En snabb fika innan vi drar vidare
En kopp bryggkaffe med lite mjölk, en capuccino, stor, med en muffin fylld med hela blåbär och vit choklad samt en Cola zero till kladdkaka med vispgrädde och chokladsås på det. Sen blir det teater.
Ett päron om dagen
Ett päron är bra mycket godare än ett äpple.
Nya frimärken idag
Idag kom det ut nya frimärken och jag passade på att få dem förstadagsstämplade samt signerade av de som ritat dem. Till vänster signerar Henrik Karlsson sin flagga, och till höger väntar formgivaren Veronica Ballart Lilja på att signera sina “Det-ska-vi-fira” märken. På plats fanns också Eva Ede som fick signera sina kyrkomärken, tillsammans med gravören Piotr Naszarkowski.
Snart är det EU-val – hur ska jag räkna mina länder?
Snart är det EU-val. Röstkortet ligger härhemma, liksom det gamla Europapusslet. Pusslet är inte så överdrivet gammalt, men en påminnelse om hur förändrad vår värld blivit sedan, låt oss säga 1989. Massa länder finns inte längre. Andra har bytt namn, huvudstad, gräns, valuta, tillhörighet.
När jag var yngre samlade jag på länder, dvs jag åkte dit och kryssade i en bok att jag varit där. Jugoslavien var ett sånt land, DDR ett annat, liksom Tjeckoslovakien. Hur ska man räkna det numera? Får man poäng för Kroatien, dubbla poäng för Tjeckien och Slovakien eller måste de länderna besökas igen för att räknas? Och räknas då de gamla?
Hur jag röstar i EU-valet lär inte lösa problemet med hur jag ska räkna länder, men EU har inneburit en annan sak: jag kan åka mycket friare i Europa än jag kunde förr och det är skäl nog för att jag kommer att rösta i EU-valet, om inte annat för att visa att jag tycker att EU är en bra idé. Och fram till dess lägger Hannes 11 och jag ett gammalt Europapussel. Medelhavet är i alla fall detsamma.
Undrar om jag får poäng för Kosovo förresten. Det var ju ett tag sen man var där, och det är ju inte godkänt av alla länder, men å andra sidan…
Molly och Sanne på trappan 90 år senare
Det var två år sedan. Ur det gamla fotoalbumet föll en bild. Det föreställer min farmor och en väninna utanför en offentlig byggnad. De står på en trappa och väninnan verkar glad medan min farmor slår ner ögonen och korsar sina fötter medan hon lutar sig lite mot muren som ramar in trappan.
I två år har jag burit med mig bilden, jämfört den med olika byggnader, tittat på bakgrunder, letat byster på pelare men inte funnit den rätta platsen. Men så bestämde jag mig för att ta hjälp av internet och gjorde en drive på sociala media. Blogg, Twitter och Facebook, Google+ Instagram och Foursquare.
Det var flera som Retweetade, tips kom in på min blogg och man lade ut förfrågan på facebookgrupper och redan efter några timmar kom svaret; bilden är tagen på trappan till Köpenhamns universitet kunde KG Olsson berätta, via Dodo Nalepa. Vilka hjältar!
Nu vet jag var jag ska ta nästa hejigenbild. Men det är långt till Köpenhamn, och eftersom Molly, till vänster, och Sanne den här helgen åkte till just Köpenhamn så var de så gulliga att agera fotomodeller på samma trappa, fast 90 år senare. Saken är för övrigt den att damen till vänster på bilden, min farmor, är Mollys morfarsmor så de står på samma plats, samma trappsteg, fast med 90 år emellan.
Snyggt jobbat, Molly och Sanne, ni lyckas stanna tiden och visa på evigheten. Och en eloge till fotografen Åsa också.
