De vackra blommorna
Det är bara en vanlig bukett, men färgerna lyste riktigt upp omgivningen. Ett foto som skulle kunna bli ett fantastiskt stilleben.
Var finns dagens rutschkanor
En karusell och en rutschbana, det var tillräckligt för att hålla mig sysselsatt i timmar när jag var liten på femtiotalet. Och det fanns alltid att välja på, det var inte långt mellan dem. Idag när jag har barnbarn i samma ålder, märker jag att det inte finns några karuseller, rutschbanorna är sällsynta och där de finns så är det inhägnande på någon dagisgård, oåtkomliga både dagtid och framåt kvällen när förskolan har stängt.
Vart tog de allmänna lekplatserna vägen?
Klätterställningen i trä i Solna
Jag kommer ihåg min barndoms klätterställning på Skytteholmsvägen i Solna. Man gick runt hörnet, förbi affären med rinnande vatten i fönstret, förbi mjölkaffären dit jag som femåring fick gå med mammas bröstmjölk och byta till mig en vanlig flaska, uppför den jättebranta backen, förbi godiskiosken av trä med alla smågodis att välja på, förbi höga berget och till lekparken som låg så långt bort att det inte var varje dag man gick dit.
Att klättra upp högst upp på klätterställningen var en bedrift, det var inte alla som vågade.
Idag är den jättebranta backen bara en svag lutning, affärerna är borta liksom kiosken och det branta berget är inte så jättebrant längre. Avståndet från Skytteholmsvägen till den plats där lekparken låg är något hundratal meter och de höga klätterställningen finns inte mer, säkert bortforslad för många år sedan på grund av dess farlighet.
Victoria Tower smälter in i bakgrunden
När jag utvecklar filmandet med helikopter runt Stockholm, uppstår hela tiden nya vyer och vinklar på. Vem hade väl trott att en så tjock och massiv byggnad som Victoria Tower i Kista, skulle se så skör ut bara man kom några meter upp i luften?
Katarinahissen är för evigt
Katarinahissen vid Slussen byggdes 1883, revs 1933 och återuppfördes 1935. Invigningen skedde klockan 11.00 den 19 mars 1883 och under första månaden åkte cirka 1 500 personer med hissen dagligen. Priset var 5 öre för uppfärd och 3 öre för nedfärd.
Priset måste ha legat still länge, för när jag var 4 år kommer jag ihåg att det kostade 10 öre att åka med min farmor. Ända in på 60-talet var priset bara 25 öre. På slutet, innan hissen stängdes, fick en 4-åring betala 10 kronor för att åka hissen enkel resa. Eller i alla fall 4-åringens morfar.
Men 38 meter hiss bjöd på en hisnande känsla och den magnifika utsikten över Stockholms Slott, Riddarfjärden, Gamla stan, och Stockholms ström. Och man kan ju faktiskt fortfarande komma dit upp, men då får det bli via trappor eller Mosebacke.