Visst är det underligt.
För varje barn jag vaggat i min famn, har mitt hjärta sugit åt sig dess doft och väsen.
För varje barn, och senare barnbarn, jag fått möta har min kärlek växt och jag har tänkt att nu blir det fullt. Och så kommer det ett nytt underverk och jag upptäcker förundrad att det fortfarande finns gott om plats för en ny varelse. Jag tror banne mig att mina underverk skapar nya utrymmen hos mig, som jag fyller upp allteftersom. Ett utrymme fyllt av deras livskraft, som jag kan plocka av, de grå dagarna.
Idag var dock ingen grå dag.

Idag fyllde ett av dessa underverk 10 år, vilket bland annat firades med en av födelsedagsbarnet egenbakad tårta samt Ringette-match i ishallen.