Mamma o pappa har sett till att Loa fått matlåda med sig ut på stan. En mycket uppskattad blandning av ris, köttfärs, majs och ärter. Mmmmmm är kommentaren efter varje tugga. Men sovning är inte så kul, alldeles för många bussar och lastbilar att kolla in.
Then, there was a 40 years later. It was on 19 May 1971, the day after that night outside Lenin’s house in St Petersburg. We were on a schooltrip to Russia. We did not know what these years would bring, but we knew we would be involved. The way you know everything when you are young. When we turned from the photographer, looking into the future, by the fountain outside the admiralty in Leningrad, we heard the roar of the cascades, and I heard two hearts that had begun to beat at the same rate.
Now there’s also a 40 years later. But my youth’s certainty has given way to a hope, and if I’m honest, a doubt that I will remain the next 40.
My heart though, beats still at the same rate, and perhaps it is so that two hearts beat better than one, and that the heart we have together can keep up the next 40 years. When sharing souls we dont care so much about whose heart it is that keeps it alive.
To return to a place and a feeling after 40 years, provides a perspective on eternity. Time has not stood still, but it has shown that anything and everything can happen. Everything and nothing can be changed. It is two hours more here than there, it’s gravel where there was grass and grass where there was gravel. The ferrie benches on the seventh deck has been changed from soft wood to a little rougher plastic, but the sun is still there, the warm wind is there, sea, sky, nearby. The sounds are still there, and the scent of love. The scent of her. The sent of You, Yvonne.
Igår var det releasedags för Joakims nya bok Trygga räkan, och idag har boken börjat dyka upp i affärerna. Det ser ut att snurra till ordentligt, och Trygga räkan har fått sin egen hemsida med lite bilder från de senaste dagarna. Varför inte ta en sväng dit och titta?
Här är duvan som bara sitter och inte sticker. Inte ens när jag kommer en decimeter nära med min mobil, verkar han bry sig. Underligt beteende.
På upptäcksfärd i Hagaparken i Solna finner jag den här sockeln. Det står att den föreställer Sergel, men förutom en medaljong så finns det inget annat än ett litet rör som sticker upp. Kanske är det där Sergel ska sitta eller stå. Men idag är det härligt varmt väder, så jag misstänker att Sergel har tagit sig en promenad ner till Brunnsviken. Kanske han till och med tagit sig ett dopp, och inte kommer opp? Jag ska åka dit och kolla imorgon igen. Han kanske bara har gått vilse.