En romans som nog aldrig blev – del 3
Niestas skriver träget vidare med fel adress, denna gång från Rumänien där han antagligen kommer ifrån. Men meddelandena blir kortare och snart har han glömt sin vårdande ängel där i midnattsolens land.
Romansen som aldrig blev – del 2
Niestas dyker upp igen, kortmannen från Rumänien. Eller är det Wiestas? I alla fall ser det ut som om han ” skicka ich herslische gmüse”. Adresserat till Lund rakt av, men det kom fram ändå. Det var inte så stort förr.
“10 september 1946.
O hej Marie.
Nedte bin ich wider in Stockholm schicka ich herslische gmüse. Schreibt kein brief auf meime alte adr. Mein woke behemet Du gleish. Bleibt gut. deine Niestas.”
Kärleken växer och jag med den
Visst är det underligt.
För varje barn jag vaggat i min famn, har mitt hjärta sugit åt sig dess doft och väsen.
För varje barn, och senare barnbarn, jag fått möta har min kärlek växt och jag har tänkt att nu blir det fullt. Och så kommer det ett nytt underverk och jag upptäcker förundrad att det fortfarande finns gott om plats för en ny varelse. Jag tror banne mig att mina underverk skapar nya utrymmen hos mig, som jag fyller upp allteftersom. Ett utrymme fyllt av deras livskraft, som jag kan plocka av, de grå dagarna.
Idag var dock ingen grå dag.
Idag fyllde ett av dessa underverk 10 år, vilket bland annat firades med en av födelsedagsbarnet egenbakad tårta samt Ringette-match i ishallen.
En romans som nog aldrig riktigt blev
Bakom varje vykort finns en berättelse, det är bara det att den inte alltid är helt uppenbar så här snart 70 år senare. Men någonting verkar vara på gång mellan Marianne, min mamma, och denne beundrare. Nestas, som han kanske heter, har kommit från Gibraltar till La Rochelle. Den här gången är kortet vidareskickat igen, från sjuksköterskeskolan i Lund till en annan avdelning i Malmö. En idog och berest man, den där.
Melodifestival på Friends
Genrep på Friends, finalisterna finslipar innan direktsändning i finalen. Och när allt är slut väller folk genom Mall of Scandinavia, mot pendeln, bussar och tunnelbanor. För SL kommer det lika oväntat som höstlöven på rälsen, eller snön på vintern.
Så eftersom perrongen på Solna station svämmar över, stängs spärrarna ovanför rulltrapporna och folk fyller på. Fast en del väljer att gå uppåt Frösunda för att ta någon buss norröver eller mot Täby, det finns en del att välja på.
Det betyder att en jämn ström människor passerar övergångsstället nedanför trapporna från Arenabron, och det i sin tur stoppar effektivt upp biltrafiken från Arenan så att en lång kö med bilar ringlar sig bort i fjärran.
Om några timmar är det dags igen, och antagligen upprepar historien sig igen för finalen kommer nog lika överraskande för SL som genrepet gjorde.
