by Anders Arhammar | Sep 3, 2015
I år skulle Ingrid Bergman blivit 100 år, vilket uppmärksammas världen över. Filmen “Jag är Ingrid” kan rekommenderas. Den 20 augusti gavs det ut frimärken med hennes bild på, både i Usa och Sverige.
Om man pallrade sig till postmuseum den dagen, så kunde man få alla märken förstadagsstämplade, och det kan göras på många sätt. En del signerades av Stina Wirsén, som ritat ett av märkena.
Så här blev det.
Och så kom det ut några frimärken med svampar dessutom, de vanligaste du kan hitta i skogen. Så här såg de ut.
by Anders Arhammar | Jun 21, 2015
När regnet piskat bort den sol som man trodde skulle komma med midsommar, så gav det utrymme för vår inre städpatrull. Idag blev det en djupdykning under handfatet i badrummet. Avloppsrensning och skåpgenomgång.
Det som ryms i det skåpet tar upp halva vardagsrummet när det sprids ut för att sorteras. Plåster från 1981 samsas med tryckförband från 1973 och våtservetter från 1990-talet. Och så dök den lilla gröna saken upp. Ingen bruksanvisning, inget schatull, bara löst nerslängd bakom en fotfil och tre luskammar i plast.
Efter lite googling visade det sig vara en liten elektronisk manick som hette Mosquito-click, också känd under namnet Zanza-click. Den är tillverkad i Italien och har fått sitt namn efter “zanzara” som betyder mygga på italienska.
Meningen är att man ska klicka i tjocka änden för att alstra ström i den smala, och när man gör det på ett bett från mygg, hästbromsar eller små maneter så slutar det klia och eventuell svullnad går ner. Jag har inget som helst minne att jag köpt den, men jag kommer inte ihåg att jag köpt tre luskammar heller så…
Nu har det slutat regna, så då ska jag låta en mygga bita mig, och testa den fantastiska Zanzaraklickaren. Och medan jag väntar för att se om den har utlovad effekt, ska jag i vanlig ordning smälla övriga myggor som tror att jag är ett frukostbord.
by Anders Arhammar | Jun 21, 2015
En dag i maj, för exakt en månad sedan, gick jag runt stan och hittade några av de smultronställen som Stockholm är så fullt av. Fram tills idag har jag levt i förvissningen om att jag lagt ut mina nyfunna smultronställen på bloggen, men det hade jag inte, så här kommer de en månad senare.
Det finns ställen att bo på i Stockholm. Och så finns det STÄLLEN.
På bänkarna där bakom Cornelis ligger två män framför Stockholms vackraste utsikt, i djup sömn medan deras tomma ölburkar plåtrullar lite lätt i vinden.
När de här fanns över hela stan och dessutom fungerade. Då behövde man aldrig gå törstig.
Den spanska handen som påminner om ett inbördeskrig för så länge sedan, att de svenskar som åkte dit och deltog nu bara blir ihågkomna en gång om året, första maj.
Här följer lite bilder från Dahlströms trappor.
Det har snöat idag i Stockholm. Det har snöat blomblad på Medborgarplatsen.
Hur man än vänder sig, har man alltid hela livet framför sig.
by Anders Arhammar | Jun 10, 2015
Så är Blogg100 över för denna gång och jag tackar för mig. Mest tackar jag blogg100 för att den fått mig motiverad att samla material om konsten på Norra begravningsplatsen i Solna, var kändisarna ligger begravda samt uppdatera AP-förlagets hemsida. Och så har jag hunnit rensa lite annat som legat och skvalpat i gränderna i mina internetkvarter.
100 dagars bloggande har resulterat i 537 inlägg här på min speciella #blogg100 sida, med en slutspurt där jag lade ut ett inlägg i timmen under 10 dygn. Allt i upptäckarglädjens anda för att bli mer insatt i hur saker och ting fungerar. Och ibland hur de inte fungerar alls.
Tar jag inte fel så var detta fjärde året som jag blogg100ade, och jag har lyckats gå i mål alla åren. Tack vare blogg100 har jag tidigare under åren fått en bok färdig, satt upp en utställning med hejigen-bilder, fått i uppdrag att hantera flera hemsidor och, inte minst, upptäckt många andra fotografer och bloggare som inspirerat och underhållit. Vem vet vad som ligger i framtiden.
Nu kommer domänen arhammar.eu att få fortsätta ett vardagsliv som experimentverkstad, för att kanske åter blomma upp om ett år när det blir #blogg100 dags igen.
Men då kommer det säkert att bli i en helt annan form, med ett helt annat innehåll och med den teknik som kommer att finnas då.
Blogg 100 triggar kreativiteten hos mig, och sådana energikällor behövs. Tack för det Fredrik Wass. Så, vi ses om ett år om inte förr!
by Anders Arhammar | May 25, 2015
För en månad sedan gick jag en tur på Norra begravningsplatsen, och passerade bland annat förbi paret Bobergs grav som är lite speciell. Den är inte speciellt stor, inte iögonfallande, mycket ödmjuk på något sätt. Den skulle kunna ha varit jättestor och flott, för Ferdinand Boberg gjorde storslagna saker. Han är mannen bakom Waldemarsudde i Stockholm, NK-huset, Rosenbad, posthuset i Malmö och så vidare. En storslagen arkitekt. Och hans fru Anna Boberg var grym hon med, konstnär med många strängar på sin lyra.
Idag gick jag åter förbi graven, och trodde först att jag gått fel. Men det visade sig att jag var på rätt plats, dock var något annorlunda. Skylten på graven fanns inte längre, den med texten om parets aska och deras önskan om att askan skulle få vila i frid. De borde kanske lagt till “och låt bli skylten”. För nu är den borta.
Jag hoppas att den bara är på putsning, men jag befarar att någon försöker skapa sig en hacka på den, hos någon skrupulös skrothandlare.
Flash: Skylten återfunnen!En man vid namn Anders noterade i förra veckan att gravplåten hade lossnat och tog då in den till expeditionen. Han har också kontaktat ett stenhuggeri som kommer att utföra återställandet.
