honom. Då fortsatte han fram till det stora trädet, och det verkade som om han grävde ner något där. Jag kunde inte riktigt se vad det var men jag tänkte att jag skulle se efter när han hade försvunnit på sin motorcykel.

Skattjakt i Paris

Jag skulle precis gå fram när jag hör mormor ropa jättehögt: Anders, kom genast, bussen till flygplatsen går nu. SPRING!!
Äsch, tänkte jag, men vad gör man? Så nu måste ni hjälpa mig, gå till trädet, gräv lite vid krysset och se om ni hittar något. Kom ihåg, det är ett HEMLIGT uppdrag. Finns det någon skatt där, får ni dela på den.

Skattjakt i Paris

Skattjakt i Paris

Picasso o pappas fik i Paris

Picasso o pappas fik i Paris

pappas fik

På Boulevard de Montmartre 6 fanns en gång ett café som hette Café de Madrid. Det var ett anrikt fik där sekelskiftets journalister och skribenter brukade samlas för diskussioner och idéutbyte. Det var också här, vid bord 9, som Victor Goddet, Henri Desgranges och Géo Lefevre satt en dag, det kan ha varit den 20 november 1902, och kom överens om att grunda ett cykellopp som de kom att kalla “Tour de France”. Den 1 juli 1903, på eftermiddagen, gick starten för 60 cyklister och den förste vinnaren hette Garin. Han fick 20 000 francs, vilket inte var en dålig summa på den tiden.
Vid bord 9 brukade också författaren Baudelaire sitta på sin tid. Poeten Verlaine hade sin egen stol på Café de Madrid och 1937 var det Picasso som ofta tog sitt kaffe här. 1953, då den äldre bilden är tagen, satt min pappa vid ett av uteborden och tittade ut över strömmen av människor som gick förbi.
I början av 1990:talet stängdes caféet för gott och idag ligger Musée Grevins restaurang på platsen.

picasso

Pappa på muren i Paris

Pappa på muren i Paris

en mur i Paris

i juli 1953 var det bara 8 år sedan andra världskriget slutade, och suget efter att resa ut i Europa var stort. Pappa Gunnar hade redan cyklat och liftat en gång till Paris strax efter krigsslutet, men nu när han bildat familj och äldsta sonen, jag, blivit ett och ett halvt, tyckte han och mamma att jag kunde ha det bra hos tant Britta medan de två drog till Paris. Idag vet jag inte vem tant Britta var, men det var nog en trygg famn att vara i eftersom jag överlevde utan några större trauman.
Bilden är tagen från Seine vid Eiffeltornet med Trocadero i bakgrunden, ett något annorlunda Trocadero. Men muren pappa sitter så ledigt på är densamma idag, ner till minsta streck vad jag kan se.
Det såg så skönt ut att jag inte kunde motstå att själv sätta mig där, 61 år senare.
Jo det kändes bra.

jag i Paris

Sista bilderna från Paris

Sista bilderna från Paris

Paris

Istället för att sätta sig lugnt och titta på blomsterprakten i Jardin de Luxembourg, hamnade vi i den låååånga kön på Musée d`orsay för att titta på Impressionisterna och Van Gogh utställningen. Och senare blev det flera underjordiska fyrvägskorsningar när vi skulle hitta rätt Metrolinje hem. Det går, men man måste veta vad slutstationen heter.

Paris

Paris

Det jättehöga berget i Solna

Det jättehöga berget i Solna

Berget i Solna

Det höga berget på Hannebergsgatan är inte alls lika högt idag som det var i mitten på femtiotalet, då vi barn tog den vägen upp till lekparken. Det beror säkert på min ålder, men också på att man rivit ett hus och byggt ett nytt i kanten där det var en hög mur tidigare.
Det var hursomhelst inte en tanke att man skulle gå på trottaren, när det fanns det här höga berget att bestiga.

Sista dagen i Paris

Sista dagen i Paris

Den sista dagen i Paris, lång promenad och väntan inför kvällsflyget. Så lyfter vi mot Stockholm och därnere skymtar Eiffeltornet. Till vänster är det solnedgång över alperna, och till höger ett tussigt soltäcke bort mot öster.

Dagen i korthet

Dagen i korthet

En kopp lyxkaffe på Jessi och Ristos veranda som fått friserade buskar, och senare en promenad längs Gustav den tredjes boulevard i Frösunda som på vissa ställen har en klar fransk känsla.

