En pinne i röven på lejonet

Allt är inte alltid vad det verkar vara. I den här parken i Nice, strax intill strandpromenaden, brukar många sätta sig en stund på bänkarna för att komma undan solen och njuta av trädens svalka. Här sitter också konstnärer ibland, och skissar upp sina motiv, som mannen här till höger.
Till vänster, lite längre bort, står en annan man vid den vackra lejonskulpturen. Jag utgår från att det är en skulptör som mäter måtten i detta mästerverk, så att han själv kan skapa när han kommer tillbaka till ateljén.
Lite senare tittar skulptören ingående under svansen på lejonet, där det finns ett hål. Där kör han in en trädgren. Han mäter noggrant konstaterar jag.
Ännu lite senare har “skulptören” smekande äntrat lejonet och lagt sig med armarna runt dess man, medan han gråter.
Antagligen gör det ont att skapa.

Betala 50 för att få 51. Eller också är det gratis.


Jag fick 51 kronor utbetalt från Telia för att jag hade betalt in för mycket pengar, hur det nu gått till. Pengarna kom på en utbetalningsavi, och det är knepigt. För att få ut pengarna tar Nordea 50 kronor i avgift. Även om jag direkt vill sätta in dem på mitt plusgiro. Andra ställen tar 25 kronor för att lösa in avin. Men efter en liten stund i Nordeas kassa, efter att jag frågat och tjatat om varför jag skulle betala 50 spänn för att få ut 51, föreslog kassören att jag skulle skriva gottgöres och mitt plusgironummer på avin. Då kostar det inget alls och pengarna hamnar rätt. Var är logiken i det, och varför får man inte det förslaget direkt?

En dag i svampskogen


Kantarell, höstkantareller, och svart trumpetsvamp. Där går min plockgräns i svampskogen. Fårtickor känner jag i och för sig igen, liksom taggsvamp, men de är oftast maskätna. Det är hursomhelst ett bra svampår i år, så man kan kosta på sig att vara kräsen.

Utsikt från lilla blå


I Valdemarsvik är Lilla blå ett måste. Och inte bara för att det inte finns så mycket att välja på och för att man vill komma undan korven på Statoil. Utan för att det är mysigt, fräscht, gott, prisvärt, välsorterat och — jag tvekar inte att säga det — kontinentalt.

Prylhörnan: keramikvasen som blev dekanterare

Den här vasen har i många år tjänstgjort som keramikvas i ett fönster mot söder två trappor över gården. Då och då har den dammats, men det är väl det häftigaste den har varit med om, förutom flygfärden hem från Marocko en gång förra seklet. Men nu är det ändring på gång, för nu ska den börja jobba som dekanterare hemma hos någon som flyttat. Det betyder vinluftare. Eller också får den någon annan arbetsuppgift, jag har en känsla att den är öppen för alla förslag.