– Vi kan inte göra någonting, sa flickan på postens kundtjänst. Detta efter att jag bett dem att vidarebefordra mig det paket som SVT sänt till mig för 9 dagar sen.
Eftersom jag fått paketet aviserat hem så har jag nu tre gånger varit på ett utlämningsställe men inte fått det. Istället har jag fått rådet att gå in på Internet och spåra mitt paket (nr 86455971634SE). Där ser man att de sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet.
– Vi kan inte göra någonting, säger flickan på postens kundtjänst när jag ber att de kan skicka hem paketet till mig, så jag inte ska behöva gå ner till utlämningen i onödan igen.
– Det kan vi inte göra, säger flickan och påstår sig vara hemskt ledsen.
– Jag har märkt det, svarar jag och är även jag hemskt ledsen, mest av sympati med henne.
– Men ni kan väl försöka leverera paketet ändå, det är ju liksom det man betalar för, försöker jag.
– Nej, det kan vi inte göra, fortsätter flickan, och meddelar att paketet nu felsorterats till Malmö.
– Men kan ni skicka paketet fel till Malmö, så borde ni kunna skicka det rätt till Solna, speciellt som ni lyckats skicka aviseringen av paketet helt rätt?
– Som jag sa, vi kan inte göra någonting, säger flickan på kundtjänst, du får vänta fyra dagar till och sedan kan du spåra paketet på Internet och se om det kommit fram. Tack.
Jag funderar kort varför hon tackar, och bestämmer mig för att det är för att jag är sympatiledsen.
Och när jag lägger på luren till flickan på postens kundtjänst, som för övrigt inte kan göra någonting, kan jag konstatera att i år blir det inget paket från posten.
Men kanske nästa år blir bättre?
Då och då dyker det upp ett förflutet, som här. Jag vet vilka som är på bilden, det är jag, Anette och Åsa. Jag vet var det är, jag vet att det är juletid. Men vad jag inte kan komma på är vad som hände när bilden togs. Är det syster Elly, utklädd till tomte, som kommer? Är det någon som drattar på ändan? Vad det än är, så skulle jag, bara för en minut, eller bara för en sekund vilja återvända och ta del igen.
Jag misstänker att den glädje som strålar ut från bilden, skulle kunna förflytta berg. Eller åtminstone förgylla en grå vardag.
Han är en riktigt snål en, Scrooge i Dickens julsaga. Fin föreställning på nybyggda Spira. I pausen kan man testa räkmackan, eller bara ta ett glas vin. Strax ska vi in och se godheten segra igen, som den gör på teatern och alltid borde göra i verkligheten.
Södra station i Stockholm. Folk jäktar förbi åt det ena eller andra hållet. Men det finns också ett litet gäng som inte hastar alls, de drar liksom bara runt och dyker upp med korta intervaller, hejar på varann och fortsätter. Genom hallen, ut genom en sidodörr, runt kvarteret och in genom stora ingången igen. Då och då kan de ses över en öl eller en kopp kaffe inne i hallen.
Men de flesta bara fläktar förbi.
Tidigare idag presenterades Raoul Wallenbergåret 2012 – det år han skulle ha blivit hundra år – för allmänheten. Svenska institutets utställning, som kommer att gå till minst sex länder, visades för enda gången i Sverige. Jag var där med Loa snart två år, och vi blev nog lite besvikna.
Visserligen var det skrämmande kul att titta på två tanter med jättestora ögon, men annars hände det inte mycket liksom. Jag försökte förklara för Loa att det säkert skulle ordnas massor av aktiviteter runtom utställningen, men det imponerade inte. Jag tror dock att utställningen kommer fylla sin funktion som ramverk för massor av andra händelser.
17 januari håller till exempel riksdagen en högtidlighet i kammaren till Raoul Wallenbergs minne. Samma dag öppnar Mauermuseum i Berlin ett permanent RaoulWallenberg-rum. Och den dagen inviger Carl Bildt den internationella Raoul Wallenberg-utställningen, ”To me there’s no other choice” i Budapest.
Viktigare än de mer officiella ceremonierna är de aktiviteter i skolor som planeras. Raoul Wallenberg är en förebild i en tid när det behövs mer engagemang mot främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism.
Där tror jag att Loa håller med mig.
Du når mig på mailinfo@arhammar.se.
Min blogg fyllde 20 år den 10 mars 2026. Här finns runt 4000 bilder och 3200 texter, inlägg som jag försöker ge ett bättre hem anpassat för framtiden, allteftersom jag fortsätter med nytt material och uppdatering av bloggen. En hel del är gjort, mycket återstår. Precis som det ska vara.