Mördarsniglarna ska delas

Mördarsniglarna ska delas

mördarsniglar

Nu dyker de upp, den ena fetare än den andre. I tidningarna får vi tips om att de ska utplånas genom att man ska strö salt på dem, fylla dem med öl, plocka dem och frysa in. Salt på sniglar är som salt på sår. No good. Öl, va ska de få det för? Frysa in?! bland de andra kotletterna med risk för att nästa svampstuvning blir en snigelstuvning?
Det finns bara ett sätt, det är att dela och att dela snabbt.
Delad glädje är dubbel glädje.

På lördag blir det auktion av den kinesiska minnesboken fylld med frimärken

På lördag blir det auktion av den kinesiska minnesboken fylld med frimärken

Nu är det dags att se vad de gamla kinesiska ostämplade frimärkena verkligen är värda. På lördag auktioneras de ut på frimärkshuset, en komplett uppsättning av frimärken från när Kina blev kommunistiskt efter andra världskriget, till 1955. Allt väldigt snyggt paketerat i vackert album med sidenomslag. Utropspriset är 2000 kronor.

1471 (*) Gift album with unused stamps 1949-55, eg Radio Gymnastics in blocks of 4, first printing. Mi 2.600. 2.000

1472 8 gift albums with used sets 1961-63, eg Stage Art 1962 and 2 albums with unused sets eg Landscape 1963. 1.500

Här skapas ett fynd

Här skapas ett fynd

Någonstans just nu börjar jag ifrågasätta om min plan verkligen var genomtänkt. Men jag har passerat ångertröskeln, så det är bara att fortsätta tills det bittra slutet. Det är 160 högar som ska sorteras och fyllas på, för att sen delas upp, gummibandas och sorteras och …

Beatles på frimärke

Beatles på frimärke

Och nu finns de på frimärke också, Beatles. Det hade jag glömt, men så hittade jag det här på ett kort från London.

När inget speciellt har hänt

När inget speciellt har hänt

Vad gör man när man inte har något speciellt att skriva om, men inte vill bryta medverkan i blogg100 på dag 79? Jo, man påminner sig själv om ett fullsatt Medborgarplatsen, en strålande sol, köande bussar på Slussen och lugnet på Bastugatan och vips kan man börja tänka på inlägg nummer 80 istället.

Hemma hos Ivar Lo står tiden still

Hemma hos Ivar Lo står tiden still

Ivar Lo Johansson, en av våra stora författare, dog 1990 då han var 89 år gammal. Eftersom Ivar Lo:s arbetsrum står som det stod den dag han dog den 11 april, ligger sista numret av arbetet ihopvikt och oläst på hans skrivbord. Där finns också en bunt med tomma papper, hans fina bläckpenna, en halvt rökt Bellman cigarill i askkoppen med tändsticksasken från gyldene freden.
Det var här i denna enrummare han skrev alla sina böcker sedan han flyttade hit till Bastugatan 1934. Två dörrar bort ligger hans andra etta, där han bodde från 1936, då den första enrummaren blev hans arbetsplats. På bokhyllan till höger, bakom hans skrivstol, ligger en svartvit bild på Ivar Lo vid sitt skrivbord. Jag tar upp den, gör en hej-igenbild och förnimmer att tiden verkligen står stilla på vissa platser.

Jag vill klaga på pusslet!

Jag vill klaga på pusslet!

pusselbitar

Nu har man kommit till slutet av Europapusslet. Det är visserligen från den tiden då det inte fanns så många länder att hålla reda på, men ändå. Städerna ligger ju där de ska. Här har jag lagt upp de tråkiga havsbitarna i sina former, som man ska göra. Gubbpluttar med huvud för sig, utan huvud för sig, liggande H och stående H för sig samt de knepiga för sig. Inget konstigt. Sen är det bara att scanna konstiga former, och till slut köra alla bitar på samma plats tills en faller i. Som man ska göra.
Men då, helt plötsligt, visar det sig att vindrosen och E-U-R-O-P-A inte ligger där de ska på bilden, till vänster om Molde, utan till höger om Island?!?!
Jag vill kunna klaga, nånstans. Ravensburger! Det här var INTE bra. Verkligen i-n-t-e bra.

En snabb fika innan vi drar vidare

En snabb fika innan vi drar vidare

En kopp bryggkaffe med lite mjölk, en capuccino, stor, med en muffin fylld med hela blåbär och vit choklad samt en Cola zero till kladdkaka med vispgrädde och chokladsås på det. Sen blir det teater.

Nya frimärken idag

Nya frimärken idag

Idag kom det ut nya frimärken och jag passade på att få dem förstadagsstämplade samt signerade av de som ritat dem. Till vänster signerar Henrik Karlsson sin flagga, och till höger väntar formgivaren Veronica Ballart Lilja på att signera sina “Det-ska-vi-fira” märken. På plats fanns också Eva Ede som fick signera sina kyrkomärken, tillsammans med gravören Piotr Naszarkowski.

