Vårdag på gång
En härlig dag på stan, första vårdagen. Att den skulle tillbringas på kryckor var mindre roligt, men båthusets café i Huvudsta gjorde sitt bästa för att trösta. Nu ska jag jobba stenhårt på att få igång foten. Jag behöver den.
En färd i rulltrappan
Du står där helt tyst i rulltrappan. Men den tystnad du hör är bara ett ständigt brus du vant dig vid. En vardaglig monotoni.
Christchurch efter jordbävningen
Då och då blir det bilder över, som på något sätt halkat vid sidan om. Här är några, från Nya Zeeland. Centrum i landets näst största stad Christchurch ligger overkligt öde, avspärrad med staket efter jordbävningen för ett år sedan idag. 65 människor omkom. Det som slår en är tystnaden, den overkliga tystnaden. Eller kanske är det ickestystnaden som gör mest intryck, alla ljud man hör som egentligen borde drunknat i ett vardagsliv. Ett gnissel, något pip, ett skrap. Små ljud som blir stora och berättar om en katastrof för inte så länge sedan.
Den tysta spårvagnen på Hamngatan
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.
I väntan vid rödljuset
Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi.Det här knattret har väl alla hört.