Prylhörnan: Djur i ur och skur

Små snidade trädjur är ett rätt vanligt köp när man turistar i Afrika. Även större varianter har hittat hem till oss genom åren. Men den stora träugglan har jag svårt att fatta varför den hamnat i min ägo, liksom de två stenugglorna. Är det någon som påbörjat en ugglesamling, men sedan gett upp?


Prylhörnan: Så skrämmer du skiten ur folk

Så här skulle det kunna stå i en säljande text i teknikmagasinet, Buttericks reklamblad eller gamla hobbexkatalogen:
Sätt den här masken på huvudet, ställ dig tyst bakom en dörr och smågnola. Studera de olika reaktioner som dina vänner visar upp när de finner dig. Hårresande roligt. Ett skämt som inte lämnar någon oberörd.
Men eftersom jag gjort just detta en gång i tiden kan jag intyga att skämtet inte är så lyckat i längden. Och dessutom vill jag starkt varna för att göra detta mot någon som är under 32 år, det kan leda till otrygghet och motvilja att gå över kyrkogårdar efter tolvslaget. Men ska du göra en svensk variant av Vansinneskriet i blodiga natten, är du välkommen att köpa masken. Den är svindyr, men garanterat effektiv.

Min skrivmaskin blir filmstjärna

Nu har jag sålt fyra skrivmaskiner på blocket. Först ut var den gröna Haldan, som hamnade i Norrköping hos en tjej som skulle skriva dikter. Sen hamnade Smith uppe i Värmland. En Olivetti elmaskin hamnade hos en man som skulle skriva några få fakturor om året. Och min Underwood härnedan, den blev filmstjärna, som det anstår en bärbar Underwood från 20-talet.
Jag gillar tanken på att skrivmaskinen blir filmstjärna. Den är med i en film som heter The Light, inte för att den är så bra att skriva på, utan för att den är så vacker.
Skrivmaskinen var min farmors och det KAN dessutom vara så att Karin Boye skrivit på den vid tillfälle. Hon och farmor delade nämligen rum i deras ungdom på 20-talet. jag har förresten skrivit ett litet diktprogram om min farmor som min syrra Åsa framfört en gång i tiden.

Prylhörnan: Koreaner på rad

Kan det här vara en leksak, eller ett prydnadsföremål? Troligen mer ett prydnadsföremål, för den har stått i barnrum i många år, utan att någon lekt med det. I motsats till dockorna härnedan, som också kommer från Korea. De skulle säkert vara roliga att leka med, och har därför först legat i en låda och sedan stått högst upp på en bokhylla, nära taket, långt ifrån de flestas händer och ögon. Nu är det väl dags att flytta ner några våningar, och utmana nya barnagenerationer?
Dags att göra sin plikt som leksak, eller gå sönder.