Molly och Sanne på trappan 90 år senare

Molly och Sanne på trappan 90 år senare

Molly o Sanne

Det var två år sedan. Ur det gamla fotoalbumet föll en bild. Det föreställer min farmor och en väninna utanför en offentlig byggnad. De står på en trappa och väninnan verkar glad medan min farmor slår ner ögonen och korsar sina fötter medan hon lutar sig lite mot muren som ramar in trappan.

I två år har jag burit med mig bilden, jämfört den med olika byggnader, tittat på bakgrunder, letat byster på pelare men inte funnit den rätta platsen. Men så bestämde jag mig för att ta hjälp av internet och gjorde en drive på sociala media. Blogg, Twitter och Facebook, Google+ Instagram och Foursquare.

Det var flera som Retweetade, tips kom in på min blogg och man lade ut förfrågan på facebookgrupper och redan efter några timmar kom svaret; bilden är tagen på trappan till Köpenhamns universitet kunde KG Olsson berätta, via Dodo Nalepa. Vilka hjältar!

Nu vet jag var jag ska ta nästa hejigenbild. Men det är långt till Köpenhamn, och eftersom Molly, till vänster, och Sanne den här helgen åkte till just Köpenhamn så var de så gulliga att agera fotomodeller på samma trappa, fast 90 år senare. Saken är för övrigt den att damen till vänster på bilden, min farmor, är Mollys morfarsmor så de står på samma plats, samma trappsteg, fast med 90 år emellan.

Snyggt jobbat, Molly och Sanne, ni lyckas stanna tiden och visa på evigheten. Och en eloge till fotografen Åsa också.

farmor o väninna

En förhoppning för Arenastaden

En förhoppning för Arenastaden

Det här är en soptunna som står i Arenastaden utanför Friends Arena. Genom att plocka bort ett A på tunnan har någon boende i området uttryckt önskemål om hur det ska se ut i framtiden. Även efter derbyn och fullsatta arenaläktare.

Den hungriga anden

Den hungriga anden

Det här är en smart and. Den simmar alldeles ensam i en liten damm full med fiskar, för den vet att förr eller senare kommer det ett litet barn dit och då vankas det brödsmulor. Brödet är egentligen till för fiskarna, men det räcker och blir över även till en smart and.

De långa E4 köerna

De långa E4 köerna

Det spelar ingen roll när du kommer, risken för att hamna i en kö på E4 vid Frösunda är alltid stor. Och inte hjälper det att svänga av på Frösundaleden-Råsundavägen heller, det är snarare ännu sämre eftersom vägarbetet vid Solna station och Solna centrum aldrig tar slut. Så fort man öppnar upp en fil, så stänger man två andra.

Nu kan sugna barn leka på Lilla Haga i Hagaparken

Nu kan sugna barn leka på Lilla Haga i Hagaparken

Det lilla huset på kullen ovanför kallas för lilla Haga. Ett litet paradis för leksugna barn, med en stor sandplan och små hus som länge varit inhägnade av ett plåtstängsel. Men nu finns det en öppning, och därinne kan man leka butik och uppträda på en liten amfiteater. Men hittar någon dit?

Igår mötte jag Garbo

Igår mötte jag Garbo

garbo

Häromveckan var jag på ett event på Moderna museet, och där på en vägg hängde en bild på världens vackraste kvinna genom tiderna, ja i alla fall i samma klass som Nefertite, MonaLisa och Cleopatra. Greta Garbo. Egentligen kan man väl inte gradera skönhet på det sättet i ett evighetsperspektiv, men Garbo hör i alla fall till de kvinnor som genom seklerna fått personifiera ett skönhetsideal. Jag tog hursomhelst en bild på bilden på väggen, jag gör sånt ibland.

Så, igår, var det vackert väder vilket bjöd in till en rejäl långpromenad där vi till slut hamnade i filmstaden i Solna. Nu är det ett bostadsområde, men filmhistoriens vingslag ligger tunga över området, vilket gatunamnen vittnar om. Här har alla svenska filmmänniskor av rang spelat in filmer genom åren, så även Greta Garbo. Och plötsligt ser jag hur tiden står still, för i minnet fladdrar bilden på Garbo förbi, den jag tog för någon vecka sedan, och när jag tittar på den ser jag att just här, på gångstigen upp mot Backstugan, är bilden tagen.

Backstugan har dessutom en mycket passande adress, Greta Garbos väg 4.
Jag tar bilden och sen ställer jag mig på samma plats som Garbo gjorde 1924, för nästan exakt 90 år sedan.

