UFO-äggen landar

UFO äggen växer fram på fältet i kvällssolen, medan korna idisslande tittar på. Det är deras mat som paketeras så fint inför vintern.


UFO äggen växer fram på fältet i kvällssolen, medan korna idisslande tittar på. Det är deras mat som paketeras så fint inför vintern.

Det är nu man även kan njuta fysiskt av naturen. En färsk jordgubbstårta slår det mesta. Och smultron, körsbär, hallon och svarta vinbär.





Det är full fart bland blommorna nu. Alla insekter är ute för att roffa åt sig av blomprakten. Fantastiskt så vackra insekter kan vara om man bara kommer tillräckligt nära, inte minst fjärilarna.





Joråsatt…
Det är ett år sedan vi flyttade, och flytten gick bra.
Allt kom fram i god ordning, och nu står allt där det ska. Dvs, allt utom en mycket väsentlig present som jag hade fått, en rysk docka med en massa andra små dockor inne i sig. Det var en behändig docka, en sån där grej som jag tänkte ta fram när något barnbarn var extra ledsen och inte ens min samling med 300 gammal kreditkort eller den fula kortleken kunde trösta. Och då har det gått långt, vill jag tillägga. Nå. Den försvann. I ett år har jag saknat den, ända tills nu.
För nu står den uppradad i min bokhylla, redo att åter trösta ledsna barnbarn.
Sanningen att säga är det inte den ursprungliga dockan, utan en ny jag köpte i St Petersburg för två veckor sedan, men den ser likadan ut, och jag tror att den tionde lilla gubben till och med är lite mindre den här gången.
Det blir perfekt!

Fotografisk museets utställningar är oftast intressanta, och nu är det Mapplethorpe som drar mest folk med sina stilleben och porträtt. Och antagligen med sina bilder på snoppar, varav de flesta är samlade i sexrummet. Därinne noterar jag att min gylf gått upp, och det gör den alltsomoftast på mina favoritbyxor, för dragkedjan är trasig. Men i det här rummet känns det extra besvärande. Jag går runt som en installation bland bilder på erigerade penisar. Det slutar med att jag lyckas få ihop gylfen igen i ett hörn i ett annat rum, bland Liu Bolins bilder där han målat in sig i bakgrunden. Färre människor där, men väldigt sevärt. Ibland skulle man vilja kunna måla in sig i en bakgrund.
Andra fotografer som visas nu är Peter Farago, Eleanor Coppola, Jacob Felländer och Jacqueline Hellmann.

Man blir hursomhelst väldigt inspirerad av att gå på fotografiska, och det här Mondrianmotivet kunde jag ju inte missa.
