Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Mailwoman tar tag i datan
Mamma vill börja maila. Hon är 83 snart. Steg för steg öppnar sig en ny värld, både för henne och för mig. Med en bärbar ibook och trådlös uppkoppling fungerar det riktigt bra. Första gången jag sa att hon skulle peka med musen på skärmen, så tog hon upp musen och…
Tandtrollskontroll
Jag har varit hos tandläkaren igen, för den årliga hygienistkontrollen. Efter alla dessa år har jag äntligen koll på mina tänder; lite färre, men väl fungerande. En del är mina egna, andra är visserligen mina egna, men gjorda i porslin och en är i guld. Det gör att…
Ny dag med riktning
Ny dag. Läste i morse att vi är på väg mot evidensbaserad terapi vid primär systemisk vaskulit. Det är inte alla dagar man vaknar och vet vart man är på väg. Den här dagen har i alla fall fått en riktning. Och en strof. “Ord, ord, är allt jag har inget annat har jag…
On the sunny side of the street
Pappa är död. Min pappa har som läkare jobbat för FN I Korea. Han har arbetat I Örnsköldsvik. Han ville att läkare utan gränser skulle få pengar vid hans begravning. Han gillade all bra musik, från klassiskt, till hiphop, rockpop och jazz. Ett speciellt gott öga hade…
Favorit i repris: När jag var n-ordet
– Feranch! Feranch! Jag var elva år och gick på marknaden i Addis Abeba, bland åsnor, matstånd och gatuförsäljare. Jag skulle köpa godis för min veckopeng, engelska gröna karameller, Destas inhemska sugisar och rostad majs. – Feranch! Feranch! Omkring mig sprang…
Tiden går vidare
Idag är det dagen efter att min pappa gick bort på Stockholms sjukhem. Igår kväll smekte jag hans kind en sista gång, talade om för honom att han varit en bra pappa och åkte hem. I pappas rum ligger ett nytt ansikte, i samma väntan som så många andra som fått sin…
Skratta dig frisk
Att se Charlie Chaplin, Ben Turpin och Buster Keaton trilla på ändan har roat generationer av barn i alla åldrar. För att inte tala om bröderna Marx och alla clowner som ramlat omkring och slagit sig i maneger världen över. Det fanns till och med en spansk clown, en…
Monsieur Quin – den lille sprätten
När jag gick i fransk skola blev jag piskad av en sadistisk lärare. Vi hade välskrivning och skrev med bläck i bläckhorn. Eftersom jag är vänsterhänt fick jag skriva spegelskrift, dvs från höger till vänster för att inte handen skulle sudda ut bläcket som inte torkat….
Navelsträngen som höll
Den 12 maj 1988. Josefine blev inte ens en dag gammal. Hon dog några dagar efter att hon skulle födas. Det vill säga, om man nu räknar på det inskränkta sätt som ska tillfredsställa pastorsexpeditioner och skattemyndigheten. Men om man räknar på livets sätt så blev…
Ode om att vara lycklig
Dom som svänger lätt på höften där de går dom som ler och säger att du får dom som kammar sitt hår på änglars vis dom som sveper förbi i en ljummen bris dom som vet att krama tillbaka dom blir en underbar maka. Lycklig den som älskar en och älskas tillbaka av samma…
Ingemar Stenmark och jag
Jag hade varit hos tandläkaren. Inga hål förresten. När jag kryssade uppför Hantverkargatan, hamnade jag plötsligt bredvid – Ingemar Stenmark!! Vi gick åt samma håll, och ungefär lika fort, vilket fick mig att hamna i ett dilemma. Jag ville ju gå och se hur han gjorde…
Den brutna nyckeln
Hon var ung och vacker. Inte så ung att hon inte visste vad hon gjorde, men ung nog att bejaka sina känslor och leva i nuet utan några djupare tankar på framtiden. Kanske man kan säga ung nog att vilja leva upp sina drömmar. Och hon var vacker nog att få sina drömmar…