Istället för att sätta sig lugnt och titta på blomsterprakten i Jardin de Luxembourg, hamnade vi i den låååånga kön på Musée d`orsay för att titta på Impressionisterna och Van Gogh utställningen. Och senare blev det flera underjordiska fyrvägskorsningar när vi skulle hitta rätt Metrolinje hem. Det går, men man måste veta vad slutstationen heter.
Det höga berget på Hannebergsgatan är inte alls lika högt idag som det var i mitten på femtiotalet, då vi barn tog den vägen upp till lekparken. Det beror säkert på min ålder, men också på att man rivit ett hus och byggt ett nytt i kanten där det var en hög mur tidigare.
Det var hursomhelst inte en tanke att man skulle gå på trottaren, när det fanns det här höga berget att bestiga.
Den sista dagen i Paris, lång promenad och väntan inför kvällsflyget. Så lyfter vi mot Stockholm och därnere skymtar Eiffeltornet. Till vänster är det solnedgång över alperna, och till höger ett tussigt soltäcke bort mot öster.
Tiden går, där ute.
Flugan att låsa fast sin kärlek på Paris broar tynger dem alltmer. Där finns flera ton med kärlek.