Måndag den 24 april 1922. Åh, vad han är rar och duktig!

Nu har jag varit ensam i hushållet sedan den 1 april, och det har gått alldeles utmärkt. Naturligtvis har det varit mycket mer arbetsamt än förut, då jag satt och handarbetade hela dagarna, med det är faktiskt riktigt roligt att hugga i och arbeta ordentligt igen. Och så har jag ju den stora tillfredsställelsen att spara in åtminstone 100 kronor i månaden!
Före påsken, som i år inträffade i mitten av april, hjälpte fru Pettersson mig att tvätta hela den från september i fjol hopsamlade tvätten. Det är verkligen utmärkt att det finns en ordentlig tvättstuga och mangel här. Och tänk så skönt det är att få kläderna sköljda i ån och sen torkade ute i solen. Det är något, som jag kommer att sakna mycket, då vi kommit till stan.

Under påsken voro Boudinarna härute. pâskäggen, skönt versprydda, och bemålade, åto vi hos Ahnfelts, likaså annandagens middag. På skärtorsdag blev det ett rent av häpnadsväckande omslag i vädret, från den förutvarande temperaturen av c:a 6-8 grader över fryspunkten helt plötsligt I7 grader varmt i skuggan! Detta ljuvliga förhållande varade dock inte länge, dagen därpå var det lika kyligt igen. Och sen dess har det varit ett odrägligt blåsigt väder. Naturen suckar efter regn och sedan värme!

Lille Toto var förstås föremålet för allas uppmärksamhet. Åh, vad han är rar och duktig! Nu pratar han och skrattar och viftar med armar och ben för att få komma upp. Och med stor säkerhet griper han efter alla föremål, som kommer i hans närhet.

Nu ligger han och sover så gott med ena tummen i munnen, den lille älsklingen. Han är alldeles ovanligt snäll hela dagarna, jag har sannerligen inte mycket besvär av honom.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926