Den gamla julstassen

Julstass

Varje julafton sedan kanske 20 år tillbaka, sätter jag på mig de engelska julstrumporna. De går bra till julslipsen som också åker på. Manschettknapparna fick min pappa av Kejsar Haile Selassie så de finns med i julstassen, liksom min alldeles egna julaftonsring med mina initialer på. Årets julafton blev extra minnesvärd då det var sista gången med strumporna på bilden. De föll helt enkelt samman framåt eftermiddagen ungefär vid Kalle Anka, de hängde som en trasa i yttersta spetsen av stortån.
Så glädjen var stor när tomten kom med ett par nya strumpor i samma stuk, men uppgraderade till dagens mode.
Nu ligger de nya strumporna nerbäddade i jullådan, bredvid slips, ring och manschettknappar.
Snart bara 340 dagar kvar till Julafton. då avslöjar jag hur de nya strumporna ser ut.

Med farmor till parken

farmor i parken

Det tog ett tag innan jag fattade var den här bilden är tagen. Det är jag och min farmor, någonstans runt Sandelsgatan i Stockholm. Året kan vara 1956. Antagligen är vi på väg till eller från en lekpark. Men så fick jag hjälp från en av hejigens besökare, Per Schönning, som kunde berätta:

Fotona på väg till lekparken 1956 är tagna på gångvägen i backen mellan Sandelsgatan 25 och Olaus Petrigatan. Jag bodde på 1950-talet på Sandelsgatan 23 och vi hade den stora eken mitt utanför fönstret. Under den stora stenen mitt i backen bodde det jordgetingar. En dag plundrade vi boet genom att lyfta på stenen. Gissa om vi blev stungna. Vi hade en hemhjälp hemma den dagen och hon skar lökskivor och la på svullnaderna, och därpå ett förband.
Min farmors man Oskar gjorde inte många knop när det gällde hennes barnbarn, men här nedan håller han i alla fall mig i handen, antagligen därtill uppmanad av farmor.

Selfies in the sixties

Inget är nytt under solen!! 1965 kunde man göra Selfies, men det är först nu man kan dela med sig. Så här kunde det se ut. Man köpte en smalfilmskamera på något obskyrt postorderföretag i Borås. Sen köpte man en Kodak dubbelåtta (också känd som vändåtta) i fotoaffären, tog halva filmen, gick in i ett mörkt rum och vände den och sen filmade man på andra sidan. Därefter skickade man in filmen, fick tillbaka den efter en vecka och så kunde man titta på sig själv efter att ha plockat fram projektor, filmduk, laddat projektorn och mörklagt rummet. Allt till ett trevligt knatter.
Det ville till att man var dedikerat ego.