Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Tantkraft på stadens gator i Nice
Det är i Dramaten dom lägger sina vapen. Dramaten, den där rullande väskan som alla tanter i Nice får när de fyller tant. Där ligger handgranater, knivar, vassa armbågar, elaka tungor, utvikbara käppar som man kan knuffas med, och böcker om hur man får omgivningen att…
När jag slutade röka
Hannes är fem år och tycker om att titta på bilder. Idag satt han med moster Julia och tittade på gamla bilder, när den här bilden dök upp. Vem är det, undrade han, och upplystes om att det där, det är morfar. Han såg tvivlande ut, men jag nickade. – Jo, det är jag. -…
När en mamma dör blir minnesburken full
Dagen före julafton slog mamma upp ögonen, såg på mig i besöksstolen och jag såg skymten av ett leende. Oh Anders, sa hon. God jul du söta.. Sedan föll ögonen långsamt ihop igen. Det här var hennes sista jul. Med mig. Där vid mammas sida var det en sorts jul, hemma…
Kan vitaminer förebygga cancer?
När traditioner i olika länder förändras, ändras också risken för de sjukdomar som förknippas med dessa traditioner. Magcancer t ex var en mycket vanlig sjukdom i USA för 60 år sedan, men nu har risken för denna typ av cancersjukdom starkt minskat. Å andra sidan…
Julias lådtråd
Idag fyller Julia 18. Och det illustreras med en bild på… en fåtölj?! Hallå?! Ja, jag förstår att det är helt oförståeligt för de allra flesta, och så kommer det att förbli. Men ni som lekt skattjakt någon gång tror jag fattar galoppen, och om ni inte gör det så…
Ett ljus för pappa
Idag är det den första dagen som min pappa inte äter tårta på sin födelsedag. Det skulle varit den 81:sta i ordningen. Lite drygt 81 år sedan som min farmor stoppades i dörren upp till domkyrkotornet, och tog färjan över till Köpenhamn. Jag tände ett ljus i Katarina…
Hallon, spett och plopp
Ibland utvecklas saker från ingenting till allt, helt av egen kraft. Jag är på landet och spettar upp en sten samt murar en brunn. Hela dan. Stenen rör sig inte ur fläcken. Murningen verkar dock hålla. Spettar lite till. Äter ett hallon. Spettar. Tar en plopp. Tar två…
Slutet på historien
Nu har finalisterna plockats fram i SVT:s höstsatsning, Slutet på historien. 36 blivande författare har tagits fram. Jag är inte med. Mitt bidrag, en fortsättning på Jonas Hassen Khemiris text, sög antagligen. Av de 36 är det bara tre män, resten är kvinnor. De sög…
En dag fylld av siffror
Det är underligt hur vissa dagar kan få ett tema över sig, utan att man egentligen anstränger sig. Det började tidigt med ett mail från UPS, att jag skulle få ett paket under dagen. UPS, United Parcel Service eller nåt sånt, dom blir i alla fall 100 år i år. Jag…
Sne på snebilen
Helt plötsligt märker jag att bilen står snett varje gång jag parkerar. Företrädesvis så att den högra sidans bak alltid är lite längre från kanten/linjen än den högra sidans front. Först trodde jag att det var nån enstaka händelse, men nu har jag märkt att det händer…
En duva menad för mig
Idag är jag någons ögon, näsa och röst. När björken slog ut utanför mitt fönster, drygt tre veckor innan den brukar, tog jag telefonen och ringde till Katarina kyrka. – Jag söker min pappa, ville jag säga, jag söker min pappa för jag vill tala om för honom hur vackert…
Lionel Richie på scenen
När Lionel Richie kommer in på scenen blir den okända unga tjejen till vänster om mig salig. Ett lyckligt leende sprider sig, inte bara i hennes ansikte utan över hela hennes kropp. Hon reser sig upp, munnen formar orden i den låt han sjunger, redan innan Lionel säger…