Måndag den 15 maj 1922. Toto leker i sängen hela dagarna.

Egentligen borde jag nu ha skrivit en lång utgjutelse om den härliga våren, men tyvärr är vädret allt annat än härligt. Ännu ha vi ej alls haft någon värme. Flera nätter under den sista veckan har det varit frost och om dagarna är det mycket kallt och blåsigt, även om solen skiner.
Visserligen ha vitsipporna vågat sig fram och det börjar titta fram lite grönt på träd och buskar, men det ser allt fruset ut. Idag tror jag det blåser full storm.

I lördags, den 13 maj, reste familjen Rencke in till stan för att bevista Rut och Brunos vigsel. Den ägde rum hemma vid Olivedalsgatan i pappas rum, som var mycket vackert dekorerat med blommor och bladväxter. Och sedan fingo vi en charmant middag. Med viner! – så stämningen var betydligt trevligare än på Naemis “sockerdricksbröllop”.

De andra gästerna voro Brunos föräldrar samt Renckes och Ahnfelts, så det var idel “Tjocka släkten”.

Klockan 10.30 på eftermiddagen avreste de nygifta till Lerum. På söndag eftermiddag var släkten på kaffe i det nya hemmet, där det är mycket trevligt. – Till tisdag, i morgon alltså, skall det unga paret företa en liten weddingtrip kanalvägen till Sthlm. Jag hoppas verkligen att vädret blir bättre, än det är nu.
Lille Toto växer och frodas. Den käre lille älsklingen är verkligen underbart rar och snäll. Högst sällan får han komma upp, utan ligger och leker i sin lilla säng hela dagarna.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926