Jag fann den gamla silhuetten från 1967

Jag fann den gamla silhuetten från 1967

Det var skolresa till Paris och på något sätt lyckades den här mannen övertyga mig om att det viktigaste jag kunde göra med mina respengar var att ge honom dem, i utbyte mot en silhuett. Nu 45 år senare ska jag se om han är kvar, och då ska han få signera den.


Kändisarna på Norra begravningsplatsen

Kändisarna på Norra begravningsplatsen

Eftersom det var fint väder idag, tog jag tag i ett fritidsprojekt som legat i träda över vintern. En bokstav i taget.

Bokstaven A

Abrahamsson, Carl Eric (1890-1942) • Fakta från Wikipedia.
Acke, J G (1859,1924) • Fakta från Wikipedia.
Adams-Ray, Edvard (1861-1946 katolska) • Fakta från Riksarkivet.
Ahrle, Elof (1900-1965) • Fakta från Wikipedia.
Alm, Axel (1815-1872) • Fakta från Wikipedia.
Almgren, Knut (1806-1884) • Fakta från Wikipedia.
Almlöf, Nils Wilhelm (1799-1875) • Fakta från Wikipedia.
Almroth, Greta (1888-1981) • Fakta från Wikipedia.
Althainz, Fredrik (1845-1910) • Fakta från Wikipedia.
Aminoff, Marianne (1916-1984) • Fakta från Wikipedia
Andersson, Richard (1851-1918) • Fakta från Wikipedia.
Andrée, Elfrida (1841-1929) • Fakta från Wikipedia.
Andrée, Salomon August (1854-1897) • Fakta från på wikipedia.
Angelini, Tatjana (1923-2006) • Fakta från Wikipedia.
Aréhn, Nils (1877-1928) • Fakta från Wikipedia.
Arnoldson, Klas Pontus (1844-1916) • Fakta från Wikipedia.
Arvedson, Ragnar (1895-1973) • Fakta från Wikipedia.
Arvor, Sven (1907-2001) • Fakta från Wikipedia.
Aschberg, Olof (1877-1960 mosaiska) • Fakta från Wikipedia.
Asplund, Karl (1890-1978) • Fakta från Wikipedia.
Asplund, Nils (1874-1958) • Fakta från Wikipedia.
Atterberg, Kurt (1887-1974) • Fakta från Wikipedia.
Aulin, Tor (1866-1914) • Fakta från Wikipedia.

Haile Selassie comes to Timkat 1966

Vad ska man med alla gamla smalfilmer till, om man inte tittar på dem. Så här får ni titta på den Etiopiske kejsaren Haile Selassie när han deltar i Timkat 1966.

Med bil på Skeppsbron 1959

Kan ni tänka er hur spännande det var att åka genom Stockholm 1959 i familjens nya blå Taunus 17m? Så här såg det ut då på smalfilm, egentligen inte så mycket annorlunda mot idag.Det här var vändåttans tidevarv och en kamera som drevs av en fjäder.

Parliamo Italiano och sportkvarten men först – Monkees!

18.15 hade man ätit upp fläskkorven eller blodpuddningen, hunnit göra eventuell läxa och preparerat sig för: The Monkees! Sen blev det italienska av bara farten och nyheter och så sporten förstås. Det var fullt upp ända fram till den tjeckoslovakiska veckan. Denna kväll visade de “Ingen kommer att skratta”, och det stämde säkert.

Streetlife and people in Tokyo 1955

Streetlife and people in Tokyo 1955

Den här filmen har legat länge i en garderob, men som liten minns jag att det var en favorit. Min pappa filmade den i Tokyo 1955, efter att ha tjänstgjort ett år som läkare med FN-styrkorna i Korea. Jag älskade att se aporna som körde det lilla tåget, jag kunde se det hur många gånger som helst.

This film has been forgotten a long time in a closet, but as a little boy I remember that it was my favorite. My dad filmed it in Tokyo in 1955, after having served one year as a doctor with the UN forces in Korea. I loved seeing the monkeys who ran the little train, I could see it over and over again.

Körsbärsblommorna i Kungsan är ett måste

Körsbärsblommorna i Kungsan är ett måste

En blogg med självaktning, och som drivs i närheten av Kungsträdgården i Stockholm, måste ha en bild på blomningen. Men man behöver inte vara med själv på bilden så det är jag inte. På det sättet blir bilden så mycket vackrare.

Stockholm 1967 på smalfilm

Jag hade just fått min nya smalfilmskamera, inköpt på postorder för pengar jag tjänat som lagerarbetare på Tempo. Lönen var 3.25 i timmen och det var helgjobb, dvs efter skolan slutade på lördagen och söndagar samt på loven. Filmen är troligen tagen sommaren 1967, innan högeromläggningen.